För 26 år sedan, när jag intervjuade Karl Hedin för min bok om familjeföretagare, var han 45 år gammal. Han mötte mig på Avesta-Krylbo station i sin gamla Audi. Vi for omkring och tittade på mil efter mil av hans skog. Vi besökte hans såg i Karbenning där det luktade terpentin och nysågat virke. 

På den tiden såg han ut som en pojke, litet slarvigt klädd. Slips och kostym låg inte för honom. Han gav ett spänstigt intryck och talade ivrigt på dalmål. Han hade kunnat vara en perfekt ryttare, liten och senig, precis som sin syster Ulrika Hedin, den framgångsrika hoppryttarinnan. 

I dag, i covid-tider, tar vi intervjun på telefon. Den kommer mest att handla om hur han byggt vidare på sitt arv och skapat en av Sveriges största och mest framgångsrika skogskoncerner.

Varför blev du aldrig intresserad av ridning som din syster Ulrika, som var med i Olympiaden 1992, och din pappa Lars Hedin som födde upp prisbelönta tävlingshästar?

– Jag aktar mig noga för att rida. Jag fick hjärnskakning första gången jag red. Och jag förstod att min roll i trojkan, pappa, Ulrika och jag, skulle bli att få köra lastbil. 

Vad har hänt sedan jag intervjuade dig förra gången?

– Jag har hunnit fylla 71 år! Jag har bara kvar tre älghundar (tidigare hade han sex).

– Jag bor kvar i samma enkla hus i Mattsbo, ett rött hus norr om Smedjebacken. Jag har inte byggt nytt men jag underhåller det. 

Då sa du att du hatade att slösa, att du aldrig köpte en ny bössa, ”jag älskar min gamla Sauer 80”(ett tyskt gevär av klass 1). Har du kvar den?

– Jag har kvar min Sauer 80 men nu har polisen den. Polisen har tagit även mina övriga vapen. 

Har du fått tillbaka dina vapen?

– Polisen har inte gjort något med anledning av domen och jag har inte frågat polisen om vapnen.

1995 ägde du Karbennings såg, Västanfors hyvleri och 10 000 hektar skog – mestadels ett arv efter din pappa. Gruppen omsatte 760 miljoner kronor och hade en vinst på 198 miljoner kronor. Vad uppskattar du att din grupp är värd i dag?

– Det vill jag inte uttala mig om. Vi omsätter 5 miljarder kronor och har ett genomsnittligt resultat på 500 miljoner kronor per år.

Karl Hedin tycker att det är så värdeladdat att tala om förmögenhet och att det bara är negativt. Men en gissning (se faktarutan) är att hans företagsgrupp är värd mellan 10 och 15 miljarder kronor.

Du ger ett väldigt självständigt intryck, du verkar inte springa i Wallenbergs eller i Handelsbankens korridorer. Stämmer det?

– Jag tror att jag är självständig. Jag har byggt upp en body så att jag inte behöver springa andras ärenden. Jag har inga lån. Jag sitter i ett företag med mängder av kontakter och kontaktpunkter vilka måste vårdas och skötas. Men det är inte utan att jag kan kliva av dem när jag vill. Jag uppskattar att ha det så i livet. 

Du lever ljusår från vad du har möjlighet till ekonomiskt. 1995 hade du en anspråkslös Audi av billigaste modell. Vad har du nu för bil?

– Nu har jag en Volkswagen Amarok anpassad för tre hundar. Jag är inte intresserad av något annat. Den typen av flärd och lyx intresserar mig inte. Jag mår inget bra av det. 

Unnar du din familj något? 

– Ingen i familjen lever en lyxtillvaro.  Men de har det bra. Min fru har varit lågstadielärare. 

Osäkert om någon i familjen vill ta över

Hur ser du på arvsfrågan?

– Jag ser den som tudelad. Det ena är att klara av att äga företaget, det är en fråga om hur förmögenhet ska förvaltas. Den andra är att sköta företaget, ta hand om det operativt, vilket är jätteknepigt. 

– Jag vill att företaget ska leva vidare. Jag vill att de styrkor som gjort att det är det är ska kunna leva kvar ett tag. Många lever av och är beroende av mitt företag. Det handlar inte bara om mig. Jag vill gärna se till att det fortsätter och inte hamnar i fel händer. 

