Tom Keatinge är en Englandsbaserad forskare och sanktionsexpert på CFCS (Center för finansiell brottslighet och säkerhet), en del av den europeiska tankesmedjan Rusi. Enligt honom kan det finnas flera förklaringar till de ändrade handelsrutterna, men mest troligt beror det på att sanktionerna kringgås i någon mån.

– Det är definitivt så att de länder som har historiskt tajta ekonomiska band med Ryssland är sårbara för att agera som inkörsportar för import till Ryssland.

Fungerar sanktioner?

Men huruvida det indikerar att sanktionerna inte fungerar är svårt att svara på, säger han.

– Vissa skulle säga att enbart det faktum att Ryssland tvingas hitta omvägar för att få in varor är ett bevis på att de har effekt. Men jag vill snarare argumentera för att det tyder på att sanktionerna inte fungerar, varorna åker bara en annan väg in i Ryssland.

– Samtidigt pekar flera ekonomer på att den ryska ekonomin lider svårt, så sammantaget har de en effekt. Frågan är bara, har de den effekt vi vill? Förmodligen inte, för Ryssland har fortfarande tillgång till komponenter som borde ha stoppats av sanktioner för flera månader sedan, säger Keatinge.

Ignorans ingen ursäkt

Problemet, menar han, är att företag i dag kan hävda att de inte känner till huruvida deras varor hamnar i Ryssland.

– Privata företag kommer typiskt sett titta på lagen och betala advokater som ger dem råd om hur de ska agera för att inte bryta mot den. Jag tror att många företag som gjort affärer med exempelvis Kazakstan kommer att kunna visa dig sin rättsliga analys som säger att de inte gjort något fel, även om produkterna sedan hamnat i Ryssland utan deras kännedom.

För att komma åt det behöver lagstiftningen stramas åt, säger Keatinge.

– Ignorans ska inte vara en giltig ursäkt. Om du säger att ”jag dubbelkollade allt med mina advokater”, men dina produkter ändå hamnar i Ryssland, då bör du bli ansvarig och åtalad. Jag tycker att företag inom EU kan hävda sin oskuld för enkelt i dag.

”Fuskare kommer undan”

Efter att ha granskat Sveriges arbete med sanktionerna som en del i ett forskningsprojekt, som syftar till att kartlägga hur EU:s sanktioner fungerar, är Tom Keatinges bild att det är splittrat. Ansvaret för att upprätthålla sanktionerna ligger hos flera olika myndigheter utan en fungerande samordning. Och det innebär en större risk att sanktionsfuskare kommer undan.

– Det är tydligt att kapaciteten för att utreda sanktionsbrott hos brottsbekämpande myndigheter är väldigt låg. Om det förelåg ett sanktionsbrott, skulle myndigheterna upptäcka det? Antagligen inte.

– Men det kommer alltid att finnas hål i systemet. Därför tror jag inte att det är möjligt att helt stoppa import till Ryssland från EU, även om det vore trevligt att tro det. Och Ryssland kommer alltid att försöka hitta andra vägar.

Sanktioner som strömbrytare

Frågan är snarare hur mycket man kan minska den ryska importen, säger Tom Keatinge.

– Om vi kan få Kreml att tänka två gånger innan de avfyrar robotar mot Ukraina för att de inte kan säkert kan ersätta robotarna skulle det vara bra.

Sanktioner är inte, som Keatinge menar att politiker vill ge sken av, en strömbrytare som man kan slå av och på.

– Det är i bästa fall ett långsamt verktyg som drar åt tumskruvarna lite mer varje gång du upptäcker ett nytt mål.