Den ukrainska säkerhetstjänstens chef Vasyl Maljuk intervjuades för en dryg vecka sedan i den ukrainska tv-kanalen ICTV, och berättade en del detaljer om vad hans SBU har åstadkommit under kriget. Det är inte lite och spänner över ett långt bredare spektrum än vad säkerhetstjänster normalt kanske är aktiva inom. SBU finns nämligen vid själva frontlinjen och bekämpar den ryska invasionsarmén militärt, främst medelst kamikazedrönartillslag mot ryska fordon.

Dessutom ägnar de sig naturligtvis åt med mer typiska uppgifter som att jaga utländska spioner och säkerhetshot, men även åt spektakulära aktioner mot förrädare som jobbar mot Ukraina från Ryssland och med större strategiskt viktiga mål.

En välkänd sådan operation var tillslaget mot bron mellan den ryska Krasnodarregionen över Kertjsundet till det ockuperade Krim. Även om biltrafiken är igång över bron igen sedan länge är operationen att betrakta som lyckad eftersom den nu inte används för transporter av vapensystem och ammunition. Tidigare passerade 42 – 46 ryska tåg per dygn med sådan last. Nu går det istället 4 – 5 tåg om dagen, varav fyra är passagerartåg och ett är transport av blandat gods.

Bilar som kör över får väga max 3,5 ton. Eftersom målet var att skära av den militära logistiken över bron så är detta därmed i praktiken uppnått för tillfället. Emellertid så jobbar ryssarna på att återställa brons fulla transportkapacitet, men när det väl sker så kan SBU se till att det smäller igen, vilket ju redan skett två gånger.

Den lyckade sprängningen av Krimbron

Maljuk gick med på att dela med sig av lite mer detaljer om den första smällen den 8 oktober 2022, som planerades i över ett halvår. Sprängmedlen som gav den kraftfulla explosionen fraktades gömda inuti rullar med mjukplast som inte väckte några misstankar alls eftersom det säsongsmässigt fraktas just stora mängder sådant för att förpacka växthusgrönsaker som rikligt skördas på Krim vid den här tiden.

En speciell sprängämnesblandning baserad på Hexogen (vars större delkomponent kan framställas av metanol och ammoniak) användes och den totala sprängämnesvikten var 14 ton, vilket motsvarar nästan 21 ton trotyl. Ett tredubbelt detonatorsystem användes för säkerhets skull och faktiskt var det bara en av tre detonatorer som fungerade eftersom två stördes ut av ryska kommunikationsstörningssystem på bron. Efter denna operation fick SBU höra från sina västliga motsvarigheter att de är bäst och att det var hatten av för detta.

När det gäller tillslagen mot de ryska oljeraffinaderierna med drönare så är målet att minimera produktionen och därmed inkomsterna därifrån och i och med att 12 procent av produktionen och raffineringskapaciteten nu är utslagen och Ryssland sedan 1 mars har slutat att exportera bensin, så har man redan kommit en bit mot målet. Arbetet med detta fortsätter och det kommer på nytt att brinna runt om i Ryssland.

Den kliniska precisionen har också varit påtaglig. SBU har genomfört en lång rad operationer, ofta med nålsticksprecision. Som exempel nämns när det ryska långdistansradarplanet A-50 som stod utanför Minsk i Belarus fick sin viktigaste tekniska utrustning, den så kallade ”tallriken” ovantill med antenner och radarsystem kirurgiskt, utslagen av två drönare.

Framgångar inom kontraspionaget

När det gäller de ryska underrättelse- och säkerhetstjänsterna erkänner Maljuk att han tidigare kanske underskattat fienden och de är verkligen starka, men att SBU ändå lyckats slå dem på alla nyckelfronter. 2023 upptäcktes och hanterades 47 ryska agentnätverk i Ukraina. Det handlade om allt från parlamentsledamöter till försvarsmaktsanställda. Om man tar konkreta exempel på vad en sådan agentgrupp kunde bestå av så fanns det en politiskt radikal ungdomsgruppering i Kievregionen, som i FSB:s tjänst genomgick utbildning på militära drönarsystem och sedan köpte in sådana drönare.

När de förberedde sig för att använda dessa mot de strategiskt enormt viktiga och dyrbara Patriot-luftvärnssystemen så greps de av SBU. Ett annat exempel är en grupp i Odessaregionen som samlade in information som de kommunicerade till fienden, som utifrån detta styrde sina kryssningsrobotattacker. Den här agentgruppens ryska kontaktman befann sig i den näraliggande moldaviska utbrytarrepubliken Transnistrien, men SBU lyckades lura honom in i Ukraina där han greps och under förhör med honom har han pekat ut ett stort antal odessiter som samverkat med Ryssland.