Karl Hedin har 850 anställda i Sverige och ytterligare 150 i Estland.

Vill någon från din familj ta över?

– Det är inte självklart att de är intresserad av att ta det ansvaret. Jag är styrelseordförande. Men en dag kommer jag inte att orka längre. Jag funderar fortfarande på successionsfrågan, kanske att det blir en stiftelse. Jag kommer att försöka dela arvet så rättvist som möjligt. 

Kan du ha en interimistisk vd till dess att du löst frågan?

– Min vd heter Peter Wigert. Det är någon som jag litar på till 100 procent. Han har jobbat i 25 år i bolaget. Han kom in i en dramatisk och lärorik period på mitten av 1990-talet. Då var bolaget mycket mindre, med få nyckelpersoner och samtliga hade jag vuxit upp med. Far flyttade till England 1983. Då var det bara två personer kvar. Sven Jonsson var ekonomichef och Otto Jonsson var ansvarig för råvaruanskaffningen. Båda lämnade oplanerat och mycket snabbt. Svens fru blev sjuk och Otto blev också sjuk och dog på tre månader. 

Hur klarade du det?

– Det blev väldigt tomt. Jag försökte rekrytera nya personer med alla traditionella metoder. Men inget stämde. Jag insåg att den kompetens jag ville ha inte gick att köpa! 

– Då fick jag börja från grunden. Jag utbildade de personer jag behövde, jag tog en trainee, Peter Wigert, som kom från Stora Kopparberg. Han har jobbat sig upp den långa vägen. Han började i skogen, sedan tog jag in honom som den första traineen i sågverksrörelsen. Hans kompetens inom sågverksrörelsen växte men han hade redan ledningsförmågan. 

Karl Hedin konstaterar att merparten av hans ledare kommer från företagets traineeverksamhet. Han tar in mellan 5 och 10 trainees per år. De flesta har gjort sitt examensarbete i bolaget. I allmänhet är de jägmästare, skogsmästare eller ingenjörer.

– Jag tar in dem oavsett om företaget behöver dem eller inte, säger han vis av erfarenhet. 

Praktikanterna får jobba i projekt. Karl Hedin förklarar att ”de får äga ett projekt” direkt och jobba självständigt med en mentor. 

– Efter ett år avgör vi om de ska jobba vidare. De flesta får jobba vidare, säger han och skrattar. Det enda egentliga kapitalet i ett företag är människorna. 

Din grupp kommer bara att bli resursstarkare med åren. Trä är framtidens byggmaterial. 

– Ser så ut just nu, säger han på klingande dalmål. Det är en grön tråd i vårt företag. Vi har rätt mycket skog. Privat och med företaget äger jag 39 200 hektar produktiv skogsmark i Sverige och 9000 hektar i Estland. 

När jag intervjuade dig 1995 ägde du cirka 10 000 hektar skog, så man får väl säga att du har pinnat på bra. 

– Vi har gjort rätt, men mycket är slumpens skördar. Vi tänkte rätt när vi hamnade inom skog. Men det var ganska naturligt. Hela min uppväxt var med skogen och med företaget som farfar startade.

När Karl Hedins farfar och namne dog 1969 efterlämnade han 16 000 hektar skog till sina tre barn, en av de största skogsegendomarna som byggts upp under en generation i Sverige. Samtliga barn ärvde flera sågar och stora skogsområden. Yngste brodern Lars, tillika Karl Hedins far, ärvde Karbennings såg, Västanfors såg och hyvleri. Han var det enda av syskonen som inte sålde bort skogen och sågarna.  Och Karl är i dag den ende Hedin som fortfarande driver såg i Bergslagen. (De framgångsrika familjerna Att skapa och bevara förmögenheter, von Platen, 1995, Ekerlids). 

– När jag sedan blev intresserad av jakt blev det ännu mycket mer skog, berättar Karl Hedin. Företaget sysslade också med att såga. Vi byggde på den delen. Vi ville kontrollera allt från planta till planka. Vi inriktade oss på den svenska marknaden.

