Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har Kiev ihärdigt efterfrågat moderna jaktplan från sina västerländska partner – särskilt F-16 och Gripen. Dessa flygplan sågs som potentiella ”segervapen” som kunde förändra krigets förlopp. Trots leveranser av F-16 har deras inverkan på frontsituationen dock varit begränsad.

Per maj 2025 har Ukraina mottagit flera partier F-16 – enligt officiella uppgifter runt ett tjugotal flygplan. Totalt planeras leverans av cirka 80 stridsflygplan från en hel koalition av länder där bland annat Danmark och Norge ingår. Enligt experter behöver Ukraina dock minst flera hundra (!) flygplan för att uppnå strategiska fördelar.

Varför har F-16 inte förändrat situationen på slagfältet, hur används de av Kiev nu och skulle svenska flygplan att ändra något? Låt oss besvara dessa frågor.

Begränsade möjligheter och tekniska hinder

De F-16 som överlämnats till Ukraina är moderniserade versioner av Block 20 MLU, utrustade med föråldrade AN/APG-66-radar och saknar Link 16-kommunikationssystem. Avsaknaden av detta system begränsar flygplanens möjligheter i luftstrider och minskar deras effektivitet mot moderna ryska jaktplan.

Dessutom förblir antalet utbildade ukrainska piloter för F-16 begränsat, vilket också hämmar den fullständiga användningen av dessa plan. Varje ukrainsk pilot är guld värd för flygvapnet. Tyvärr har flera berömda och erfarna piloter redan omkommit.

Som resultat används F-16 huvudsakligen för luftförsvarsuppgifter, såsom att avvärja Shahed-drönare och kryssningsrobotar. I augusti 2024 sköt exempelvis en ukrainsk pilot i en F-16 ner tre kryssningsrobotar och en drönare innan hans flygplan kraschade. Sådana fall understryker dessa jaktplans viktiga men begränsade taktiska betydelse.

För övrigt är situationen ännu värre med de franska Mirage 2000-planen. Hittills har endast några få enheter överlämnats, och dessa plan anses också vara ytterst föråldrade modeller. Som resultat används de antingen som extra luftförsvarsstyrkor eller för att utföra sällsynta och begränsade robotattacker.

Utsikter för Gripen och ASC 890

Sverige har uttryckt beredskap att förse Ukraina med JAS 39 Gripen-jaktplan, men inget beslut om dett är ännu fattat. Stockholm kommer dock att överlämna två flygplan för långdistansradarövervakning och kontroll av typ ASC 890, vilket kommer stärka Ukrainas förmåga inom luftövervakning och samordning.

ASC 890 är utrustade med moderna radarsystem med aktiva fasade antennsystem som kan upptäcka och spåra luft- och sjömål på långa avstånd. Deras integration med F-16 kan öka effektiviteten i Ukrainas luftförsvar och förbättra samordningen av luftoperationer.

Tidpunkten för leverans av dessa system förblir dock osäker. Det huvudsakliga problemet är det alltför låga antalet.

Ukrainska experter anser att det behövs omkring 250-300 flygplan för ett strategiskt genombrott i kriget. För att effektivt kunna genomföra motoffensiver på ett avsnitt behövs minst 100-120 stridsflygplan. Ukrainas väpnade styrkor har inte i närheten av så många ”vingar”.

Förstärkning – men endast taktisk

Leveranserna av F-16 och, i framtiden, svenska Gripen och ASC 890 representerar viktiga steg i att stärka Ukrainas försvarsförmåga. Det är det ingen som argumenterar emot.

Men så länge Kiev får enstaka exemplar löser det tyvärr inga strategiska problem. Sådana flygplan är dömda att användas som extra luftförsvarsmedel, och ibland – mycket sällan – för begränsade luftangrepp. Men detta är deras gräns och maximum för närvarande.

För att uppnå betydande överlägsenhet i luften behöver Ukraina inte bara en mångfaldig ökning av antalet moderna jaktplan, utan också en omfattande förstärkning av hela luftförsvarssystemet, inklusive personalutbildning, modernisering av infrastruktur och integration av ny teknik. Och detta är en extremt lång och kostsam process.