Det har även funnits agenter på högre nivå som till exempel en generallöjtnant, som trots att han hade en helukrainsk bakgrund från Vinnytsia nu koordinerade ryska säkerhetstjänstens verksamhet inne i Ukraina. En klassisk förrädare helt enkelt.

När det gäller IT-området så är det ett enormt viktigt område. SBU:s cyberkontraspionagedel har kunnat registrera över 1700 ryska intrång i den ukrainska Försvarsmakten. Ryssland använder sig av skadlig kod / malware av olika slag med vars hjälp man på distans kan följa allt som händer på vilket Androidsystem som helst, vanligen en mobiltelefon. Det handlar då inte bara om att man skaffar sig tillgång till alla meddelandetjänster som användaren brukar, utan även avlyssning av allt som sägs runt enheten.

Det finns möjligheter att skydda sig mot detta, men det finns så många öppningar då det handlar om totalt sett så många mobilenheter att det är svårt att helt stoppa, och SBU tar sig på samma sätt in i fiendens mobiler och kan följa inifrån all information som cirkulerar på den ryska sidan. När förberedelserna för förra sommarens ukrainska motoffensiv pågick så märkte SBU att en del av de ukrainska planerna redan fanns hos fienden. Därför fick den ukrainska planerna snabbt göras om och ryssarna kunde matas med en del desinformation på ett kontrollerat vis.

Förrädare likviderade inne i Ryssland

Inom SBU har det funnits 8 förrädare som upptäckts och gripits, men i dagsläget sker inga läckor. När det gäller just förrädare så vill inte SBU officiellt kommentera eller erkänna att SBU genomfört ett antal likvideringar av förrädare, men Maljuk kan ändå berätta ett antal detaljer om dessa fall. Den i sin frånvaro dömde landsförrädaren Kiva som länge arbetade åt Ryssland fick som straff en kula av 9x19 mm i bröstet och en i huvudet utanför Moskva.

Vladlen Tatarskyj satt fram till 2014 i fängelse i Donetskregionen då de proryska pseudomyndigheterna släppte ut honom och han började jobba åt dem, detta genom att mörda ukrainare inom ramen för olika paramilitära förband. Med tiden blev han känd och fick 1,5 miljoner följare på sociala medier trots att han öppet skröt över att han både mördat och våldtagit. Under kriget hade han sedan sett till att ukrainska krigsfångar våldtogs.

Han mötte sitt öde när han sprängdes till döds i St. Petersburg, då en statyett som innehöll 400 gram termobariskt sprängämne detonerades.

Dödade och lemlästade i SBU:s aktioner

En annan figur som nog är mindre känd i Sverige är Zachar Prilepin. Han har varit mycket aktiv i att sprida hatpropaganda mot det ukrainska folket och deltog själv i strider i östra Ukraina redan 2014. Han sprängdes i sin bil av en stridsvagnsmina förra året. Den här dagen kördes hans Audi av hans chaufför, som även han dödat ukrainare och begått krigsbrott, och också fick sitt straff för det den här dagen då han dog direkt av explosionen.

Prilepin själv överlevde men hans ben och bäcken skadades svårt och han får hädanefter klara sig utan genitalier. Maljuk menar på att det var nog Guds vilja att Prilepin får leva vidare och ”njuta av livet” utan dessa kroppsdelar efter denna händelse.

Den så kallade Lugansk folkrepubliks riksåklagare Gerenko, som tillsammans med pseudodomare där dömde ukrainska soldater till döden, flög i luften på sitt kontor tillsammans med sin ställföreträdare. Länge trodde folk att det var en kryssningsrobot som flög in genom fönstret, men det var i själva verket 800 gram C4-sprängdeg som låg på kontoret som dödade på dem.

LNR:s inrikesminister Igor Kornet som förrådde Ukraina 2014 och sedan personligen organiserade tortyr av ukrainare, gick varje vecka till samma frisörsalong och en vacker dag small det där. Kornet överlevde visserligen, men blev svårt handikappad för resten av livet. Det finns fler exempel på förrädare som på liknande vis fått betala eller kommer att få betala för sitt landsförräderi.

Om det finns möjlighet så är ju förstås att döma dem i domstol att föredra, men om de befinner sig på ryskkontrollerat område blir det sådana här medel som kommer användas.

