Med Trump vid det amerikanska rodret har vi på kort tid sett en utveckling som på olika sätt innebär ett hot för Västeuropa. Även om USA backar vissa av de åtgärder som genomförts eller aviseras har förtroendet skadats för gott. Lennart Göranson pekar på att hot kan vändas till möjligheter och ser en chans för Europa att stärka sin ställning.
Nu när Trump har blandat korten och delat ut en helt ny giv är ingenting som förut. Vi måste se vilka kort vi har på hand och ompröva våra gamla strategier från grunden.
Att tro att allt blir som förut bara vi sitter still i båten duger inte, oavsett vad som händer om 90 dagar och vilka nya utspel Trump kan ha gjort innan dess. Att bygga förtroende är en lång och mödosam process. Att rasera det är ett ögonblicks verk. Det finns ingen möjlighet för Trump att backa tillbaka till ruta ett, även om han skulle vilja. Och dessutom vill han inte.
Det mesta som hänt hittills uppfattar vi som hot. Istid för världshandeln och därmed också för den internationella arbetsfördelningen. Börsras och kris för de finansiella systemen. Minskat förtroende för valutor, särskilt USD och Bitcoin. Säkerhetspolitisk kris för Västeuropa.
I det här läget skulle en management-guru säga att vi måste identifiera våra hot och vända dem till möjligheter. Hot kan bli möjligheter.
Idag talar få om Sverige som moralisk stormakt, en upplyst ensam fyrbåk i en förtappad värld. Inte heller om Sverige som USA:s femtioförsta delstat. Sveriges framtid är i Europa, och jag känner att den skepsis jag hyst om EU:s utveckling hamnar i ett nytt ljus. Inte så att jag skulle se mer positivt på klåfingrig detaljreglering och ohämmat bidragsflöde. Däremot ett försiktigt hopp att Trump gett Europa en chans att lägga om kursen.
EU kan bli ett verktyg för att åter sätta Europa på världskartan, men det krävs mer än så.
Det EU kan göra är att ändra inriktningen på budget och regleringar. En sak är att stödja sådan teknisk utveckling som hanterar negativa effekter av klimatförändringar i stället för att försöka påverka klimatet genom att strypa konsumtionen. Det finns redan tecken på att tilltron till ”klimatmål” är på upphällningen. Både när det gäller målens effekt på klimatet och möjligheterna att nå dem.
En annan sak är att EU måste börja främja innovation och entreprenörskap i stället för att genom överreglering och snedvridande subventioner lägga hämsko på näringslivets dynamik. Omprövningen av dataskyddsdirektivet GDPR väcker hopp om nytänk.
Men EU lider av begränsningar som innebär att unionen inte kan ta hand om allt som behöver göras. I frågor som kräver enhällighet kan medlemsländer blockera åtgärder som stöds av majoriteten av medlemmar. En annan begränsning är att Europeiska länder som Storbritannien, Norge och Schweiz inte är medlemmar. Därför är det nödvändigt att formera nya ”koalitioner av villiga”, något som redan är på gång när det gäller försvarspolitiken.
Vart Trumps nya politik till slut leder kan vi spekulera om men ingen vet säkert. Mycket talar för att USA skjuter sig i foten med en president som ”makes America small again”. Mycket talar också för att världshandeln kommer att lida skada som inte kan repareras på lång tid och som gör länder fattigare än de skulle behöva vara.
Samtidigt kan det vara så att Europa får en ny chans att bli en blomstrande ekonomi, som på egen hand kan försvara sig mot rysk expansionism och som blir en respekterad aktör på den globala scenen. Det gäller bara att ta den chansen.
