
Påståendet att äldrevården är beroende av invandring ifrågasätts av flera experter som Bulletin intervjuat. Samtidigt visar en ny rapport att den svenska välfärdssektorn har sämst relativlöner i hela EU. – En bättre fungerande lönebildning skulle minska personalbristen, oavsett invandring, säger en forskare till Bulletin.
Ett återkommande argument för en större migration är att Sverige är ett åldrande land som inte har tillräckligt med personal för att bemanna vård och äldreomsorg.
Nyligen publicerade Dagens Nyheter en text med rubriken ”Äldrevården är beroende av flyktingar”. Underrubriken konstaterar: ”Nu krockar minskad invandring med ett ökat behov av personal.”
En vecka senare följde DN upp med ett nytt reportage: ”Sverige rekryterar sjuksköterskor i Iran och Turkiet. ’Vi behöver er’.”
Organisationen Sveriges Kommuner och Regioner skriver enligt tidningen att ”Sveriges mer restriktiva migrationspolitik riskerar att försvåra välfärdens kompetensförsörjning.”
Idag arbetar ungefär 200 000 personer inom äldrevården och Socialstyrelsen bedömer att 50 000 personer behöver rekryteras inom de närmaste åren.
Bilden av en akut brist på arbetskraft kompliceras av den höga och stigande arbetslösheten, där det finns tio arbetslösa per person som äldrevården behöver rekrytera.
EU:s lägsta löner
År 2026 publicerade SNS sin årliga konjunkturrådsrapport, där fyra nationalekonomer har granskat välfärdens kompetensförsörjning. En slutsats är att de som arbetar inom välfärdssektorn i Sverige har ovanligt låga löner relativt resten av arbetsmarknaden.
– I ett internationellt perspektiv sticker den svenska välfärdssektorn ut genom att ha lägre löner relativt den övriga ekonomin än något annat EU-land, samtidigt som sektorn är större än i de flesta andra länder”, säger en av rapportförfattarna, Olof Åslund, i en kommentar till SNS.
Åslund, som är professor vid Uppsala universitet, bekräftar i mejl till Bulletin att lönerna är ”sannolikt en viktig faktor” bakom rekryteringsproblemen. Han betonar samtidigt kostnaderna.
”Att höja relativlönerna innebär (så klart) betydande kostnader för kommuner och regioner, och därmed behov av finansiering (skatter och/eller prioriteringar).Sedan pekar vi också på att den svenska modellen för lönebildning (där industrin sätter ”märket”) kan ha svårare att hantera behov av förändrade relativlöner mellan sektorer.”
Åslund framhåller också att rapporten inte direkt behandlar migrationens roll:
”Rapporten pekar på ett antal förhållanden och faktorer som kan ha betydelse för rekryteringen till välfärden, men belyser inte direkt den typ av frågor som du ställer. Vi kan alltså inte säga hur mycket av rekryteringsproblemen som beror på lönerna eller om förändrade löner skulle ändra vilka som rekryterades.”
”Riktat sig aktivt mot just utrikes födda”
Bulletin har kontaktat Bodil Umegård, sektionschef för data och analys på SKR.
Andelen utrikes födda i kommunal omsorg har fördubblats på tio år. Beror det på att inrikes födda inte vill ha jobben till nuvarande villkor? Vad är er analys?
– Det beror till stor del på att vården och omsorgen är ett område där behoven av kompetens är stora. Detta samtidigt som många utrikes födda har kommit till Sverige det senaste decenniet och behövt en väg in i arbete, säger hon och fortsätter:
– Många arbetsgivare har riktat sig aktivt mot just utrikes födda eftersom det är ett sätt att hitta arbetskraft med rätt kompetens.
– Att färre inrikes födda söker sig till vård och omsorg beror också på att andelen unga minskar, samtidigt som konkurrensen om den yngre arbetskraften från i stort sett samtliga branscher ökar.
”Svårt att se att det skulle vara det enda sättet”
Per Skedinger är docent i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning och har forskat om lågkvalificerade jobb och minimilöner.
Aktörer pekar på att utrikesfödda är den arbetskraft som finns att tillgå, och att det inte finns något annat alternativ. Delar du den bilden?
– Nej, jag har svårt att se att det skulle vara det enda sättet. Jag tycker att det utelämnar många andra faktorer, säger Skedinger till Bulletin.
