I takt med att fler migranter arbetar i skogsvården ökar också behovet av bostäder för arbetarna. Samtidigt uppstår fler situationer där de saknar möjligheter till annan bostad än arbetsgivarens och tvingas betala ockerhyror. En förlikning mellan fack och arbetsgivare är nu nådd och den ses som vägledande.
De senaste åren har det förekommit flera rapporter om oskäliga hyror för migrantarbetare inom skogsbruket. En domstolsprocess har nu uppnått en förlikning med en skogsentreprenör som tagit ut en oskäligt hög hyra från migrantarbetare som bolaget hyrt ut bostäder till. Förlikningen blir nu en ny praxis för hyresocker.
Migrantarbetare inom skogsvård har ofta svårt att hitta alternativ till de boenden som arbetsgivaren erbjuder. När det är misstänkt hyresocker är det svårt för många arbetstagare att inleda en process mot sin arbetsgivare. Det har också saknats en tydlig praxis för vad som är ocker.
I korthet innebär förlikningen att parterna är överens om att tjänstebostäder omfattas av kollektivavtalet och att säsongsarbetare räknas dit. Detta gäller oavsett om det är ett förstahands- eller andrahandskontrakt. Facket får också möjlighet att företräda medlemmar för att återkräva ockerhyror.
Bakgrunden är att det finns en äldre bilaga i kollektivavtalet för skogssektorn som reglerar hyressättning. Förr var det vanligt att skogsarbetarbostäder tillhandahölls av arbetsgivaren. Det kunde vara allt mellan baracker och torp och det blev en fråga att definiera en skälig hyra.
Men när arbetet i allt högre grad mekaniserades minskades behovet av temporära bostadsrätter och frågan blev mindre viktig. Men i takt med att migrantarbetare blir fler finns ett nytt behov av att reglera frågan.