Stora borde vetat bättre

Nu går konsumtionen av massa ner. Nyligen stängde Stora Enso Oy pappersbruken Kvarnsveden i Borlänge och i Veitsiluoto i Finland. 1100 arbetare berördes. Vad innebär det på sikt? Kommer mer av trädet användas till sågat timmer och mindre till massa?

– Du har helt fel! Produktionen av massa går inte ner. Produktionen av tidningspapper går ner. Tidningsläsandet på papper går ner. Men andra fiberprodukter ökar. Se på Essity och SCA. 

– Den sågade delen av ett träd har ökat. Produktionen är mer specialiserad. När du gallrar, det vill säga när du plockar bort träd för att andra träd ska växa snabbare, tar du hand om klenare stockar. I dag sågar du klenare träd och skogsägaren får ut mer av sin skog av det enkla skälet att sågat timmer betalar bättre än massaved. 

Karl Hedin bedömer att klentimmer har ökat med cirka fem procent under min tid.  Hur länge kan utvecklingen fortsätta?

– I framtiden kanske att vi lyckas såga ännu klenare träd. I dag sågar vi ner till 10 centimeter i topp och i Estland ner till 8 centimeter i topp. Vid en slutavverkning går 90 procent av det som avverkas till timmer om man tar ut till 8 centimeter. I en gallring betydligt mindre. 

– Allt är en prisfråga – om många vill ha virke ökar det priset. Netto för en skogsägare vid en slutavverkning är cirka 400 kronor per kubikmeter mot cirka 150-200 kronor vid en gallring. Det är stor skillnad för skogsägaren, men timmer tar å andra sida längre tid att producera. 

Priserna på sågat virke har gått upp med cirka 30 procent under 2021. Karl Hedin föklarar att det beror till stor del på att Kanada haft stora problem med en skadeinsekt, mountain pine beetle, som tagit död på enorma arealer. Den äter sig in i furorna, precis som barkborren i Sverige har förstört miljontals granar. Det har minskat exporten av virke från Kanada till USA och skapat en brist där. 

– Det konsumeras mer än det går att producera och då stiger priserna. Vi levererar omväxlande till Kina och till Japan men inte till USA. Exporten från Europa till USA har ökat i år då det varit brist och där regulatorn är priset. När det blir brist i USA så sticker priserna omedelbart och virke flyttar från Europa till USA. Då finns inget virke så att köparna kan känna sig trygga. 

– Priset fortsätter att stiga men det kommer att sjunka, säger Karl Hedin. Prisrörelsen på sågat virke ser ut som en sinuskurva. Efter en topp kommer det en botten. Och blir timmer för dyrt att bygga med så kommer det in andra material, till exempel betong. 

– Vi går i fyra-fem-årscykler. Just nu är vi på den uppåtgående delen. Så har det varit alla tider. Det är så som kapitalismen fungerar. 

Kan massaveden användas till biobränsle?

– Nej, massaindustrin är lönsam och ökar på massasidan. Skogen räcker inte till allt och då avgör konkurrensen vilken användningen blir. Kapitalkostnaden avgör vad du betalar för att inte stå still. En massamaskin kräver en investering på 7-8 miljarder kronor i jämförelse med ett sågverk som kostar 700 miljoner kronor. 

– Det är kassaflödet som gäller när det blir dåliga tider. Massaindustrin är en kapitalbelastning, även om avskrivningar inte rör kassaflödet. 

Det pågår ett ständigt krig mellan massaindustrin och sågverken om skogsägarens råvara. 

– Om det blir brist på massaved så har sågverken inte en chans på kort sikt. 

Karl Hedin tycker inte att det är konstigt att Stora Enso Oy har lagt ner Kvarnsvedens pappersbruk som endast tillverkade tidningspapper och obestruket journalpapper. För övrigt världens största och snabbaste pappersmaskin som beräknas ha kostat 4,5 miljarder kronor och som öppnade 2006. 

– Det var med facit i hand ett fel av ledningen och styrelsen att fatta beslut om att investera i Kvarnsveden. Beslutet fattades när det redan var uppenbart att konsumtionen av tidningspapper skulle minska.

