En stor del av regeringens åtgärder och oppositionens utspel motiveras med klimatet. Från tveksamma eller redan döende industriprojekt till väderberoende elproduktion.

Det är inte så att man lovar oss ett bättre klimat i Sverige. Det vore för övrigt svårt eftersom det råder olika meningar om vad som är fel med det svenska klimatet. Somliga tycker det regnar för mycket, andra att det är för torrt när grödorna ska växa. Några längtar efter kallare vintrar. För egen del skulle jag välkomna ett varmare klimat större delen av året.

Inte heller utlovar man ett bättre klimat på jorden. Även där är meningarna delade om värme eller kyla utgör det större hotet. Den uppfattning som dominerar är att man bör hejda höjningen av jordens medeltemperatur. Men det är något som svenska regeringen varken kan åstadkomma eller har utlovat.

Nej, det som är syftet med alla svenska klimatåtgärder är att nå två mål. Det svenska klimatmålet och EU:s klimatmål.

Målstyrning är en managementfilosofi som slog igenom i näringslivet och statsförvaltningen på 1970-talet. Modellen ersatte den tidigare order- eller regelstyrningen. Enligt managementlitteraturen måste målen formuleras på ett klokt sätt. En teknik kallas SMART, efter begynnelsebokstäverna på orden Specifikt, Mätbart, Accepterat, Relevant och Tidsatt.

Hur står sig då det svenska klimatmålet enligt SMART-kriterierna?

Sverige antog år 2017 ett långsiktigt mål att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Vilken situation som råder i vårt land om 20 år lär varken den nuvarande regeringen eller oppositionen ha mycket inflytande över. Däremot ligger ett etappmål bara fem år framåt i tiden.

Etappmålet för 2030 innebär att utsläppen jämfört med 1990 års nivå minskat med minst 63 procent utan kompletterande åtgärder eller 55 procent med kompletterande åtgärder. Målet kommer inte nås med nu beslutade styrmedel.

Detta svenska klimatmål är utan tvekan specifikt. Det beskriver ett tillstånd som man vill ska råda när målet uppnås. Det är också mätbart och anger procenttal för nivåerna på koldioxidutsläpp. Det förefaller också vara accepterat av den politiska majoriteten, även om vissa verkar svaja i sin övertygelse. Att det är tidsatt framgår också av hur det har formulerats.

Problemet ligger i stället i målets relevans. Det är högst oklart varför statsmakterna har satt upp ett mål om drastisk minskning av Sveriges koldioxidutsläpp, inte minst mot bakgrund av att Sverige redan ligger på en mycket låg nivå per capita i internationell jämförelse. Än lägre i absoluta tal, eftersom Sverige är ett litet land. Så det kan inte handla om att på ett märkbart sätt påverka jordens klimat, inte heller Sveriges klimat. Enda rimliga förklaringen är att Sveriges klimatmål är en symbolhandling för att framställa oss som bäst i klassen i EU. EU har nämligen ställt upp målet nollutsläpp 2050, något som Sverige vill uppnå redan 2045.

Sveriges klimatmål förefaller inte ha något annat syfte än att uppnå målet. Vilket vi uppenbarligen inte kommer att göra. Klimatmålet må vara ”SMART”, men frågan är varför vi överhuvudtaget strävar efter det.

Att ställa upp mål för regeringens politik behöver inte vara fel. Men målen ska inte bara vara SMART:a utan också smarta – tydligt kopplade till en situation som är gynnsam för svenska folket. Några förslag:

• År 2030 anser mer än tre fjärdedelar av svenska folket att man bör göra rätt för sig och inte ligga samhället till last.
• År 2030 är den gängkriminella sektorns omsättning mindre än 1 procent av BNP.
• År 2030 är antalet områden som klassas som ”särskilt utsatta” färre än fem.

Tipsen överlämnas med varm hand till alla politiker som prioriterar medborgarna framför sig själva och det egna partiet.