År 1809 blev Sverige i ett slag hälften så stort som det tidigare varit räknat i landyta. Liberaliseringen av den svenska ekonomin 50 år senare lade grund för Sveriges återhämtning och 100 år av ekonomisk framgång. Från 1970 vände det nedåt igen och idag är Sverige ett litet land räknat i ekonomiskt välstånd. Det är dags för en liknande nystart.

Att överföra Trumps mantra MAGA till svenska väcker naturligtvis löjets skimmer. Inget politiskt parti skulle våga leka med en sådan slogan, troligen inte ens AFS. Hot, hat och idiotförklaringar skulle följa – inte som ett brev på posten utan både snabbare och säkrare än så.

Ändå var just det reaktionen på ett av den svenska nationens största historiska trauman: förlusten av den ”östra rikshalvan” – Finland – för drygt 200 år sedan.

Det var mycket som hände år 1809: Genom en statskupp avsattes kung Gustav IV Adolf och utvisades för all framtid. I förlängningen kom ätten Bernadotte att efterträda den tidigare kungafamiljen. Sveriges fick en ny regeringsform som ersatte den absoluta monarkin med konstitutionell monarki. Den gällde fram till 1975, då maktdelningsprincipen ersattes med den så kallade folksuveränitetsprincipen. Och som ytterligare lök på laxen tvingades Sverige lämna ifrån sig Finland, Åland och områden öster om Torne älv, som i stället blev ett ryskt storfurstendöme.

Många frågade sig naturligtvis hur Sverige skulle kunna resa sig igen ur förnedringen. Men redan två år senare erbjöd Esaias Tegnér ett svar i dikten Svea. Den innehöll de berömda orden att ”inom Sveriges gräns erövra Finland åter”. Det betydde inte – som Tegnér först varit inne på – att genom krig med Ryssland flytta tillbaka den svenska gränsen till öster om Finland. Det handlade i stället om att vitalisera Sverige så att landet, trots mindre territorium, blev lika starkt som det tidigare varit.

Tegnér skriver bland annat ”Låt, Svea, dina berg fördubblad ge sin skatt,
låt skörden blomstra opp i dina skogars natt. Led flodens böljor kring som tamda undersåtar,”. Men mer konkret än så är inte diktaren när det gäller den inre utveckling som skulle kompensera förlusten av Finland. Huvuddelen av dikten är i stället en lovsång över svenskarnas forntida dygder, hur folket senare förlorat sin ädla karaktär och en uppmaning till svenskarna att ”med ditt mod en häpen värld förfära och rädda, fallande, åtminstone din ära”.

Det skulle dröja ett halvsekel innan det blev någon fart på Sverige igen. Visserligen började man redan 1810 bygga Göta Kanal, som nog kan sägas ”leda flodens böljor kring”. Men ekonomiskt blev kanalen närmast en motsvarighet till Northvolt och andra stolta projekt i nutiden.

Den visionär som skulle lyfta Sverige igen var inte Esaias Tegnér utan Johan August Gripenstedt. Han var den ledande kraften bakom de liberala reformerna under perioden 1840–1870, med näringsfriheten 1864 och anslutningen till det europeiska frihandelssamarbetet 1865 som höjdpunkter. De blev startskottet till en industrialisering och ekonomisk utveckling som under ett sekel hade få motsvarigheter i världen.

Det senaste halvseklet har det inte gått lika bra för vårt land. I början av 1970-talet låg Sverige internationellt på fjärde plats i den så kallade välståndsligan, mätt som köpkraftsjusterad BNP per capita. Sedan dess har vårt land stadigt rasat utför: 2024 låg vi på plats 13. Det är ett annat sätt att förlora en rikshalva.

Det är inte orimligt att dra paralleller till Sveriges situation år 1809. Men vem vågar idag ta initiativet att bryta med en alltför självsvåldig regeringsmakt? Vem orkar ifrågasätta 1975 års regeringsform och återställa den tidigare maktdelningen? Och inte minst, var hittar vi vår tids Gripenstedt? Någon som har både förstånd och kraft att riva allt som hindrar svenska entreprenörer och innovatörer att lyfta vårt land till sin fulla potential. Och – varför inte? – bli stort igen.