Trump leverar örfil efter örfil till Europa, men det är kanske precis vad som behövs? Vad än Trumps avsikter är så gör han oss en stor tjänst om han lyckas väcka oss, skriver Lennart Göransson.
Donald Trump väcker upprörda känslor i Sverige och Europa, både för vem han är och vad han gör. Mycket har hänt det senaste året som skadat Europa. Trots det kan den amerikanska politiken på sikt visa sig gynnsam för vår utveckling. Vi bör inte låta en bra kris gå till spillo.
Det svenska tyckandet när det gäller USA:s president har antagit pyramidala proportioner. Ingen europeisk stats- eller regeringschef förmår utlösa ett liknande känslosvall. Mycket handlar om vem han är; en del också om vad han gör.
Den uppfattning som dominerar det offentliga – men även det privata – samtalet är att Trump är en gräslig människa. Han är aggressiv, självgod, okunnig och allmänt opålitlig. Man pekar på att hans hot ofta visat sig vara tomma ord – ”Trump Always Chickens Out”. Kort sagt, en person som inte kan föra sig i möblerade rum. Särskilt inte i det europeiska rummet, som präglas av gott uppförande, smak och förfining.
Men det finns de som menar att vi européer missförstår Trumps retorik. Att den sortens utagerande stil är det normala för nordöstra USA:s ekonomiska elit.
Oavsett vilket kan man tycka att Trumps personlighet mer borde vara en sak för den amerikanska väljarkåren. Sverige och Europa påverkas i första hand av vad han gör, inte vem han är. Det är också ett misstag att uppfatta USA som en autokrati: Den politik Trump levererar har ett brett stöd i både administrationen och opinionen.
Flera har påpekat att Trump-administrationen för en självdestruktiv politik: att den strider mot landets egna intressen. Inte heller det borde bekymra européerna. Vi bör fokusera på vad som skadar eller gynnar oss själva.
Mycket har redan hänt som skadar våra intressen, inte minst sammanbrottet för den frihandel som länder som Sverige är så beroende av. Skadorna på internationell tillit och förutsägbarhet är lika illa, eftersom det ökar kostnaderna för investeringar och företagande. Men allt är inte nattsvart. Den i grunden förändrade amerikanska politiken kan i vissa avseenden visa sig vara en gåva till Europa som lyfter oss ur en period av stagnation.
EU har under en längre tid dominerats av fördelningspolitik och regleringspolitik som hämmat ekonomisk dynamik och som påminner om traditionell svensk socialdemokrati. Europas länder har under det USA-dominerade Nato-paraplyet vanskött sitt militära försvar. Både i Sverige och i andra länder har woke-ideologin satt sin prägel på det offentliga samtalet och perverterat akademisk forskning och utbildning. Flertalet EU-länder – särskilt Sverige – har främjat en ekonomisk migration från Mellanöstern och Norra Afrika som överbelastat våra välfärdssystem, fört med sig organiserad brottslighet och hotat grundläggande rättsprinciper.
Nu har på förbluffande kort tid mycket förändrats i vårt land, förändringar som vi inte behöver tacka Trump för men som ändå – kanske oavsiktligt – har kopplingar till den amerikanska politiken.
Sverige är på god väg att bygga det försvar som den ryska expansionismen kräver. Sverige har satt EU:s striktaste invandringspolitik i verket. Luften har gått ur den malliga woke-ballongen och följts av eftertankens kranka blekhet. Den gränslösa ”gröna” politiken har i tysthet tonats ned, med en nyktrare inställning till dysfunktionell vindkraft och orealistiska industrisatsningar. Om Europas andra länder följer samma spår finns hopp att Trumps förakt för den västeuropeiska förmågan visar sig grundlöst.
Men viktigast av allt är att ekonomiska reformer, som Draghi först föreslog och många andra senare krävt, till slut kommer till skott. EU är på god väg att trygga frihandeln genom avtal med andra ekonomier än den nordamerikanska. Innovationer och entreprenörskap måste stimuleras genom regelförenkling, snabbare beslutsprocesser och en effektivare kapitalmarknad. Och inte minst måste marknaden och efterfrågan bli viktigare än politisk interventionism när det gäller att styra den ekonomiska utvecklingen.
Går det på rätt väg kan Europa räta på ryggen och få det självförtroende vi förtjänar. Vi behöver inte tacka Trump för den saken, bara konstatera att man inte får låta en bra kris gå till spillo.
