Vänsterns rädsla för att Sverige ska få en borgerlig regering får vissa att bete sig som ondsinta skolgårdsmobbare. Jan Guillous återkommande snack om att Ebba Busch är en liten elak person är ett exempel som ger en dålig smak i munnen.
KRÖNIKA. ”Inget av Europas stora fascistpartier kom till makten på egen hand. Såväl i Italien som Tyskland som Spanien fick de hjälp av nyttiga idioter inom den vanliga högern”, avslutade Jan Guillou sin krönika i Aftonbladet i helgen.
Ja, att Moderaterna, Kristdemokraterna och möjligen Liberalerna bildar regering med stöd av Sverigedemokraterna skrämmer honom uppenbarligen så mycket att han tvingas ta till överdriven retorik, osanningar och rena personpåhopp.
Än en gång kallade han KD:s partiledare ”den lilla elaka Ebba Busch” som han menade ”gullar med Jimmie Åkesson”.
I september skrev Guillou i en annan krönika att: ”Ebba Busch framstår i allt tydligare dager som en sällsynt elak liten fan”.
Vad brukar man säga; den som sa’t han va’t? Inom psykologin kallas det projektion, det vill säga när någon inte vill kännas vid sina egna svagheter utan i stället tillskriver andra personer dessa för att försvara sin självbild.
Den skrockande tonen i krönikan osade av illvilja.
Guillou menade i helgens krönika även att det är roligt när Jimmie Åkesson (SD) ”klagade” över hätska angrepp och fula ord och ”jämrade” sig. Genom användandet av ord som jämra förminskade han allvaret och genom att säga att det var roligt att en politiker fick fula ord riktade mot sig visade han sin egen personlighet.
Imponerande var det inte.
Oj, vad rädd han måste vara för henne för att ta till sådana hårda ord.
I september skrev Guillou att Busch ville ”gosa med extremhögern”. Han påstod att hon koketterade med sitt stenhjärta i syfte att imponera på den högernationalistiska delen av väljarkåren där KD, M och SD konkurrerar om rösterna.
Stenhjärta alltså. Oj, vad rädd han måste vara för henne för att ta till sådana hårda ord.
Jag tror faktiskt inte att Guillou på fullaste allvar ser framför sig hur Sverige skulle förvandlas till nazist-Tyskland om SD stödjer en blå regering. I stället anar jag att han vill skrämma väljarna till att i stället rösta för ett rödgrönt styre. Att brunmåla sina motståndare öppnar för vänstermakt.
Fler tar till samma murkna knep. På Instagram spred komikern Özz Nûjen i helgen en (fejkad) bild av Ebba Busch där hon håller Adolf Hitlers ”Mein Kampf” i handen. Texten löd ”Perfekt till resan hem till Uppsala. Tack @jimmieakesson”. Han lade till "Ebba Busch och hennes kamp går vidare" och #rasism.
Seriöst? Nûjen har själv reagerat på hat på nätet som riktas mot honom. Vad får honom att ta till samma metoder? Något slags sätt att hämnas oavsett vem som drabbas?
Annika Strandhäll, tidigare S-minister, delade Guillous text och menade att Busch "just nu gosar med högerextremister och vill regera med dem. Som sådan kan hon förvänta kritik".
Vad hade hänt om en krönikör kallat Strandhäll liten och elak? Hade det tolkats som relevant kritik? Är det den tonen en ledande politiker förespråkar?
Självklart är röda politiker och opinionsbildare skakiga inför vad som kan hända efter valet 2022. Det är jämnt mellan blocken, MP och L kan åka ur och Ulf Kristersson (M) kan mycket väl vara Sveriges statsminister om ett par år. Men att vissa därmed tar till metoder som passar bättre på en skolgård utan vuxna närvarande är inte värdigt.
TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.
