Värderingar i USA skiljer sig på många sätt från hur européer ser på saker och ting, mer än vi hittills haft klart för oss. Det handlar inte bara om Trumps personlighet, skriver Lennart Göransson.
Att vårt sätt att se på saker och ting skiljer sig från värderingar och attityder som dominerar i Mellanöstern är inte längre en offentlig hemlighet. Att vi i vissa avseenden i grunden också skiljer oss från kulturen i USA är inte lika känt eller erkänt. En rad observationer styrker mig i uppfattningen att det finns en kulturklyfta som gör det svårt för oss och andra européer att hantera den nuvarande krisen.
Den som gärna streamar TV-serier hamnar ofta framför amerikanska alster, helt enkelt därför att utbudet är så stort. Ibland går det fortfarande att hitta en europeisk serie, exempelvis brittiska deckare. Tyskland och andra europeiska nationer förekommer också. En ytlig observation är att personerna i de amerikanska serierna är så vackra, som Ken- och Barbiedockor. De europeiska skådespelarna är kanske inte direkt fula, men för en europé är de lättare att känna igen som ”en av oss”.
Lars Fr H Svendsen diskuterar i en understreckare (”Vad ’American psycho’ kan lära oss om Trump”, SvD 20/1) en amerikansk tradition där världen ”har omformats till yta”. Personerna i de europeiska serierna känns annorlunda, mer komplexa, även om det är svårt att sätta fingret på exakt vad.
I samma nummer av SvD skriver Oskar Bolin i en debattartikel att ”Sverige kan lära av USA:s försvar”. Skribenten är svensk officer och före detta elev vid US Army Command and General Staff College. Budskapet är att Sverige bör ”stärka gemensam professionsförståelse” och skapa ”organisatorisk helhet”.
Att den som utbildas i USA tar till sig den amerikanska modellen för top-down-styrning av organisationer är ganska naturligt. Men det är inte lika naturligt att en sådan modell skulle lämpa sig i den svenska miljön. Det som är den amerikanska modellens styrka är att den skapar effektivitet så länge orderlinjen är obruten. Svagheten är att allt faller samman om kommunikationen inte längre går fram, vilket ofta händer i ett skarpt läge. Då är den svenska modellen överlägsen, med enheter som autonomt fortsätter att verka mot ett uppställt mål.
Den amerikanska förkärleken för toppstyrning går igen på många områden, inte minst inom näringslivet. Jag har själv upplevt, i en USA-dominerad internationell organisation, hur fokus handlar om vad chefen bestämmer, inte om vad som är bra eller dåligt, vad som är rätt eller fel. Mönstret känns igen i många filmer och TV-serier – jag tänker på ”Djävulen bär Prada” och många andra.
Mot den här bakgrunden är Trumps brev till Norges statsminister Jonas Gahr Støre fullt begripligt. Enligt amerikanskt synsätt är det otänkbart att landets top-dog inte skulle ha godkänt nobelkommitténs val av fredspristagare. Lika otänkbart som att Iran inte kunde förstå att den svenska regeringen inte styr domstolars bedömning av koranbränningar.
Det är inte konstigt att svenskar och amerikaner är så olika, mer olika än vi hittills har insett. Sverige och USA har helt olika historia. Våra värderingar har formats i helt olika traditioner, av människor med helt olika bakgrund. Det betyder inte att vi bör se amerikanerna som vår fiende. Bara att vi behöver omvärdera hur vi bäst kan möta dem som inte är som vi.
Ett första steg är att se att det inte handlar om Trump som person. Även om det finns en växande kritik mot Trump i USA delar de flesta amerikaner Trumps grundläggande uppfattningar när det gäller hierarkisk befälsordning, familjens företräde framför individen, gudfruktighet som samhällets fundament och den starkes rätt. Uppfattningar som är svåra att förstå för oss.
Vi står inför en kris. Det sägs att man inte bör låta en bra kris gå förlorad. Det finns säkert en hel del i vårt land som kan vara moget för ”kreativ förstörelse” och lämna plats för det som är bättre. Men att fega ur för dominansbeteende som vilar på andra värderingar än våra hör inte dit.