– Man borde ha förstått, säger han. Nu finns det kanske en framtid för journalpapper - lite bestruket finare papper för magasin, jakttidningar och tidningar som kvinnor läser, lite glättat papper. 

Men ser man inte samma utveckling där, till exempel med Readly där du läser flera av tidskrifterna på nätet?

– Det är mycket möjligt, men det kommer att gå mycket långsamt jämfört med tidningspapper.

Sågar virke som kan fylla 1,5 x Globen

Var inte din pappa först med att överge ramsågar och introducera bandsågar som är mycket effektivare? 

– Vi var först med att införa bandsågar, vi fick upp farten. Vi gjorde det för att upp sågutbytet. Nu har vi även klingor som roterar ännu snabbare, cirka 50 varv per sekund. Med bandsågar kan man såga med tunnare snitt - det blir mindre spån, och mer virke. Ram- och klingsågar kräver tjockare stommaterial, säger Karl Hedin som äger två bandsågverk, ett ramsågverk och två klingsågverk. 

I Estland har Karl Hedin ett bandsågverk och ett klenverk som sågar klenare stockar. Han köpte ett bandsågverk tillsammans med familjeföretaget Bergkvist Insjön från Toftbyn i Dalarna som demonterades och flyttades till sydöstra Estland tillsammans med delar av personalen. I Estland sågas i dag upp till 300 000 kubikmeter per år. Krylbo och Karbenning sågar ungefär 250 000 kubikmeter var. Säter - som tar den grövsta furan - sågar 60 000 kubikmeter. 

Totalt blir det drygt 800 000 kubikmeter per år. Det är nästan lika mycket som om utrymmet i en hel Globen och ytterligare nästan en halv Avicii Arena hade fyllt med virke, från topp till tå, tätt staplat, utan luft emellan.

1995 hade en sågverksarbetare i Estland 20 procent av lönen av en svensk arbetare. Hur ser det ut i dag?

– Idag har en estnisk arbetare cirka 50 procent av en svensk arbetares lön. En svensk sågverksarbetare kostar cirka 600 000 kronor per år med sociala avgifter och försäkringar.

 1995 var en timlön 118 kronor för en sågverksarbetare - 2020 var den 173 kronor, en ökning med drygt 1, 5 procent per år. 

Var i din rörelse har du störst vinstmarginal? 

– I mina fullsorterade bygghandelsbutiker. Där kan du hitta allt du behöver för att bygga. Vi har 47 bygghandlare som står för 60 procent av bolagets omsättning. De har en vinstmarginal på cirka 10 procent. 

Du behöver aldrig göra något mer i livet. Du kan luta dig tillbaka och sippa på en paraplydrink. Vad driver dig idag?

– Det var längesedan jag fick ihop till vattvällingen. Så det är samma sak som alltid. Jag hatar att förlora. Vi lever i en konkurrensutsatt värld, det är en tävling. Jag vill undvika det obehagliga i att förlora och jag vill uppleva det härliga i att vinna. 

– Verksamheten är idag mycket annorlunda jämfört med när jag tog över som vd. Bolaget var relativt litet 1983 när jag ärvde det. Det omsatte 180 miljoner kronor. Vi hade 30 miljoner kronor i eget kapital. Det är en stor skillnad idag. Det kräver ett helt annat sätt att styra och organisera. 

– I dag tävlar jag mot andra sågverk, jag tävlar mot massaindustrin, jag tävlar mot byggindustrin och mot bygghandlare som Beijer och Byggmax om att ha dom bästa grejorna och att kunderna ska känna sig nöjda.

– Vinner du den tävlingen kan du öka din omsättning. Mina sågverk tävlar bland annat mot Setra som ägs av Sveaskog och Mellanskog. Det är sågarnas största konkurrent i Sverige.

Tänker på att flytta

Slutligen hur har jakthistorien påverkat dig?

– Den har berört mig mycket. Just nu är det en stor del av mitt liv. Den har påverkat mitt synsätt på tillvaron. 

– Jag känner mig inte trygg i Sverige längre. Jag har en obehaglig känsla. Jag tänker på att flytta. Jag kan inte lita på rättssystemet. Jag vet inte om du och jag är avlyssnade just nu. De har avlyssnat mig utan att ha rätt till det. 