Den Moskvatrogna ryskortodoxa kyrkan

När det gäller den totalt ryskkontrollerade ortodoxa kyrkoorganisationen som tillhör Moskvapatriarkatet så pågår nu rättegångar mot de misstänkta efter räder bland annat på Lavraklostret i Kiev. Maljuk vill här understryka att det här inte handlar om vanliga präster, utan människor som på telefon leder in rysk eld mot civila mål i Ukraina, och för detta ska de ställas till svars precis som alla andra.

Totalt har över 2000 personer i Ukraina misstänkts för landsförräderi och 380 av dem har dömts. Om vi i stället tar brottet samarbete med Ryssland, så finns det över 6000 misstänkta kollaboratörer och 700 dömda. Alla som bryter mot dessa lagar kommer att få sona sina brott säger Maljuk.

Varför blir man landsförrädare?

Angående att förstå drivkrafterna för att förråda sitt land och aktivt hjälpa Ryssland, så måste man börja med att titta på hur Ryssland letar efter lämpliga kandidater som de kan värva som agenter. Det kan handla om människor som offentligt uttrycker sympati för det ryska narrativet, exempelvis i sociala medier, eller att Ryssland har någon typ av material som de kan utpressa personerna med. Det börjar då med att de förmedlar ett hot och därefter förmås de att bidra med någon mindre uppgift som de sedan får betalt för. Därefter är agenterna redan fast i FSB:s eller någon annan rysk tjänsts klor.

En variant de kan använda sig av är att om en nära släkting befinner sig som krigsfånge i Ryssland, så filmar de denne när han eller hon torteras. Sedan skickar de filmen till den anhörige och kommer utifrån detta överens om vidare samarbete för att tortyren inte ska upprepas.

Oavsett hur själva värvningen går till så brukar ryssarna börja betala den värvade för de tjänster som utförs. Det blir så att säga både morot och piska inblandade, då endast piska har visat sig fungera sämre.

Det finns dock alla möjliga varianter. En överstelöjtnant som jobbade nära dåvarande arméchefen general Syrskyj i armégruppshögkvarteret som ansvarade för bland annat Bachmutfronten lämnade över all möjlig information till Ryssland. När han gripits framkom mycket som förvånade även SBU då det visade sig att denne höge ukrainske militär hade tackat nej till betalning från FSB, utan jobbade av ideologiska skäl för Rysslands intressen.

Dessutom visade sig han bara vara del av ett nätverk och snart kunde även en överstelöjtnant i Nationalgardet också gripas.

SBU:s egna agenter lever farligt

SBU har ju förstås egna informatörer och agenter som hjälper Ukrainas sak och speciellt de som befinner sig på ockuperat område löper ständigt risken att tas tillfånga och då utsättas för tortyr och en plågsam död. Det handlar ofta om vanliga civila som utför uppgifter som förtjänar landets högsta utmärkelser. Det mod som krävs för detta är ännu större än det som krävs av vanliga säkerhetsjäntsmedarbetare.

SBU är även aktiva på det ekonomiska planet Det finns fortfarande kvar delar av ryskt näringsliv i Ukraina. Det handlar om Rosneft och Gazprom med flera ryska storföretag. Ryska tillgångar i Ukraina värderade till över 500 miljarder UAH (över 134 miljarder SEK med dagens valutakurs) har beslagtagits och strategiska tillgångar på 33 miljarder UAH har förstatligats.

Det finns även ukrainska affärsmän som är fortsatt aktiva och gör affärer eller driver företag i Ryssland och där betalar skatt, vilket inte är tillåtet nu under kriget då de på detta vis stödjer fienden.

Indirekt beröm från sin fiende

SBU har alltså fullt upp med en mängd olika uppgifter under kriget och om man betänker att de tillsammans med den ukrainska militära underrättelsetjänsten GUR har hela den säkerhets- och underrättelseapparat som den tidigare KGB-mannen Putin prioriterat och byggt vidare på som motståndare, så kan man inte säga annat än att de gör det på ett imponerande vis.

Ett slags indirekt erkännande har de även fått från sin värsta fiende, FSB:s chef Alexander Bortnikov, som utan några som helst belägg anklagar SBU för att tillsammans med CIA och MI6 ha legat bakom terrordådet i Moskva.

Det finns inget som tyder på att detta stämmer, men på det här sättet har han ju faktiskt lyft upp SBU:s rykte till samma nivå som världens ledande underrättelse- och säkerhetstjänster när det gäller att genomföra komplexa operationer utanför det egna landets gränser.

Erik Liljengren