Igår släpptes en rapport som visar att gängkriminella individer jobbar som personliga assistenter på samtliga av Sveriges 62 största assistansbolag. Hela 40 procent av alla brukare har fått omsorg av en personlig assistent som antingen är aktiv i, eller kopplas till organiserad brottslighet.

Mannen som tar hand om din farmor på dagen är inte sällan samma man som spränger porten till ditt lägenhetshus på natten.

Rapporten drar ett löjets skimmer över ett argument för invandring. Särskilt innan den migrationspolitiska omsvängningen så fick vi ofta höra att vi behövde invandrare för att råda bot på personalbristen i hemtjänsten och äldreomsorgen.

Invandrarna, menade vänsterliberalerna, skulle söka sig till sådana slitsamma omsorgsjobb som svenskar inte vill göra. Man kan nästan inte låta bli att skratta: Ja, nog sökte de sig till omsorgen alltid.

Men var det verkligen tänkt att Kurdiska räven och hans kompisar skulle pyssla om mormor? Givetvis har arbetsgivare, inklusive kommunen, i regel inget att göra med vad deras anställda har för fritidssysslor och hobbys utanför arbetstid.

Det känns dock ändå lite tveksamt att omsorgsanställda extraknäcker med att ’jappa’ rivaler ur andra gäng på kvällen, innan de nästa morgon lagar frukost åt sina brukare som att ingenting har hänt.

Inom Socialdemokraterna har man, inte helt oväntat, bestämt sig för att detta är ännu ett argument emot att tillåta privata företag inom välfärden. Helt klart blir kommunerna medskyldiga till fiaskot när de lägger ut verksamheten på entreprenad och väljer billigaste alternativ utan meningsfulla bakgrunds- eller kvalitetskontroller.

Samtidigt är detta i första hand inte ett ”marknadsmisslyckande” som partiet vill göra gällande, utan ett identitetspolitiskt misslyckande. Omsorgen har i årtionden använts som en arbetsmarknadsåtgärd som ”fångat upp” och anställt invandrare som stått långt ifrån samhället och inte kunnat få jobb någon annanstans.

Inte sällan har de som anställts inom omsorgen inte ens kunnat tala flytande svenska. Bland den här gruppen finns såklart en högre andel med kriminella kopplingar.

När den organiserade brottsligheten slår rot i ett land, så är det egentligen bara en tidsfråga innan den, likt en metastaserad cancer, sprider sig till viktiga samhällsfunktioner och verksamheter. Det sker vare sig verksamheten är privat eller offentlig.

Vi bör dra oss till minne att både kommuner, Polisen och statliga myndigheter ertappats med att ha anställt eller infiltrerats av grovt kriminella.

För att fortsätta cancer-metaforen, så sprider sig en cancer som inte behandlas till en punkt då cancern finns och växer på så många ställen samtidigt att den inte längre går att bota, utan all fortsatt behandling syftar då bara till att bromsa och smärtlindra.

Om regeringen inte omedelbart tillsätter aggressiv behandling, så återstår det snart bara palliativ vård för den en gång så starka svenska välfärdsstaten.