Att svarta män skjuts ihjäl i USA i större utsträckning än vita män startade black lives matter-rörelsen. Men sedan dess har en annan ”matter”-rörelse nått feminismen, wokeismen och diverse vänsterrörelser: ett växande hat mot den vite mannen och det samhälle där denne fortfarande är dominerande. Visst det vimlar av dumma, självgoda vita män – precis som kvinnliga motsvarigheter.

Men jag är glad över att vi har elektricitet, telefoner, järnvägar, bilar, flyg, att vi har vaccin och mediciner, att vi kan njuta av fransk och tysk, till och med rysk klassisk musik och de instrument som möjliggör den. Av storverk inom litteratur, filosofi och fantastiska konstverk.

Jag anser att den europeiska kristna kulturen – som idag inte har med personlig gudstro att göra – har varit unik.

Det är patetiskt att så många köper att den europeiska civilisationen skulle vara skyldig till allt ont i världen. Det är navelskåderi och ett sorgligt försök till trendighet som bygger den tanken. Man är så besatt av människors hudfärg att det förnedrar och fördärvar allt som inte är kopplat till det. Herregud, på 1500-talet var hela Europa, utom Sverige ska nämnas, fyllt av slavar. Mellanöstern, Sydamerika, Afrika, Asien och Östasien hade alla omfattande slaveri. Främst utgjordes de av egna medborgare men också av grannländernas. Att få detta att vara ett unikt vitt fenomen är att vara dum, okunnig och lika oärlig som Pravda.

Mot den vite mannen anförs ofta kolonialismen och slaveriet. Men faktum är att fler européer blev tagna som slavar på den afrikanska kontinenten, visserligen norr om Sahara, än svarta i USA.

I mer vuxna länder kan frågor som dessa om mänskligt liv debatteras om än högljutt och utan någon synbar konsensus. Men i Sverige, där konsensus och likriktning är guld värt, är det nära till fascism, xenofobi, ja till och med rasism när wokeismens baksidor ska diskuteras. I dagarna har det avslöjats att franska departement och nu senast staden Paris har skänkt miljoner till de organisationer som samarbetat med smugglare för att föra in båtlaster med migranter till Frankrike och Italien. Därmed anser de sig tillhöra ”den goda” sidan. Att franska fattigpensionärer inte har råd med mat och el är mindre sexigt än att “rädda” unga män på Medelhavet.

Men vad var det för Afrika söder om Sahara som den vite mannen mötte och som möjliggjorde koloniseringen? Inte en ursäkt men däremot en undran av rent praktisk karaktär.

Att ställa frågan: vad har Afrika söder om Sahara skapat som blivit bestående för världssamfundet möts antingen av tystnad, av ett chockat ”så kan du inte säga” eller ett uppradande av värdefulla metaller och ädelstenar. Jag får veta att Afrika har kobolt och diamanter. Ja, men det var ju inte det frågan gällde? Och det är ju åter den vite mannen som är busen. Som utvunnit metallerna…

Alla dessa offer för den vite mannen har gladeligen lagt sig till med bilar, mobiltelefoner, datorer, antibiotika, etc.

Och nej, alla var inte förslavade och nej, Afrika är inte genomgående fattigt. Kongo till exempel är ett av världens absolut rikaste länder sett till mineraltillgångarna. Den vite mannens grymhet ska inte underskattas, men grymheten som fanns – och finns i de afrikanska samhällena är också ett faktum. Urfolken och deras levnadssätt har hyllats av antropologer som till exempel Claude Lévi-Strauss och tusentals missionärer. Autochauvinism, säger jag.

Men reseberättelser, inte minst från artonhundratalet, visar också på synnerligen grymma och statiska samhällen i Afrika söder om Sahara.

Jag tycker det finns en oärlighet hos alla de som hatar och anklagar den vite mannen. Man kan lika lite reducera svarta människor till att vissa av dem en gång var slavar som man kan reducera den vite till att den en gång varit slavägare. Framför allt när bägge har varit både det första och det senare.