Så var det klart: USA:s väljare har bestämt vem de vill ha som president. Som svensk förväntas jag ha en uppfattning om de hade rätt eller fel. Jag rättar gärna in mig i ledet och deklarerar härmed att jag tycker det är en olycka att Donald Trump blir USA:s president. Något annat är knappast möjligt om jag inte ska bli mobbad, föraktad eller ansedd som otillräknelig av familj, vänner, bekanta och den allmänna opinionen, som objektivt informerats av ledande media, opinionsbildare samt ansvarskännande och inflytelserika personer i största allmänhet om hur saker och ting ligger till. En information som USA:s väljare dessvärre inte tycks ha haft tillgång till.

Så långt allt väl. Men det som gör min situation mer prekär är att jag också tycker att det hade varit en olycka om Kamala Harris hade valts till USA:s president. Där är jag ute på betydligt tunnare is. Det kräver en närmare analys av på vilket sätt den ene och den andra skulle vara en olycka.

För att börja med Trump är hans uttalade ambition att vrida handelspolitiken i mer protektionistisk riktning utan tvekan en olycka för Sverige. Utrikeshandel är grunden för vårt välstånd, och allt som gör det svårare att exportera och importera gör oss fattigare. Frågan är om just den saken är avgörande för de svenska antipatierna. Det fanns ju bara två kandidater att välja på, och Harris, verkar höra till samma frihandelsfientliga läger, även om hon inte uttalar sig med samma emfas som Trump.

Trump och Harris är inte ensamma om att förorda ökad protektionism. Även bland EU-länderna finns ökande krav på att avskärma den europeiska marknaden från omvärldens konkurrens. Draghirapporten innehåller förslag till åtgärder med protektionistisk tendens. Det har dock inte lett den svenska opinionen till att utmåla EU som ett lika stort hot mot Sverige som ett Trump-lett USA.

Den svenska opinionens missnöje med Trump handlar också om klimatet. Han uppfattas som en ”klimatförnekare”, och det är tydligt att han planerar åtgärder som skulle släppa ut CO² i atmosfären. Ett varmare klimat vore knappast lika hotfullt för Sverige som en strypt världshandel. Men om vi ändå är angelägna om att påverka utvecklingen, borde den svenska opinionen i första hand vändas mot Kina, som står för de i särklass största utsläppen.

USA står för mindre än hälften av Kinas utsläpp, och har dessutom minskat dessa under de senaste två decennierna. Detta i motsats till Kina, vars utsläpp av CO² gått upp som en raket under samma period. Det kan knappast ha varit klimatfrågan som legat Trump i fatet hos den svenska opinionen, eftersom vi är helt fokuserade på åtgärder utan mätbar effekt på klimatet – som att nå det svenska klimatmålet.

Trump har förklarat att Europa måste ta ett större ansvar för sitt militära försvar och att det är upp till oss att tygla Putins expansionistiska ambitioner. Det är naturligtvis ett surt besked. USA räddade det fria Europa från Hitler, självklart önskar vi att något liknande kan ske igen. Men är det ett rimligt krav på USA:s president, som i första hand ska se till den egna befolkningens behov av skydd? EU-ländernas sammanlagda BNP är drygt 12 gånger så stor som Rysslands. Vi borde ha råd.

Ett annat skäl för att Trump kommer bli en olycka för Sverige är att han uppenbarligen inte kan föra sig i möblerade rum. Hans rollgestaltning som buse är helt övertygande: machoattityder, sexistiska vulgariteter och en förklaring att han ser sig som ”fucking crazy”. Det är uppenbarligen något som de amerikanska väljarna inte har sett som ett problem – i varje fall inte något tillräckligt stort problem. För många tycks det tvärtom ha setts som en tillgång.

Vi svenskar är ju betydligt mer välkammade. Ändå är det svårt att förstå varför svenskarna ser det som en olycka för vårt land att USA leds av en till synes oborstad person om det är en sådan som amerikanerna vill ha. Är den avsky som riktas mot Trump i själva verket riktad mot det amerikanska folket?

Harris är däremot väluppfostrad, och därtill mångkulturell. Men det räcker inte för att jag skulle känt mig trygg om hon hade tagit hem segern.

En blick på en karta över valresultatet kan antyda vad det handlar om. Med några undantag i det inre av landet finns Harris stöd i två områden: västkusten med Kalifornien och nordöstra USA med New England. USA:s västkust är känd för att vara hembygden för flumvänster, New Age och andra strömningar som har sitt ursprung i 68-rörelsen. I nordost dominerar däremot de elitistiska attityder som Hillary Clinton gjorde odödliga genom termen ”basket of deplorables”. I båda områdena har det kluster av teorier och föreställningar som sammanfattas under begreppet woke sin tyngdpunkt, och Harris har kommit att förknippas med stöd för ”staying woke”.

Sverige har utan tvekan ett problem med de woke-inspirerade tankar som kommit att ta stor plats i den akademiska världen, i nyhetsförmedlingen och i den offentliga debatten. Mycket av tankegodset kommer från USA, och har sedan funnit en bördig mylla i vårt land i form av så kallad kritisk teori. I praktisk tillämpning har woke lagt grunden för en rad dogmatiska påståenden:

• Rasism är en oundviklig och ständigt närvarande egenskap hos samhället, och beror på ett allomfattande systemfel. Det måste motverkas genom att rasbegreppet återfår sin sociala betydelse.
• Det finns inga psykologiska eller biologiska skillnader mellan män och kvinnor, vilket innebär att genus och kön enbart är sociala konstruktioner.
• Idéer, ideologier och politiska rörelser är knutna till och representativa för identitetsgrupper och inte till individuella val.
• Objektiv kunskap är omöjlig att uppnå, i stället bör forskningen utgå från upplevda problem och inriktas på att formulera stöd för åtgärder mot olika slag av systemfel.

Det här är ett samhällsfenomen som Sverige hade klarat sig bättre utan. Om Harris som USA:s president hade försvårat den nödvändiga utrensningen av woke-inspirerade förvillelser i det svenska samhället hade det utan tvekan varit en olycka för vårt land. Om Trump eller Harris hade varit den större olyckan är svårt att säga idag. Vad vi vet är att vi måste gilla läget och förhålla oss till det.