Europa må befinna sig i en allvarlig lågkonjunktur med tusentals stora och små företag hotade. Men för den sydeuropeiska migranthandeln går affärerna strålande. Inte minst med hjälp av ett antal så kallade humanitära organisationer som förser den italienska maffian med slavarbetare.
I Lagos i Nigeria kan man gå in på ett kontor som ordnar hela resan till Europa. Olika val beroende på plånboken. I N’Djamena, Tchads huvudstad, för de flesta svår att pricka in på en karta, är migranthandelns liksom frivilligorganisationernas närvaro överväldigande.
Efter att ha tagit sig så här långt är migrantens nästa svåra etapp att ta sig genom Sahara med hjälp av smugglare, oftast tuareger och beväpnade miliser och narkotikasmugglare. Historierna om lastbilar som gått sönder och migranter som övergivits eller pressats på mer pengar är otaliga.
I Libyen, idag en icke fungerande nation och ett klanvälde, slåss ”researrangörerna” månader senare om att locka hugade migranter till sina uttjänta fiskebåtar eller gummibåtar som kommer att lämnas vind för våg på Medelhavet. Men inte så länge. De som skickar iväg båtarna – ofta med en följebåt som plockar upp och återtar de starka motorerna – har redan kontaktat någon av de stora båtar från SOS Medecins eller andra frivilligorganisationers tysk- och norskflaggade båtar som ligger och väntar vid gränsen till internationellt vatten.
Detta för att plocka upp vad som nu förvandlats till ”flyktingar” och föra dem vidare till södra Italien. De europeiska försöken att muta den libyska kustbevakningen eller få Frontex att ingripa har varit rätt lönlösa.
Det är till övervägande del unga män med framtidsdrömmar som har föga med verkligheten att göra som tar sig från främst Nigeria, Kongo, Somalia och Sudan. Men i Libyen väntar även syrier, afghaner och män från bland annat Pakistan.
I Kalabrien är det maffian, ‘Ndrangheta, som sköter ”omhändertagandet” av de afrikaner som frivilligorganisationer ”räddat”. De används under slavliknande förhållanden för att sköta skörden av apelsiner och tomater såväl i södra Italien som bland de stora maffiaägda odlingarna på Sicilien.
Det vill säga de goda frivilligorganisationerna hjälper många tusentals människor rakt in i slaveri eller livegenskap. Även de mottagningscentra som italienska staten betalar för drivs ofta av maffian som gör sig en rejäl förtjänst.
Affärerna blomstrar och den senaste offensiven mot den nytillträdda italienska strama högerregeringen har varit lyckad. Man forslar nu inte bara unga män utan också kvinnor och barn för att förevigas av tv-kameror och internationella bildbyråer som bevis på italienarnas grymhet. De senaste dagarna har den italienska regeringen motvilligt fått ge efter.
Hittills i år har cirka hundratusen personer tagit sig in i Italien för att sedan kunna sprida sig över hela Schengenområdet. De som vill ta sig över till Storbritannien från Frankrike hjälps av en väloljad albansk kriminell organisation som inte minst hjälper landsmän.
Flertalet av dessa migranter får inte uppehållstillstånd men stannar ändå i Europa. De används som underbetald arbetskraft men utgör också en växande, högt brottsbenägen grupp. Mord, våldtäkter och rån är vanliga rubriker i italiensk och fransk media.
I Frankrike, dit många migranter tagit sig vidare och där algerierna utgör den starkaste gruppen, höjs nu kraven på utvisningar. Men dessa verkställs sällan, vanligtvis med ursäkten att hemländerna inte vill ta emot dessa medborgare.
Det har i mer än tio år funnits stora slavskötta odlingar i södra Italien och slavuppror bland de afrikanska arbetarna. Detta är ihärdigt påivrat av hjälporganisationer och av EU:s oförmåga att lyckas stabilisera Libyen.
Det finns ingen att hålla ansvarig för den nuvarande situationen som inte sitter i en maktställning i EU. Här kan ingen säga att den var naiv. Det är en skam.
Läs även: Över 100 döda flyktingar – försökte ta sig till Europa