– Jag har polisanmält det men riksåklagaren tyckte att brottet var så litet att hon la ner målet. Jag har inte varit olaglig. Jag har retat REMA, avdelningen inom åklagarmyndigheten, som sysslar med miljöbrott och artsskyddsgruppen inom polisen och kanske miljörörelsen, genom att säga vad jag tycker och tänker. Troligen fler som jag inte känner till. Men de respekterar inte yttrandefriheten.

Karl Hedin är en av landets flitigaste jägare. Han hade skjutit 1 158 älgar innan bössan konfiskerades. Han har också varit med om att skriva flera böcker som varit inlägg i vargdebatten och i äganderättsfrågan: Varg och landsbygdsboende (2011), De jagade jägarna (2015), Attacken mot äganderätten (2018) och Maktmissbruket (2019).

Hur länge satt du häktad?

– De slängde mig i fängelse en månad.  Jag fick sitta i en fyllecell i 5 dygn på Kronobergshäktet. En madrass på golvet, ett avlopp mitt i rummet och kallt vatten om jag tryckte på en knapp i väggen. Man kan inte reglera ljuset. Jag väcktes varje timme. De torterade mig. Jag kunde inte drömma om att man kunde göra så i Sverige. 

– Det var meningen att jag skulle vara helt isolerad, men så småningom fick jag i varje fall låna böcker. Jag sov inte de två första dygnen. 

– Tänk dig att Nationella Insatsstyrkan NOA kom och hämtade mig i mitt hem. En vanlig fredagskväll. Jag hade ingen aning vad det rörde sig om. 

Karl Hedin berättar att eftersom han inte kunde sova i cellen så var han helt mosig vid häktningsförhandlingen. 

– Då först fick jag reda på att min telefon hade varit avlyssnad också. 

Kan du tänka dig att lämna Sverige?

– Jag kan tänka mig att lämna Sverige nu, att flytta till Spanien är ett alternativ, det finns många fler. Jag bodde där som ung under en period.  Jag har också åkt på någon veckoresa i Spanien även om jag sällan åker på utlandssemester. Mest är det för att familjen gillar att sola och bada. Jag brukar ligga i skuggan och läsa en bok. 

Tveksam till att uppvärmningen negativ

Vad läser du just nu?

– Just nu läser jag Jacob Nordangårds Den Globala Statskuppen, en skräckbok. Han är en insatt och kunnig skribent. Han har också skrivit en bok om Rockefeller: En klimatsmart historia. Det som hänt har påverkat mitt synsätt på tillvaron radikalt, jag känner mig inte trygg i Sverige.

Är du bekymrad för klimatet?

– Ur ett globalt perspektiv lever vi vid foten av fjället. Om det blir varmare ska vi vara glada för det. Det är konstigt att lägga ner kraft och resurser på att det inte ska bli varmare. Faktamässigt har jag svårt att förstå det. Det finns ingen tvekan om att det har blivit en grad varmare globalt sedan 1850. Men frågan är om det är negativt. Och om uppvärmningen beror på koldioxiden är jag väldigt tveksam till. 

– Det är en historia som i grunden är osäker och där framtiden prognostiseras genom data som stoppas in i datamodeller. Det är oklokt att vi i dag ska lägga ner så mycket av våra gemensamma resurser för att förhindra något som eventuellt ska inträffar om 100 år och som är så osäkert. Det är inte klokt att skrämma upp folk, känns nästan som att syftet egentligen är för att öka kontrollen av människorna.  

– Genomlys det faktum att vi ska elektrifiera hela vår tillvaro också – vad betyder det egentligen. Batterier fungerar i stora städer men inte här ute i skogen. Det är enorma penningflöden som styrs om.

Och för den som förtvivlar för att vederbörande inte få bra betyg i skolan kan det vara intressant att veta att Karl Hedin egentligen skulle bli jägmästare. Men betygen räckte inte trots att han skaffade sig extra poäng genom att praktisera hos olika skogsägare. I stället studerade han 3 år ekonomi på universitet i Örebro och språk i Spanien. Han tog anställning hos fadern 1972 och på den vägen har det varit. Med hjälp av en och annan entreprenörsgen.

TEXT: Margaret von Platen