Göteborgs universitet meddelar att en ny kurs i palestinsk litteratur startar på Humanistiska fakulteten. ”Palestinsk litteratur har fått en central plats i den moderna arabiska litteraturhistorien”, skriver universitetet. Kursen ges på 7,5 högskolepoäng och är skattefinansierad i vanlig ordning.

Den kända författaren

I en intervju på universitetets hemsida lyfter kursansvarig fram några av de viktigaste namnen inom ämnet ”Palestinsk litteratur”.

”Ghassan Kanafani är en annan känd författare, han var den första som använde sig av begreppet ’motståndslitteratur’ på arabiska”, lyder ett av citaten för att marknadsföra den nya satsningen.

Meningen är korrekt. Kanafani myntade begreppet. Men att presentera Kanafani som ”en känd författare” är ungefär lika uttömmande som att presentera El Chapo som ”en känd entreprenör inom logistikbranschen”.

Kanafani var förutom en författare främst känd som militant, det får man fram av en enkel sökning. Han rekryterades som ung av en man vid namn George Habash, grundare av Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, en organisation som är terrorstämplad av USA, EU, Kanada och Japan.

Kanafani gick med i PFLP 1967, valdes in i organisationens politiska byrå och blev dess officiella talesperson. 1969 utarbetade han det program där rörelsen officiellt anammade marxismen-leninismen. Du tänker nu kanske att ”de måste väl ändå vara kända för skönlitteratur, romaner och nobelpris, annars hamnar man väl inte i en universitetskurs”.

PFLP var pionjärer inom flygplanskapningar i slutet av 1960-talet och deltog i Lod-massakern 1972, där 26 personer dödades på en flygplats. Kanafani försvarade offentligt attacken och fotograferades med gärningsmännen kort innan.

Det är den sortens meriter som de flesta nog försöker avstå när man marknadsför sin nya kurs. Men den finns med största sannolikhet med på litteraturlistan, om man ska basera den på intervjun med kursansvarig.

Inget av Kanafanis bakgrund nämns i GU:s intervju. PFLP:s chefsideolog och tidigare talesperson presenteras som ”en känd författare”. Antingen vet man inte vem Kanafani var, vilket vore remarkabelt eftersom man verkar bygga en hel kurs kring hans tradition. Eller så vet man, och valde att inte berätta.

Litteraturlistan

Det stannar inte vid Kanafani. En annan bok som lyfts fram är ”En oansenlig detalj” av Adania Shibli.

Den tyska författaren Maxim Biller konstaterar i Süddeutsche Zeitung att boken är ett olitterärt ”propagandaverk”. Hamburgs regionala domstol slog 2023 fast att det är tillåtet att beskriva författaren som en ”engagerad BDS-aktivist” efter att hon stött flera bojkotter av Israel.

Om sin syn på stater har Shibli sagt ordagrant: ”Jag vill inte ha en palestinsk stat, eller en israelisk stat. Jag vill inte ha några stater alls, faktiskt.” Hon tillade: ”Jag är författare, så jag kan hänge mig åt fantasier.”

Det är en ståndpunkt som hade varit charmig på en gymnasielektion i filosofi. Som akademisk grund för en skattefinansierad universitetskurs är den något tunnare. En författare som öppet fantiserar om att inga stater borde existera och vars roman beskrivits som propaganda av tyska litteraturkritiker. Man kan inte anklaga GU för att sikta lågt.

Kurslistan och dess blinda fläckar

Kursansvarig rekommenderar även Ibtisam Azems ”The Book of Disappearance”, en roman där samtliga palestinier plötsligt försvinner från Israel. I en intervju med University of Notre Dame förklarar Azem sin egen bok med orden att den ”tar denna händelse bortom sionismens koloniala ideologi som vill utplåna och ersätta de koloniserade”.

Om en israelisk författare beskrev sin roman som en kommentar på ”den brutala palestinska terrorromantiken” hade personen inte hamnat i en kurs på GU, det kan jag garantera. Det hade blivit fördömanden och bojkott.

Det intressanta med en kurs som täcker ”palestinsk litteratur sedan 1948” är inte bara vad den innehåller. Det är vad den utelämnar.

Stormufti Haj Amin al-Husseinis skrifter, mannen som kombinerade rollerna som palestinsk nationalistledare med Waffen-SS, tillhör de mest omskrivna i palestinsk politisk historia. Här kan GU hitta allt från dagböcker till memoarer.

Om kursen syftar till att förstå den palestinska litteraturens politiska kontext borde dessa texter vara obligatorisk läsning, för de utgör den ideologiska jordmån ur vilken övrig palestinsk litteratur har formats. Att studera detta ämne utan att läsa de dokumenten är som att göra en dokumentär om Pablo Escobar och bara prata om hans välgörenhetsprojekt.

Men det är klart. De litterära texterna handlar inte om ”identitet, exil och minne”. De handlar om utplåning. Den sortens litteratur passar mindre bra i en kursbeskrivning designad för att se ut som poesi.

Nätverket

Kursen existerar inte i ett vakuum. Göteborgs universitet har sedan 2024 ett forskningsnätverk som kallar sig GUPAS, Göteborgs universitets forskningsnätverk för Palestina, akademisk frihet och solidaritet. Det är inte studenter som driver det. Det är engagerade lärare och forskare. Vuxna människor med fasta anställningar och pensionsavsättningar som valt att organisera sig under en palestinsk solidaritetsflagga inom en statlig myndighet.

De har bland annat bjudit in Omar Barghouti, en av grundarna av BDS-rörelsen, till seminarium. Barghouti motsätter sig tvåstatslösningen och stöder istället en enstatslösning som omfattar hela det som nu är Israel och de palestinska territorierna. Med andra ord en utradering av Israel.

Han är en högljudd kritiker av den palestinska myndigheten, som han ser som ett verktyg för israeliskt förtryck. Alltså duger inte ens den palestinska myndigheten. Det GU bjuder in är inte en moderat röst för fred, utan en person som befinner sig utanför åsikterna för den palestinska myndigheten, man kan bara spekulera i vad det skulle kunna innefatta.

Enligt New York Times anser han dessutom att palestinskt motstånd mot israeliskt förtryck, inklusive genom väpnad kamp, är en legitim rättighet. Våldsbejakande, med andra ord. Det är den sortens gästföreläsare som GU välkomnar.

Notan

Allt detta kostar 7,5 högskolepoäng. Finansierat av staten. Administrerat av en myndighet. Marknadsfört med en intervju där kursansvarig presenterar en PFLP-talesperson som ”en känd författare” utan att nämna flygplanskapningar, marxism-leninism, terrorstämpling eller massaker.

Notan hamnar hos den som kör lastbil nattskift. Den som städar sjukhuskorridorer klockan fem på morgonen. Den som aldrig kommer ha råd att läsa 7,5 poäng i någonting alls för att den måste arbeta och försörja sig själv. Deras skatt ser till att GU kan bygga en skattefinansierad kurs inspirerad av en man som utarbetade det ideologiska programmet för en terrorstämplad organisation, och kalla det litteraturvetenskap.

Kanafani skrev för övrigt även poesi. Det nämns säkert i kursen. Att han också skrev PFLP:s program nämns förmodligen inte. Men det är väl en ”oansenlig detalj”.