Under de senaste månaderna har Aftonbladet kampanjat för att behålla den tillfälliga höjningen i bostadsbidrag. Till sin hjälp har man organisationen Makalösa Föräldrar, en organisation för ensamstående föräldrar vars medlemmar vid upprepade tillfällen på sistone bidragit med snyfthistorier åt tidningen, nu senast om en mamma som bara har råd att äta ett riktigt mål om dagen. Regeringen gör dock helt rätt som låter bli att höja bidrag i vårbudgeten.

Först av rent principiella skäl. En tillfällig höjning av bostadsbidraget ska vara just tillfällig. När tillfälliga skatter och bidrager blir permanenta, så urholkas förtroendet för systemet. Människor börjar planera sin vardagsekonomi med utgångspunkten att de alltid kommer att ha tillgång till bidraget. Det blir sedan betydligt svårare för regeringen att låta bidraget löpa ut som planerat, något protesterna som nu kommer är ett exempel på.

Faktum är att den det tillfälliga extrabidraget redan skulle ha löpt ut för länge sedan om det inte flera gånger hade förlängts.

Många ifrågasätter varför barnbidraget inte höjdes i vårbudgeten. Saken är den att barnbidraget, ur ett välfärdsekonomiskt perspektiv, är ett oerhört klumpigt och trubbigt verktyg: Barnbidraget är lika för alla, och baseras som bekant endast på hur många barn du har.

Skulle regeringen höja barnbidraget med exempelvis 200 kronor per barn, så skulle alla föräldrar få mer pengar: Både föräldrar med miljoninkomster, och de som lever på marginalen. Både de som jobbar, och de som aldrig haft ett jobb i hela sina liv.

En stor del av pengarna till barnbidragshöjningen skulle alltså slösas bort på familjer som inte är i något större behov av ekonomiska tillskott. En mindre del skulle gå till familjer där föräldrarna aldrig arbetat eller haft för avsikt att arbeta, utan satt i system att leva på bidrag. Generella, villkorslösa bidrag är nästan alltid en ineffektiv form av välfärd.

Det är märkligt att en organisation som Makalösa Föräldrar, som kämpar för de ensamståendes familjers situation, inte istället tar strid för att låta föräldrarna som inte är vårdnadshavare -- oftast papporna -- få stå för en större del av notan.

Trots vår i övrigt generösa välfärdsstat så är Sveriges underhållsbidrag, alltså det bidrag som en ej vårdnadshavande förälder måste betala till vårdnadshavaren, väldigt snålt.

Av någon anledning tycker vi i det här landet att det är bättre att ensamstående mammor som har tufft med ekonomin tigger pengar av staten, istället för att kräva mer av papporna. Givetvis finns det fall där fäderna är avlidna eller saknar inkomst, men det hör till undantagen.

En mycket stor del av fattigdomen bland barn till ensamstående föräldrar skulle kunna lösas genom en rejäl höjning av underhållsbidraget med i snitt någon tusenlapp i månaden per barn. Att underlåta att betala bidraget bör också, till skillnad från andra skulder och utgifter, klassas som en brottslig handling (något det redan är i många länder).

Detta skulle göra under för att lösa barnfattigdomen, och dessutom helt utan att anstränga statens eller kommunernas finanser. Om det dessutom får män att vara lite mindre oansvariga och inte skaffa fem barn med fem olika kvinnor, så vore det ju sett från ett samhällsperspektiv också enbart positivt.

Att papporna inte ens nämns i Makalösa Föräldrars program skvallrar om att organisationen lider av ett vänsterorienterat tunnelseende. Med det oerhört begränsade reformutrymme som finns så kommer ingen regering, oavsett färg, att kunna erbjuda särskilt mycket i bidragsväg.

Att bjuda ut medlemmarna till misärporriga reportage i Aftonbladet kommer inte att ändra på detta. De som på allvar kan förbättra deras situation är fäderna, och det är dags att staten kräver att de tar sitt ansvar.