Gästkrönika: Du får tänka fritt – bara du tänker rätt

Jag har mött många skolklasser i valstugan under valrörelsen. Elever från flera olika skolor, oberoende av varandra, har kommit fram och berättat om SO-lärare som de upplever låter vänsterpolitiska åsikter färga undervisningen.

Samtidigt möts jag av ilska när jag ifrågasätter slöjan – och av människor som har svårt att förstå hur en invandrare kan vara sverigedemokrat.

Efter några intensiva veckor i valstugan har en märklig röd tråd blivit tydlig: du får gärna tänka själv. Bara du kommer fram till ”rätt” svar.

När eleverna kommer tillbaka

Det är sällan de som skriker högst som följer med en hem. Det är de andra – de som stannar kvar när samtalet egentligen är slut.

Elever från flera olika skolor har beskrivit hur de upplever att deras SO-lärare låter egna vänsterpolitiska uppfattningar påverka undervisningen och hur olika partier framställs. Några har till och med velat lämna namn på lärare.

Jag har inte suttit i deras klassrum. Jag kan inte avgöra vad som hänt i varje enskilt fall. Men när samma typ av berättelse återkommer spontant från elever på olika skolor ska vi lyssna. Och principen måste vara densamma oavsett politisk färg: om en sverigedemokratisk SO-lärare använde lektionerna för att övertyga elever om mitt partis förträfflighet skulle mitt besked vara detsamma. Lägg ner. Undervisa.

Politik ska diskuteras i skolan. Men lärarens egen valsedel ska inte bli facit. Skolan ska ge ungdomar verktygen att tänka själva – inte leverera färdiga åsiktspaket.

Och så var det slöjan

Om någon fråga har haft permanent uppehållstillstånd i valstugan är det slöjan. ”Men det är kvinnans eget val,” får jag ofta höra. Självklart har en vuxen kvinna rätt att bestämma över sin klädsel. Men det innebär inte att jag måste betrakta slöjan som en symbol för kvinnlig frigörelse. Det gör jag inte.

För mig är slöjan förknippad med religiösa föreställningar om kvinnans kropp, anständighet och vad hon förväntas dölja inför män. Och när vi talar om valfrihet måste vi också våga tala om de kvinnor och flickor för vilka slöjan aldrig varit ett fritt val.

Jag vill inte ersätta islam med kristendom. Jag vill ha ett offentligt Sverige som står fritt från båda religionerna. Religionsfriheten måste rymma både friheten till och friheten från religion.

Fel sorts invandrare

Sedan kommer valrörelsens kanske mest talande paradox: jag är invandrare, och jag är sverigedemokrat. Den kombinationen tycks orsaka kortslutning hos vissa. Jag har blivit tillfrågad vad jag gör i Sverige, och människor har stått på torget och ropat att jag ska lämna landet.

Samtidigt talas det gärna om mångfald. Tydligen är åsiktsmångfald svårare. Jag får gärna vara invandrare – bara jag tycker som andra förväntar sig att en invandrare ska tycka. Där måste jag göra dem besvikna. Min bakgrund kom inte med en färdig valsedel. Sverige är mitt hem, och jag tänker inte lämna torget för att någon skriker åt mig.

Vem äger dina tankar?

Bakom allt detta – SO-läraren, slöjan, en invandrare i Sverigedemokraternas valstuga – finns samma fråga: vem äger dina tankar? Eleven måste få bilda sin politiska uppfattning utan att fundera över vilken slutsats läraren föredrar. Och en människa med utländsk bakgrund ska få välja vilket demokratiskt parti hon vill, utan att hennes ursprung blir en politisk instruktion.

Jag är invandrare. Jag är ateist. Jag är sverigedemokrat. Men framför allt tänker jag själv. Det är därför de där eleverna har fastnat hos mig – de som kommer tillbaka när de andra har gått, och vill berätta.

Så jag står kvar den sista veckan. Kritiken får komma. Fram till dess tänker jag fortsätta göra det som tydligen provocerar allra mest: tänka själv.

Sanda Anton Henriksson
Sverigedemokraterna, Göteborg