Två vänsterpolitiker som blivit portade av V vill nu skapa en alternativ vänsterrörelse. Den politik de föreslår visar stora likheter med 30-talets S-politik. Lennart Göranson skriver att ”framtidens vänster” i praktiken har gamla rötter.
Före detta V-partisterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat har lanserat ett nytt projekt som de kallar ”Framtidens vänster”. De utlovar ett politiskt alternativ ”som sätter människors behov framför marknadens vinster”.
Det kan låta lockande, om man inte funderar närmare på vad löftet egentligen innebär. Men det är gammal skåpmat, som man hittar i den socialdemokratiska folkuppfostringspolitik som präglade Myrdalssocialismen från 30-talet och ett bra tag framåt.
De socialdemokratiska näringslivspolitikerna var på den tiden övertygade om att produktionen och distributionen borde styras av människornas behov, alltså av vad de verkligen behöver och inte av vad de tror att de behöver. Det omedvetna människor tror att de behöver avspeglas i stället av deras efterfrågan, vilket kommer till uttryck i de val de gör när de konsumerar. Att produktionen skulle styras av efterfrågan avvisades alltså med emfas av de politiker som lade grunden för folkhemmet.
Den tidiga socialdemokratin såg som sin uppgift att uppfostra svenskarna. En ambition som ger associationer till de auktoritära rörelser – både till höger och till vänster – som ville skapa ”den nya människan”. Och när medborgarna inte förstår sitt eget bästa faller uppgiften att identifiera de ”verkliga” behoven på politiker och byråkrater.
Den modell som avvisades av socialdemokraterna brukar kallas liberal marknadsekonomi, ibland kapitalism. I den modellen har medborgaren förstånd och förmåga att avgöra vad man vill ha och vad man vill rata. Den som säljer det som uppskattas av konsumenterna får sälja mycket och belönas med en vinst. Den som försöker prångla ut något som konsumenterna inte vill ha går det sämre för.
När Delgado Varas och Riazat vill ”sätta människors behov framför marknadens vinster” betyder det alltså i verkligheten att politiker och byråkrater ska bestämma vad vi ska ha och att det inte är vi själva som får avgöra vad som passar oss bäst.
Det är inte nytt och fräscht. Det var en socialistisk ambition redan för 100 år sedan. Socialdemokraterna har sedan dess tvingats backa från mycket av sina tidigare ambitioner. ”Framtidens vänster” är i praktiken forntidens vänster.