– Även om det är så att utrikesfödda kan bidra till att minska personalbristen så är det också andra saker som är viktiga och som kan verka mer på lång sikt. En sådan viktig sak är att få till en bättre fungerande lönebildning.
Sverige bemannade vården och äldrevården utan stor migration på 70- och 80-talet. Hur hade vården påverkats om man inte förlitade sig på migration?
– Ja, den hade ju anpassat sig. Men det är inte säkert att man hade åtgärdat de här problemen på arbetsmarknaden som beror på stela relativlöner.
”Blir inlåsta på sina jobb”
Skedinger pekar på två mekanismer som hindrar löner från att stiga. Den första är att offentlig sektor i praktiken är de enda som anställer personal, och därför är i en position att hålla löner nere.
– Monopson är ett tekniskt begrepp som avser att det bara finns en köpare på marknaden. Med en säljare kallas det monopol. Begreppen avser att man har en dominerande position på marknaden.
– Precis som ett monopol bidrar till att minska produktionen och höja priserna, så bidrar monopson till lägre löner och färre sysselsatta.
Den andra mekanismen är det så kallade ”märket”, att industrin sätter normen för löneökningar i hela ekonomin.
– Och de andra ska följa efter helt enkelt och inte överstiga det här märket. Men det blir ju ett problem när man har arbetskraftsbrist i andra sektorer än industrin.
– Det här drabbar framför allt de med särskilda kvalifikationer i vårdsektorn, som sjuksköterskor, som blir inlåsta på sina jobb. De har inte så många andra alternativ. Det är också en kvinnodominerad bransch, där lönerna ofta sätts lägre.
– Med en mer marknadskonform lönebildning borde sjuksköterskornas relativlöner öka mer och arbetskraftsbristen minska.
– En bättre fungerande lönebildning skulle minska personalbristen, oavsett invandring, säger han.
Varför hamnar fokus då på migration och inte lönebildning?
– Det är kortsiktigt och enklast att göra. Det finns inga naturlagar i sådana här sammanhang. Det är hur man utformar institutioner som påverkar hur saker och ting fungerar, svarar Skedinger.
”Göra bidragen mindre generösa”
Pia Orrenius är vice president vid Federal Reserve Bank of Dallas i USA. Hennes forskning kretsar kring arbetsmarknadseffekter av invandring.
Beror brist på personal i vården och äldrevården på frånvaron av människor — eller på problem med lönebildning?
– Lönerna anpassar sig inte alltid, eftersom det här i många fall handlar om jobb i offentlig sektor, säger Orrenius.
På frågan om hur ett land med hög arbetslöshet kan styra om inhemsk arbetskraft till bristyrken pekar hon på bidragsnivåer och löner.
– För att få arbetslösa med ersättning att ta den typen av jobb måste man göra övergången mer attraktiv, antingen genom att göra bidragen mindre generösa, eller genom att höja lönen och villkoren, eller båda.
AF svarar
Tusentals arbetslösa är redan idag inskrivna som jobbsökande i vård och omsorg, enligt siffror som Bulletin tagit del av. Arbetsförmedlingens pressekreterare Nina Brevinge svarar skriftligt:
Det finns över en halv miljon arbetslösa i Sverige och det behövs rekryteras 50 000 personer de närmaste åren. Varför matchas inte de arbetslösa mot vårdens behov?
”Majoriteten av yrkena inom vård- och omsorg kräver legitimation vilket gör att många arbetssökande inte kan ta dessa jobb utan vidareutbildning”, skriver hon.
Legitimationskravet omfattar däremot inte yrket vårdbiträde, där invandring ofta lyfts fram som en lösning på den växande personalbristen. Enligt SCB hör vårdbiträden till de tio vanligaste yrkena i Sverige, och yrkesgruppen är nästan lika stor som gruppen undersköterskor inom hemtjänst, hemsjukvård och äldreboenden tillsammans.
Om vården och äldrevården erbjöd heltid, fast anställning och högre lön – bedömer ni att matchningen skulle se annorlunda ut?
”Eftersom andelen av de anställda som arbetar deltid är relativt hög inom vård och omsorg skulle en högre heltidsandel kunna bidra till en förbättrad kompetensförsörjning”, svarar Brevinge.