I veckan gästade justitieminister Gunnar Strömmer (M) en tv-debatt om unga kriminella hos Fredrik Skavlan. Runt bordet fick han utöver Skavlan möta fyra kulturarbetare – kolumnisten och författaren Hanne Kjöller, skådespelaren Ayan Ahmed känd från Netflix-serien Snabba cash, gangsterrappmusikproducenten Simon Superti och författaren Malin Persson Giolito.

De tre sistnämnda kulturarbetarna började givetvis ganska snabbt skrika och gapa i mun på varandra. ”Ge dem en kram”, föreslog till sist musikproducenten Simon Superti, så upprörd att han skakade, när han avkrävdes svar på hur samhället ska skyddas från tonåriga kontraktsmördare.

Hade det inte varit för att man hört det så många gånger förr så hade man häpnat. Men det är dessvärre såhär de tänker: att de kriminella är de riktiga offren som det är synd om. Vem minns inte dåvarande rikspolischef Dan Eliassons (S) ökända citat: ”Vad har den här personen varit med om? Vad är det för trauma han bär med sig?” om den ensamkommande mannen som knivhögg 22-åriga Alexandra Mezher till döds på ett asylboende 2016?

SE ÄVEN: Kulturpersoner sågar Strömmer i Skavlan: ”Bland det värsta jag sett”

Både Simon Supertis och Dan Eliassons uttalanden är exempel på ett märkligt vänstersynsätt där förövare möts med större sympati än offer. Och det saknas inte exempel. Kulturbranschen har länge gynnat, ja till och med prisat, dessa förövare. Gängkriminella artister som rappar om vapen, våldsbrott och droger har de senaste åren kammat hem pris efter pris på de stora galorna. 2019 vann Tensta-rapparen Z.E (Jozef Wojciechowicz) pris både på P3 Guld-galan och Grammisgalan.

I en låttext rappar han:

”Svensk lag, det är inte något jag föredrar

Musik är kamouflage, kolla mitt bagage

Svårt att bryta barriären, råna guldaffären eller hiphopkarriären

Min vänstra hand, den har pennan – högra har geväret”

Två år innan han vann pris för årets artist på P3 Guld hade han dömts till fängelse för grov stöld. Två år efter gjorde han debut i Netflix-serien Snabba cash (tillsammans med ovan nämnda Ayan Ahmed).

Jozef Wojciechowicz avtjänade sitt fängelsestraff tillsammans med Husby-rapparen Adel som i en av sina hyllade hitlåtar rappar:

”Vi är alla redo att sitta. Mannen, vilken kvittra?

Aina är en liten fitta. Om det är life jag gittar

Smasha dörren, hjullast

Varje söndag julklapp”

Härligt gäng. Sedan dess har otaliga kriminella gangsterrappare hyllats och prisats för sin våldsromantiserande musik: Jaffar och Yasin Byn, K27, Thrife Jack, ODC och Adel för att nämna några. Andra hyllade gangsterrappare har skjutits ihjäl i gängrelaterade konflikter de senaste åren, som Gaboro, Einar och 2024 års grammisvinnare C.Gambino.

Det blir uppenbart i Skavlan att Simon Superti, som gangsterrapproducent över huvud taget inte ser sin egen roll i skapandet av det sammanhang där våldet förekommer. Inte nog med att han själv är dömd för narkotikasmuggling. Den musik han producerat, och som Sveriges radio och andra kulturetablissemang både spelat och prisat, glorifierar och underbygger den kriminella livsstilen. Just den livsstil som lockar 13-åriga pojkar att bli mördare.

För mycket kan man säga om Simon Superti, men han är förmodligen inte fel ute när han säger att dessa 13-åringar bryr sig mer om vad som är coolt och ger snabba pengar än om vad som är rätt och fel. Han om någon, borde veta. Det är ju hans gamla kompisar som köper barnsoldaternas tjänster.

SE ÄVEN: Sågar Strömmer i SVT – har producerat dömda gangsterrappare

Med sin egen bakgrund som kriminell borde Simon Superti förstå att en kram inte förändrar någonting. En kram tar inte bort önskan att genom våld öka sitt sociala kapital och tjäna ”snabba cash”. Inlåsning kanske inte löser det problemet heller, men med lite tur hinner unga mördare växa upp under tiden. Om inte, så har de i alla fall svårt att skjuta någon när de är frihetsberövade. Eller själva bli skjutna.

Linnea Klingström

Kulturföreningen Gimle, vice ordförande