Polis har tvingats ingripa flera gånger när aktivister från Vänsterpartiet stört motståndare. Det är därför V-kampanjen mot Bulletin ses som ett övertramp. Nooshi Dadgostar kan dra tillbaka kampanjen – men tjänar på att låta bli.
“Nu är högerns mediesatsning Bulletin igång. Men vi tänker inte stå och titta på. Aldrig i livet.” Så inledde Vänsterpartiet sin senaste kampanj några dagar före jul. “Vi kan överrösta Bulletin”, heter det i kampanjen. Vänsterpartiet manar till “motstånd” mot dagstidningens ambition att bilda opinion. “Det ska de inte få göra utan fajt”, skriver partiet.
Kampanjen mötte kritik i sociala medier. Vänsterpartiets politiska sekreterare Anna Herdy fann det därför lämpligt att förklara sig. “Det är alltså ingen i V som vill ’tysta’ Bulletin”, förtydligade hon. Kampanjen skulle inte alls ses som ett sätt att “angripa fria medier”.
Så bra.
Då är saken i det närmaste utagerad, kan man tycka.
Återstår blott för Vänsterpartiet att för en stund begrunda varför folk ändå tyckte att tilltaget var ett övertramp. Här finns flera tänkbara spår. Många har varnat för en trumpifiering av svensk politik, men Vänsterpartiet anser sig kunna peka ut misshagliga röster i oppositionen utan att inse likheterna. Man kan vidare föreställa sig en underifrån kommande känsla av att överheten försöker kväsa medborgarinitiativ.
Somliga till höger bär också på en irritation över vänsterns dubbla måttstockar i allmänhet – man beskyller motståndarna för att stötta allt från Pinochet till Orbán, men slätar över de egna banden till 1900-talets värsta mördarregimer. Sådant sticker i ögonen.
Men den främsta anledningen är kanske Vänsterpartiets moderna historia vad gäller yttrandefriheten. Även under senare valrörelser har polis tvingats ingripa då Vänsterpartiets aktivister försökt störa politiska motståndare.
Många minns nog vuvuzelorna 2010 och 2014, och tänker att Vänsterpartiet har en högst handgriplig definition av “överrösta”.
Kanske borde nya partiledaren Mehrnoosh “Nooshi” Dadgostar visa att Vänsterpartiet har upphört med sådana odemokratiska metoder, för att folk ska sluta misstänka att partiet försöker tysta sina meningsmotståndare.
Det kommer dock inte att ske.
Det ligger nämligen i Vänsterpartiets intresse att ha ett riktigt högerspöke att skrämmas med, även om partiet självt måste fabricera ihop ett.
