¡VIVA MÉXICO! heter den senaste utställningen på Etnografiska museet. Enligt utställningen är Mexikos historia präglad av både föränderlighet och motståndskraft. Den handlar om världar som skapas och går under, stora kulturer som blomstrar, ett område som erövras och ett land som efter lång kamp blir självständigt. Ett tema på utställningen är firandet av högtiden Día de Muertos (De dödas dag), som i flera år anordnats på just Etnografiska museet.

På utställningen finns ett litet antal originalföremål från Mexiko, en del kopior, och ett antal föremål utanför montrarna som ser nygjorda ut. Ett antal filmer rullar, men inte pekskärmar som man tidigare brukat ha på museet. På hemsidan finns en del material som hänger ihop med utställningen.

Som besökare är man beroende av de textskyltar som finns, och redan i början av utställningen ursäktas det för att en del av föremålen kom till Sverige ”under en tid då man ansåg att upptäcktsresande och andra hade rätt att ta med sig saker från andra kulturer”.

Det står att i Mexiko har flera mäktiga kulturer blomstrat, och man byggde större samhällen och städer. De mest betydelsefulla civilisationerna som funnits här, och som vi vet mest om, kallar vi olmeker, maya, zapoteker, tolteker och azteker. Kulturerna hade mycket gemensamt. Bland annat hade de avancerade former av jordbruk, bevattning, arkitektur och tidskalendrar. Inom deras världsbilder och religioner fanns liknande idéer om gudar, myter och världar efter döden.

Särskilt aztekerna var rika och mäktiga, men också krigiska och skaffade sig fiender och tog slavar bland grannarna. Aztekerna hade många myter som handlade om vad som hände efter döden och det fanns olika dödsriken. Troligen trodde aztekerna att människooffer kunde förlänga livet. Spanjorerna överdrev nog hur många människor som aztekerna offrade. De skrev i sin propaganda att tiotusentals människor offrades, men bara några hundra mänskliga skallar har hittats. Mycket tyder på att de som dödades var krigsfångar från andra samhällen.

En monter visar föremål från aztekernas religion. ”En miniatyr av offerstenen Piedra de Tizoc, som fanns i Templo Mayor i Tenochtitlan. På stenen placerades den offrades hjärta. Offret var i regel en krigare från en annan folkgrupp. En fåra löper från mitten till kanten, där blodet från offrets hjärta skulle rinna ut. Originalstenen är från 1400-talet”. Intill finns en ”aztekisk ceremoniell kniv. Användes förmodligen i offerriter. Kopia av originalföremål från 1500-talet, som finns på British Museum i London.”

Utställningen handlar mycket om firandet av De dödas dag, men också om Mexikos självständighetsdag firas till minne av det väpnade upproret 1810. Självständighetsdagen den 16 september är en stor fest som firas över hela landet i både storstäder och byar. ¡Viva México! – Länge leve Mexiko! har kommit att symbolisera befrielsen från Spaniens förtryck.

Aztekerna har i århundraden stuckit ut som den mest makabra våldskulturen med sina offer av levande människor. Men Etnografiska relativiserar problemet med att det nog är överdrifter av de förtryckande spanjorerna, att det (underförstått ”bara”) var krigsfångar och människor från grannkulturerna som offrades, och dessutom har bara några hundra skallar hittats. Det som inte framgår på utställningen är att arkeologer exempelvis 2015 hittade över 600 skallar efter offrade människor på en enda plats i Mexico city, det tog flera år att gräva ut detta berg av skallar.

Utställningen på Etnografiska har visserligen många intressanta fakta och en handfull originalföremål. Men det som jag tycker gör att utställningen inte håller är att man inte håller sig till kunskapsfokus utifrån samlingarna, utan ger sig in i värdering av olika kulturer med den förutbestämda utgångspunkten att ursprungsbefolkningar står för det goda medan européer står för det onda. Ett så kallat woke-perspektiv om man så vill, och det borde inte höra hemma på en svensk statlig kulturmyndighet.

Leif Gren, fri skribent som har studerat arkeologi, konsthistoria, idé- och lärdomshistoria, etnologi och socialantropologi vid Göteborgs universitet.