
Från 1950-talets Iran till dagens Europa – så spreds den politiska islams ideologi västerut, skriver Sajjad Haghpanah, som är avhoppare från det iranska revolutionsgardet.
Idag är gatorna i Europas huvudstäder, från Paris till Stockholm, ofta skådeplats för demonstrationer av islamistiska grupper. Många kräver öppet förändring av västerländska lagar och värderingar.
Men få vet att roten till denna rörelse går tillbaka till 1950-talet och ett tal av en iransk religiös ledare i Egypten.
Navab Safavi, ledare för Fadayan-e Islam i Iran, reste 1954 till Egypten och höll ett tal på Kairo universitet för medlemmar av Muslimska Brödraskapet. Hans budskap var klart:
- Den islamiska umman (gemenskapen) måste förena sig bortom nationsgränser.
- Skillnaderna mellan shia och sunni är meningslösa.
- Det enda sättet att konfrontera väst och sionismen är genom global jihad.
Dessa ord inspirerade den unga generationen inom Muslimska Brödraskapet, inklusive Sayyid Qutb, och ledde till en förändring i rörelsens inriktning, från sociala aktiviteter till en ideologi av jihadism.
Navab Safavi och hans följeslagare utförde mord och väpnade aktioner i Iran. Den dåvarande regeringen tog hotet på allvar och neutraliserade Safavi i januari 1956.
På så sätt blev den iranske shahen den första ledaren i Mellanöstern som faktiskt gick i krig med radikal politisk islam.
Men 1979 förändrades allt. Ruhollah Khomeini ledde den iranska revolutionen med slagordet ”islamiskt styre” och grundade en regim som snabbt blev en inspirationskälla för både sunni- och shia-islamister.
I Egypten påverkade denna revolution salafistgrupperna och ledde till mordet på president Anwar Sadat 1981.
Ur detta narrativ grundades al-Qaida av Ayman al-Zawahiri, Osama bin Laden och Abdullah Azzam. Al-Qaida och senare ISIS såg sig själva som arvtagare till samma gemensamma politiska islamiska ideal som sträckte sig från Muslimska Brödraskapet till Fadayan-e Islam.
Under de kommande decennierna invandrade tusentals islamister till Europa. Många kom som flyktingar, men gradvis byggde de nätverk av moskéer, kulturcenter och föreningar.
Medan de åtnjuter västvärldens friheter, krävde de offentligt förändringar av lagar och kultur i Europa till förmån för islam.
Vid sidan av denna ”mjuka framryckning” har hotet från terrorism från jihadistiska grupper fortsatt vara ett påtryckningsmedel.
På 1970-talet gjorde väst sitt största strategiska misstag: att inte stödja den iranske shahen, som var den första att kämpa mot politisk islam. Hans fall banade väg för Khomeinis maktövertagande och förnyelsen av islamismen.
Idag, efter fyra decennier, står Europa inför en allvarlig utmaning i form av politisk islams inflytande. Endast ett fåtal internationella aktörer – inklusive högerpartier i Europa och den israeliska staten – bär öppet fanan för att bekämpa denna rörelse.
Rötterna till dagens katastrof syns tydligt i den moderna historien:
- Navab Safavis tal i Egypten
- Hans neutralisering av den iranska regeringen
- Den islamiska revolutionen 1979
- Bildandet av al-Qaida och ISIS
- Invandring och islamisternas inflytande i Europa
Sajjad Haghpanah, f.d. säkerhetsagent vid Islamiska Revolutionsgardets underrättelsetjänst
UPPDATERING: Navab Safavi dog i januari 1956 och inte 1955 som tidigare angavs.