Sveriges bärindustri larmar om kris: Bären kommer att ruttna i skogen eftersom företagen inte längre får importera säsongsarbetskraft. Efter flera år av upprepade skandaler där thailändska gästarbetare behandlats fruktansvärt, så har Migrationsverket på regeringens order stängt kranen. Bara 89 bärplockare har beviljats visum i år, jämfört med över 5000 för två år sedan.

Samtidigt går hundratusentals invandrare arbetslösa. Varför kan inte de ge sig ut i skogen och plocka bär?

Var och varannan dag får vi höra att Sverige har hög arbetslöshet. Det är bara delvis sant. Sverige har hög arbetslöshet bland utrikesfödda, och de med utländsk bakgrund. Bland övriga är arbetslösheten på knappa sex procent, vilket är ganska måttligt. Bland utrikesfödda är den över 16 procent.

Utrikesfödda tenderar också att stå längre från arbetsmarknaden än svenska arbetslösa. Med detta menas att de har sämre språkkunskaper, och mindre utbildning i bagaget. I takt med att allt fler ”enkla jobb” automatiseras, så kommer denna grupp sannolikt bara att få det svårare.

Därför är det tur att vi fortfarande har flera tusen enkla jobb ute i skogen, åtminstone några månader varje år. Istället för att återgå till att importera säsongsarbetare från Thailand, varför inte hänvisa de som står längst från arbetsmarknaden till dessa jobb? Det skulle huvudsakligen, men såklart inte uteslutande, röra sig om utlandsfödda. Bärplockande är ju ett perfekt jobb på så vis att det inte kräver några särskilda kunskaper i svenska, vilket är anledningen till att thailändare i årtionden kunnat göra jobbet.

Om detta dessutom innebär att en del arbetslösa invandrare kommer bort ifrån utanförskapsområden under sommar och höst, istället för att strosa runt sysslolösa, så lär det knappast vara negativt för tryggheten i orten. Som man säger på engelska; ”the devil finds work for idle hands”. Den som inte är sysselsatt är mer benägen att hitta på sattyg.

Här kanske någon invänder att det inte skulle gå att ordna bostäder i skogen åt de arbetslösa om de skickades dit på bärplockning. Eftersom det tidigare år verkar ha gått utmärkt att ordna bostäder åt gästarbetare, så är det svårt att se att det skulle vara ett problem med människor som redan bor i Sverige.

Bärföretagen har skrivit till ansvarig minister Johan Forssell och protesterat. De menar att branschen blivit svartmålad, och att företagen numera har svenska kollektivavtal och följer svensk lagstiftning för arbetstid- och miljö. Det är såklart mycket goda nyheter, eftersom det innebär att det inte finns några etiska problem för arbetsförmedlingen att be lågutbildade långtidsarbetslösa att bokstavligen dra åt skogen – och plocka blåbär.

Enligt Svenskt Näringslivs Företagarpanel så tackar 4 av 10 arbetslösa nej till erbjudna jobb. Den exakta siffran kan såklart ifrågasättas, men det är ett problem att många branscher skriker efter arbetskraft samtidigt som bidragsberoende människor som ofta enligt reglerna är tvungna att acceptera jobb inte gör det, inte sällan eftersom arbetsgivare saknar incitament att anmäla. Bristen på arbetskraft – i skogen och i andra lågkvalificerade branscher – löser vi inte genom arbetskraftsinvandring. Lösningen ligger i att de som redan invandrat till Sverige, och andra arbetslösa utan rimliga utsikter, faktiskt tvingas ta de jobb som finns.