Vetenskap

Forskning: Därför uppstår politisk polarisering

Forskarna drar slutsatsen att personliga erfarenheter upplevs som mer sanna än fakta i politiska och moraliska debatter. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Forskarna drar slutsatsen att personliga erfarenheter upplevs som mer sanna än fakta i politiska och moraliska debatter. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Forskarna drar slutsatsen att personliga erfarenheter upplevs som mer sanna än fakta i politiska och moraliska debatter. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Forskarna drar slutsatsen att personliga erfarenheter upplevs som mer sanna än fakta i politiska och moraliska debatter. Foto: Fredrik Sandberg/TT

”Politisk polarisering” är på allas läppar och blir därmed också allt oftare föremål för forskning. Två nya vetenskapliga artiklar försöker förstå dess grunder och vilken typ av argument som biter på meningsmotståndare. Slutsatserna är att ökad tillgänglighet på information kan ha bidragit till politisk polarisering och att argument baserade på egna erfarenheter väger tyngre än fakta när det gäller att övertyga meningsmotståndare.

20 feb 2021 05:00
Uppdaterad:
22 feb 2021 07:02

”Politisk polarisering” är på allas läppar och blir därmed också allt oftare föremål för forskning. Två nya vetenskapliga artiklar försöker förstå dess grunder och vilken typ av argument som biter på meningsmotståndare. Slutsatserna är att ökad tillgänglighet på information kan ha bidragit till politisk polarisering och att argument baserade på egna erfarenheter väger tyngre än fakta när det gäller att övertyga meningsmotståndare.

Vi lever i ett samhälle som i upplysningens anda ofta betonar sambandet mellan kunskap och rationalitet. Detta till trots verkar debatten ha polariserats på senare år, samtidigt som tillgängligheten på information har ökat. Något som kan tyckas paradoxalt och som är utgångspunkten för en ny artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B. Artikeln undersöker, utifrån ett teoretiskt perspektiv, vad som händer med meningsutbyten mellan två individer när mängden information ökar.

Även om det teoretiska ramverket är komplicerat, så är slutsatsen enkel. Om mängden information ökar, så kan det i sin tur leda till att två individer, som annars skulle kommit överens, inte längre kan komma överens. Detta trots att de i analysen antas hålla sig uppdaterade om relevant information, vara så rationella som de kan vara och ha goda intentioner, det vill säga är beredda att konstruktivt bidra till en lösning.

Hjärnans kapacitet begränsar

Anledningen är att den mänskliga hjärnan har en begränsad kapacitet att bearbeta information. Standardmodellen för rationellt beslutsfattande inom samhällsvetenskapen utgår från att individer kan beräkna betingade sannolikheter, det vill säga att de kan beräkna sannolikheten för att något inträffar, givet att något annat har inträffat. Detta innebär i sin tur att de måste känna till alla relevanta utfall och kunna bearbeta den informationen. Vilket leder till att komplexiteten snabbt ökar, när mängden information ökar.

Även under ganska rimliga antaganden om hur individer förenklar när de bearbetar information blir det svårt att komma överens.

Om exempelvis frågan som diskuteras är huruvida regeringens covid-19 politik är bra eller dålig, så finns det bara två möjliga scenarier att analysera, men om svaret i sin tur beror på ytterligare nio delfrågor som kan besvaras med ja eller nej så är antalet istället 1024. I verkligheten är förstås effekten av regeringens hållning mycket mer komplicerad än så. Därför är det också rimligt att anta att individer inte är fullt rationella när de analyserar dylika frågor.

Det visar sig att om de två individerna istället använder sig av förenklade modeller för att beräkna betingade sannolikheter så ökar också kraven på vad som krävs för att de ska kunna komma överens genom informationsutbyte. Även under ganska rimliga antaganden om hur individer förenklar när de bearbetar information blir det svårt att komma överens.

Om människor till exempel försöker förstå samhället genom att dela upp det i olika och mer hanterbara kategorier, så kan det till och med hända att två personer tror att de diskuterar samma fråga fast de egentligen diskuterar två olika frågor. I fallet covid kanske en person associerar effekterna av den valda politiken med kategorin ”personlig frihet” och en annan med ”döden” och det kan bli svårt att uppnå samförstånd utan en full gemensam förståelse för dessa associationer och kategorier.

Med andra ord kan mer information i sig självt leda till minskat samförstånd och i förlängningen politisk polarisering, till och med om kontrahenterna är välvilligt inställda till varandra, pålästa och försöker vara så rationella som de bara kan.

Egna erfarenheter viktigare än fakta

Även den andra artikeln, vilken nyligen publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences, undersöker hur information påverkar politisk polarisering. Dock har den istället ett empiriskt anslag och fokuset ligger på argumentation. Med detta i åtanke genomfördes 15 olika delstudier av varierande slag. Framförallt intresserade sig forskarna för hur argumentation baserad på fakta uppfattas av meningsmotståndare relativt argumentation baserad på egna upplevelser.

I de två första delstudierna ställdes hypotetiska frågor om hur deltagarna uppfattade olika typer av argument. Det visade sig att de i moraliska och politiska debatter föredrog faktabaserade argument framför argument baserade på egna erfarenheter. Faktabaserade argument ansågs bidra till att meningsmotståndare uppfattades som mer rationella liksom till en ökad respekt för deras åsikter.

När deltagare i ett tiotal delstudier istället för hypotetiska diskussioner konfronterades med olika typer av argument, visade det sig att argument baserade på egna upplevelser rent generellt uppfattades som mer rationella och ansågs ha högre sanningshalt än faktabaserade argument. Dessutom ökade de såväl respekten för, som benägenheten att, interagera med meningsmotståndare. Vidare tyder resultaten på att erfarenheter värderas högre om de är relevanta, mer personliga (t.ex. egen jämfört med en väns) och om de är relaterade till skada eller hot därom.

Forskarna drar slutsatsen att personliga erfarenheter upplevs som mer sanna än fakta i politiska och moraliska debatter.

En av delstudierna visade också att det fanns större skillnader i hur deltagarna uppfattade fakta- och erfarenhetsbaserad argumentation för frågor som var moraliska eller politiska, än för andra frågor. Något som tyder på att folk är mer skeptiska till fakta i politiska och moraliska diskussioner än i andra typer av diskussioner.

Forskarna drar slutsatsen att personliga erfarenheter upplevs som mer sanna än fakta i politiska och moraliska debatter. Detta gäller framförallt erfarenheter som berör skada eller hot om skada, vilka kan anses vara särskilt immuna mot tvivel. Ståndpunkter baserade på egenupplevd fara framstår dessutom som rationella, då önskan att undvika skada är tämligen allmänmänsklig. Något som i sin tur bidrar till ökad respekt för meningsmotståndaren och i förlängningen till en ökad benägenhet att interagera. Det är alltså möjligt att utbyte av subjektiva erfarenheter i vissa situationer kan bidra till minskad polarisering.

TEXT: Nyhetsredaktionen