Högern, hallå! Finns ni? Var finns den? Högern menar jag.

Jörgen Huitfeldt undrade i Kvartal för en tid sedan varför högern aldrig säger vad den egentligen tycker. Jag menar att det är värre än så. Finns det i överhuvudtaget en verklig höger? En kraft som vågar stå upp för individen och för individens rättigheter.

Demokrati som styrelseform har drygt 100 år på nacken. Det är både en lång tid och en kort tid. Jag har länge tenderat att se politiker som vårt nya prästerskap. För drygt 100 år sedan utgjorde de offentligas utgifter ungefär 10-15 procent av BNP, nästan allt gick till det inre och yttre försvaret av nationens medborgare. Idag utgör motsvarande andel 40–50 procent av BNP och mycket lite har gått till att försvara nationens medborgare.

Men inte bara det. Politikerna har invaderat våra liv och med lagar och regler snärjt in oss i någonting som i varje fall jag tror, inte i det långa loppet är bra för mänskligheten. Dessutom lever många politiker som forna tiders ”feta prästbukar”, som skökan Ulrika i Västergöl uttryckte det i Wilhelm Mobergs romansvit om utvandringen från Sverige.

Se listan över mängden samt lönerna för de ”politiska sekreterarna” som Bulletin nyligen publicerade!

Martin Luther upprördes över den korrupta katolicismen, som levde i högsta välmåga i Rom och sålde avlatsbrev till syndarna. Han gjorde uppror mot Rom. Men Gustav Vasa använde kyrkan i Sverige som sitt instrument för att tukta folket. Prästernas betalning var ”tiondet”, alltså 10 procent av det som producerades i församlingarna. Det räckte gott och därav Ulrikas beteckning ”fet prästbuk”.

Frikyrkorna uppstod som ett alternativ till den svenska statskyrkan, som efterhand fick ett minskat politiskt inflytande, och dagens prästlön motsvarar väl ungefär en normal byrådirektörslön och den blir man inte fet på.

Men alla dessa politiska sekreterare i regionerna. De har höga löner för att göra vad då?

Inte arbetar de på sjukhusen, inte tar de hand om eller opererar patienter. Behövs de överhuvudtaget? Blir en höftled eller blindtarm bättre opererad på sjukhus som styrs av politiker? Eller blir cancerpatienter bättre behandlade om det finns fler ”politiska sekreterare” med 75–80 000 i månadslön?

Nej, jag efterlyser en kraft som eftersträvar att verkligen minska staten och politikernas makt och inflytande över vanliga människors liv. Jag ser inte att den kraften kan komma från vare sig centerpartister, vänsterpartister, kristdemokrater, miljöpartister, moderater, socialdemokrater eller sverigedemokrater. Dessa partiers representanter har alla fingrarna i samma syltburk. De smörjer kråset, precis som Ulrikas ”prästbukar” gjorde för 150 år sedan.

Men jag ser heller inte att kraften att förändra kan komma från något annat håll än från en politisk högerposition. En kraft som vågar stå upp för individen och för individens rättigheter. Därför drömmer jag om att högern verkligen skulle våga vara just höger.

Kanske är det bara just det – en dröm?