KRÖNIKA. Statsminister Stefan Löfven (S) vill naturligtvis fortsätta styra Sverige. Han påstår därför att det är att ta ansvar för landet att kompromissa (så att han kan sitta kvar).

När Annie Lööf (C) på onsdagseftermiddagen avslöjade att Centerpartiet böjer sig för hans önskan och Vänsterpartiets krav var det många som häpnade.

Lööf hade ju så länge talat om att hon inte skulle ge V inflytande och högljutt sagt att alla punkterna i JÖK:en skulle följas – annars så…

Varför lydde hon inte V redan i helgen om hon var beredd att släppa sina egna krav så lätt?

Oavsett varför så blev det plötsligt ett nytt läge. Vänsterpartiet gjorde vågen, hjulade och skrålade högre än fotbollsfansen. Löfven skrockade hoppfullt och klappade kompisen Lööf på huvudet. Duktig flicka. Och C-väljare som lyssnat till sin partiledares alla löften fick ytterligare stickskador i ryggen att plåstra om.

Moderaterna hade dagarna innan vädjat till C om att komma tillbaka till borgerligheten, men fick nu tänka om.

Och så började fighten om Liberalerna i stället. C valde vänster. Ska L backa från den senaste tidens besked om att stödja Ulf Kristersson (M) och göra detsamma?

Lööf skrev på Facebook: ”Centerpartiet är ett parti som är vana att vara konstruktiva och ta ansvar. Vi hoppas att fler partier kan dela den ambitionen.”

”Fler partier” – det vill säga Liberalerna.

I Aktuellt lade hon allt ansvar och all skuld på L. Det var de som skulle ta landet till ett extraval om de inte följde henne till ett förnyat januariavtal. Gång på gång upprepade Annie Lööf budskapet. L hamnar i skamvrån om de väljer Kristersson. Fy fy L om de väljer högerpolitik. Själv var hon konstruktiv, konstruktiv, konstruktiv. L borde ”bjuda till” (23/6).

Vänstersamarbetet beskrevs som bred lösning i mitten… Dessutom som ett sätt att få igenom skattesänkningar, förstärkta resurser till rättsväsende och integration.

Yeah right. Tillåt mig gapskratta.

Lööfs motkrav i nya samtal med Löfven – och i praktiken Dadgostar – är tydligen skattesänkningar, men hur villiga är S, V och MP att genomföra sådana? Med tanke på den senaste tidens utspel om höjningar är det inte särskilt troligt att S vill gå i motsatt riktning. Partiet har redan tappat förtroende via sin högersväng under åren med Jöken, och starka illröda falanger suktar efter att få mer av skattebetalarnas lön.

Den som vill ha sänkt skatt samt satsningar på kärnverksamhet ska naturligtvis hellre gå till höger, där man gladeligen både sänker utgifter och skatter därför att det är respektfullt mot människor som jobbar och bättre för samhällsekonomin.

Nu måste Moderaterna på allvar ta kommandot och berätta om detta. Men var är Ulf Kristersson? Vad vill han? Partiledaren och statsministerkandidaten måste kliva fram nu och berätta vad en regering under honom erbjuder svenskarna – och Liberalerna.

Det väna tonläget och öppenheten för C har gjort honom svagare. Att han på sin Facebook berättade att han kollade fotboll – men inte nämnde krisen eller Centerns agerande – var udda.

Nyamko Sabuni (L) gick i måndags snabbt ut och sa att hon står fast vid att stödja en högerregering. Men på onsdagen avvisade L visserligen Lööfs invit bara via ekonomisk-politiske talespersonen Mats Persson (L) och partiledaren Sabuni höll oroväckande tyst. Hon tackade nej till att vara med i Aktuellt. Bakom kulisserna pågår sannolikt ett stort antal samtal.

Hon borde snabbt bestämma sig, för hon har en drömsits. Efter att C än en gång svikit sina löften och stöttat vänstersidan skulle L kunna stå med armarna kaxigt i kors och säga till mittenväljarna att ”oss kan ni lita på (numera)”.

L ligger lågt i opinionen därför att man alltför länge framstått som opålitliga. Återtåget till de borgerliga kom för sent. Vänsterfalangen och dess socialliberala ledarskribenter har spätt på misstron kring var partiet ska gå. Det finns en oro över att Sabuni kan låta sig utpressas till att svassa tillbaka till Löfven. Om L dröjer med sitt besked nu ökar högerväljarnas misstro.

Men med Lööfs manöver kan Sabuni bli partiledare för det starka mittenliberala parti som folk kan lita på.

Centerpartiet är inte ett sådant. Allt kan hända när Lööf kör.

Om S, MP och C väljer att budgetförhandla med V kan de vinna stöd i riksdagen även utan L, under förutsättning att den politiska vilden Amineh Kakabaveh väljer att stötta dem. Annie Lööf säger idag att hon inte vill förhandla budget med V. Men hon säger så mycket.

När Annie Lööf haltar fram halvt barfota, blott i vänstersko, kan Nyamko Sabuni (L) bli mittens drottning i stället.

Go, girl! Välj höger i stället för vänster. Och upp i stället för ner.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman