Facebook noscript imageFråga Johan: En chef som flyr ansvar ska inte vara chef
Krönikörer
Fråga Johan: En chef som flyr ansvar ska inte vara chef
Fråga Johan: En chef som flyr ansvar ska inte vara chef

Vad gör man när ens chef ljuger och folk låtsas ta ansvar, men i stället stoppar alla som verkligen försöker ta ansvar? Johan Grant svarar på det.

Hej Johan

Jag var fram till för tre månader sedan chef inom en politiskt styrd verksamhet. Jag hade ett uppdrag att genomföra en sammanslagning av fyra olika verksamheter.

Verksamheten hade haft mycket stora problem i över tio år. Trots problemen lyckades vi ändå leverera en kvalitativ verksamhet. Jag hade stort förtroende hos mina uppdragsgivare och politiken var införstådd med svårigheterna.

När min chef gick i pension förändrades förutsättningarna radikalt. Vid vårt första möte förklarade min nye chef att jag var ifrågasatt, att högsta chefen hade ”satt sin anställning på spel” för att försvara mig och att han skulle ta över all kommunikation uppåt i systemet på grund av detta. 

Jag blev chockerad och kände mig vingklippt. Det var en ny situation och mitt uppdrag krävde att jag stod i kontakt med politiken och den högsta ledningen. Jag gick från det mötet med en märklig skuldkänsla som jag inte riktigt förstod var den kom ifrån.

Vid vårt andra möte var den nye chefen plötsligt mycket personlig och berättade detaljer ur sitt privatliv som jag förstod omöjligt kunde var sanna. Det hela kändes bisarrt. Jag förstod nu att jag nu även fått en chef som ljög och övervägde förstås att sluta.

Men, jag slogs av plikt- och ansvarskänsla mot personal och verksamheten och stannade. Efter ett drygt år av berg- och dalbana fick jag gå under förödmjukande former. I dagarna fick jag veta att min gamla chef åkt ut på grund av oegentligheter. Det gjorde mig både glad och lättad men samtidigt ledsen och förbannad. Det kändes som att jag och verksamheten offrats.

Om jag hade kontaktat dig vid det tillfället när det gick upp för mig att även min chef visade sig kunna ljuga om vad som helst, vilket råd hade du gett mig då?

Anders

 

Hej Anders

Din historia gör mig verkligen illa berörd. Tyvärr hör jag ofta om liknande problem. Priset är högt både mänskligt, ekonomiskt och moraliskt.

Du har varit i en organisation som präglas av ansvarsflykt. Det är en allvarlig sjukdom som angriper organisationens egen problemlösningsförmåga och gör den oförmögen att lösa problem. Det är som med vår kropp. Om immunsystemet är satt ur spel blir vi sårbara och kan dö av en enkel sjukdom.

Ansvarsflykt kapslas alltid in i ett hölje av byråkrati, värdegrundsprojekt, tomma handlingsplaner och skrytprojekt som gör det nästan omöjligt att ta sig in och åtgärda problemen på riktigt.

Det enda sättet att komma tillrätta med sjukdomen är att städa uppifrån. Min erfarenhet är att ledningen då behöver bytas ut eftersom de som smittats sällan ändrar sig. De har ju belönats för att spela spelet och de varken kan eller vågar byta strategi.

Jag kommer att tänka på Sam, en djärv och mycket stark ledare jag träffade för många år sedan. Han inledde en stor chefssamling för organisationens högsta chefer med att i sitt inledningstal, som handlade om att ett bra ledarskap var avgörande för bolagets konkurrenskraft, säga:

– Om du har en dålig chef, gör allt i din makt för att göra honom bättre. Lyckas inte det se till att vi blir av med honom.

Budskapet träffade alla rätt i solar plexus. – Du har rätt att ha en bra chef! Du är skyldig att vara en bra själv! Detta är ingen plats för fegisar! Lita på att hierarkin och ta ditt ansvar när ledare spårar ur.

Sams tal bidrog till att stärka organisationens immunsystem och installera en nödbroms. Alla visste att han inte accepterade att man döljer problem.

Något sådant immunsystem har uppenbarligen inte funnits på din arbetsplats. För då hade det inte sett ut som det gjorde.

Det är naturligt i en chefsroll att bli överraskad. Kanske fanns där saker du inte visste om kring hur man såg på din verksamhet och att det kan ha funnits krafter som ville ifrågasätta dig? Det är till och med troligt.  Men när din nye chef började ljuga om helt oväsentliga saker så är det en allvarlig signal om att något inte stod rätt till med honom.

Man får hoppas att det faktum att han nu avslöjats och åkt ut är ett tecken på att man börjat städa, men det är ingen garanti. Det kan lika gärna vara en del i det där spelet som handlar om att dölja, snarare än att ta itu med problem. Det verkliga problemet var ju att man någon gång rekryterat honom och inte upptäckt att han hade dåligt omdöme.

Nu har ju det som hänt redan hänt, men om vi tänker oss att du kunde backa bandet hade jag sagt ungefär så här: 

– Du måste börja med att ta upp med din chef att det fanns saker som han sagt som gjort dig undrande och att det är en förutsättning för dig att han talar sanning. 

Jag vet, det är lättare sagt än gjort, men det finns faktiskt ingen annan utväg. 

Du hade då kunnat få en förklaring som du trott på. Men, mer troligt eftersom vi ”vet facit”, en förklaring som du inte hade trott på.

Du hade då behövt dra i den där nödbromsen (om den funnits) och uppvakta hans chef. Jag hade inför ett sådant samtal gett dig rådet att beskriva hela din upplevelse för honom eller henne. – Vad som hänt konkret (vad han sagt), din tolkning av det (att han spelade spel och ljög), vad det gjorde med dig (oro, skuldkänslor och osäkerhet) och vad du ville (säkra att du hade förutsättningar att göra ditt jobb).

Jag hade också rått dig att vara kortfattad, att säga att du är medveten om att det kan uppfattas som att du är en kverulant som pratar skit om din chef, försäkra att så inte är fallet utan att du drivs av omsorg om verksamheten och att du vill veta hur ditt klagomål tas emot.

Du skulle kunna få två utfall. Antingen hade det du sagt tagits på allvar och då hade historien kanske fått ett lyckligare slut. Eller så hade det inte tagits på allvar och då hade det väl slutat som det gjorde ändå.

Du skriver inte hur du mår, men jag gissar att du känner dig rejält tilltufsad och kanske också orolig för din karriär framåt. Det är bra att du skriver till mig. Det är en del i din bearbetning och rehabilitering. 

Att befinna sig i en organisation som är drabbat av ansvarsflykt är som att befinna sig i Alice i Underlandet. Se till att få huvudet runt vad som hänt, inklusive din egen roll, och välkommen tillbaka till den verkliga världen ovanför det kaninhål du rasade ner i. 

Lycka till!

Johan

 

Johan Grant är legitimerad psykolog, fil. dr och ledarskapsexpert.

Vill du också få en fråga besvarad av Johan Grant? Mejla johan@johangrant.se

 

Johan Grant

Stöd oberoende journalistik och prenumerera på Bulletin.

Sverige förtjänar det bästa!