Språkspalter fylls ofta av kommentarer från människor som upprörs över hur andra talar eller skriver. Frågor som handlar om vad ord ”egentligen” betyder eller hur det är korrekt att formulera sig har en särskild förmåga att sätta känslorna i svallning. Lennart Göranson skriver att det saknas anledning att kritisera eller förlöjliga dem som gör sig skyldiga till språkfel. Språk utvecklas och förändras, det är helt i sin ordning.

Bara för ett par decennier sedan återstod en hel del av vårt språks långa utveckling till korrekt svenska. Ord användes ibland på ett sätt som avvek från den verkliga betydelsen. Grammatiska konstruktioner hade ännu inte stabiliserats. Vi kan förvånas över tidigare generationers språkbehandling.

Ett exempel är ordet ”fika,” alltså vetebröd och småkakor. För inte så länge sedan trodde många att ordet betyder en av de drycker som kan intas tillsammans med fika, nämligen kaffe.

Också ordet ”husera” har tidigare missförståtts. Betydelsen är ju att hysa eller att hålla till i ett hus eller annan plats. Av någon anledning fanns tidigare de som uppfattade ”husera” som att härja eller bråka utan hänsyn till omgivningen.

Ett annat exempel är ”vart,” som i meningen ”vart är min jacka?” Det var förr inte ovanligt att sista bokstaven ”t” inte uttalades eller i skrift hade ramlat bort. Det har också förekommit att ordet ”vart” användes i meningar som ”det vart bättre” i stället för – som det faktiskt heter – ”det blev bättre”.

Tillägg av en pleonastisk (= onödig) sista bokstav kunde också förekomma i meningar som ”jag gav högsta betyg till de som skrivit helt rätt på provet”. Många lade till ett ”m” sist i det personliga pronomenet, något som knappast förtjänar högsta betyg. Även hela pleonastiska ord lades ofta till, exempelvis ”att” efter ”kommer” i meningen ”jag kommer hämta bilen i morgon”.

”Förutom” är ett ord som först på senare tid enbart används på rätt sätt. Tidigare trodde många att det också kunde användas som synonym till ”utöver”. En mening som ”klimatet blir varmare i Skandinavien, förutom i Sverige” kunde vilseleda somliga att tro att klimatet blir varmare även i Sverige, i stället för den verkliga betydelsen ”inte i Sverige”.

Att man ska inleda med ”bror” när man samtalar med någon har inte alla förstått förrän på senare tid. Trots det finns begreppet med i förberedande stadier av svenska språkets utveckling. Formella brev till personer man ”du-ade” inleddes gärna med ”Bäste Bror” eller enbart ”B.B.”. Och redan i Bellmans sånger och epistlar for bröderna vilse ibland.

Historien visar att det är viktigt att vi skyddar vårt svenska språk mot felaktigheter och avvikelser. Trots det finns ingen anledning att kritisera eller förlöjliga dem som gör sig skyldiga till språkfel. Språk utvecklas och förändras, det är helt i sin ordning, fram till dess de nått fram till att bli helt korrekta.