Under de senaste veckorna har den diplomatiska processen kring Ukraina praktiskt taget kommit till ett dödläge. Försöken att etablera dialog genom förhandlingar i Istanbul, initierade under hårt tryck från Donald Trumps administration, gav inga konkreta resultat – förutom fångutbyten, även om sådana ändå skett regelbundet tidigare.

Kriget fortsätter dock att eskalera. Regelbundna attacker mot ukrainska städer sker, inklusive omfattande beskjutningar av Kiev. Eskaleringen vid fronten fortsätter. Och i Mellanöstern har ett nytt krig börjat mellan Iran och Israel, och allt ovanstående har slutgiltigt trängt undan fredstemat i Ukraina från den internationella agendan.

Trots detta förklarar både Donald Trump och Vladimir Putin möjligheten att återuppta förhandlingar efter den 22 juni – datumet för utgången av överenskommelserna om utbyte av fångar och kroppar av de dödade. Men har dessa förhandlingar verkliga framtidsutsikter? Låt oss försöka förstå.

Istanbul-dödläget

Under våren försökte USA säkerställa sin medling i fredsprocessen. Istanbul-rundorna blev resultatet av press från Trump, som strävade efter att visa utrikespolitiska framgångar och uppfylla sina vallöften. Förhandlingarna förvandlades dock till en politisk iscensättning, och parterna kom endast fram till överenskommelser om humanitära frågor.

Det handlade huvudsakligen om utbyte av fångar och sårade – ett extremt viktigt initiativ, som dock ändå regelbundet genomförs i underrättelsetjänsternas och informella kanalers försorg. Den politiska regleringen kom inte från fläcken. Huvudbudskapet från dessa möten var att demonstrera beredskap för dialog, riktat till Washington. I verkligheten observerades ingen beredskap för kompromisser hos parterna.

Efter en ny våg av stridigheter och terroristattacker mot Ukrainas civila infrastruktur avbröts alla försök till förhandlingar definitivt. Idag framstår uttalanden om möjlig återupptagande av den diplomatiska processen mer som en symbolisk gest än ett verkligt initiativ.

Diplomatins chans: även en på en miljon

Trots den uppenbara stagnationen i den diplomatiska processen kvarstår logiken att alla förhandlingar har mening. Historien om många konflikter visar: efter våldsamheter kommer ofta en tillfällig lugn period – en möjlighet för omvärdering av positioner och förberedelse av en ny diplomatisk runda.

En sådan lugn period gör det möjligt att ”sondera” parternas stämningar: har Kremls position förändrats under tryck från sanktioner och interna meningsskiljaktigheter? Hur stabil är den ukrainska motivationen, om västerländska allierade ökar trycket på Kiev? Under sådana förhållanden kan även en svag signal utvecklas till en förhandlingsprocess – även om den är begränsad.

Fred börjar ofta inte med omfattande avtal, utan med insikten om det meningslösa i fortsatt blodsutgjutelse. En chans på en miljon är fortfarande en chans som inte kan ignoreras.

Varför kompromiss är omöjlig nu

Samtidigt bör man erkänna att parterna saknar motivation för verklig kompromiss just nu. Moskva är övertygat om att de kan fortsätta förbättra situationen vid fronten och använda kriget som ett verktyg för politisk press. I Kreml räknar man med att det ukrainska motståndet ska nötas ner och är inte redo att ge vika, eftersom de anser att tiden är på deras sida.

Kiev betraktar logiskt nog alla eftergifter – och främst territoriella – som oacceptabla, och ser dem som undergrävande av nationell suveränitet och säkerhet. I en sådan situation saknas även den teoretiska grunden för ett fredsavtal. Och därmed fortsätter kriget.

Trots detta är diplomati inte bara globala avtal. Det är också taktiska pauser, och partiella överenskommelser, och utbyten. Att behålla även minimal dialog är bättre än fullständig avsaknad av kommunikationskanaler.

Slutsats: imitation istället för framsteg

Idag är förhandlingar mellan Moskva och Kiev snarare en diplomatisk föreställning än en verklig väg att avsluta kriget. Istanbul-initiativet gav resultat endast på det humanitära planet – viktigt, men absolut inte avgörande. Trots detta kan förhandlingar inte ignoreras helt.

Deras återupptagande kan, även med minimal chans, skapa en plattform för framtida lösningar. Man bör dock tyvärr inte förvänta sig verkliga diplomatiska genombrott under de närmaste månaderna.