Facebook noscript imageGustavsson: Efter Momika – vem vågar kritisera islam?
Opinion
Gustavsson: Efter Momika – vem vågar kritisera islam?
Foto: Johan Nilsson/TT
Foto: Johan Nilsson/TT

Staten svek när koranbrännaren behövde skydd och åtalade honom istället. Nu har terroristerna visat att Sverige viker sig för våld och hot.

Salwan Momika är död. Momika gjorde sig känd för att upprepade gånger ha bränt Koranen offentligt. Momika, som föddes och växte upp i en kristen familj i norra Irak, sköts till döds i en lägenhet mitt under en livesändning på TikTok.

Både mordet och behandlingen av Momika visar på stora brister i den svenska rättsstaten.

Salwan Momika skulle aldrig ha åtalats. Att bränna och på andra vis smäda religiösa texter är visserligen inte ett konstruktivt sätt att föra en debatt varken om islam eller någon annan religion, men i ett fritt samhälle är det inte heller något man kan åtalas för.

I Sverige har vi en lång tradition av att ha högt till tak i religionsfrågor.

Redan i slutet av 1990-talet när Ecce Homo-utställningen ägde rum så mynnade kontroversen ut i en konsensus om att man faktiskt hade rätt att håna kristendomen.

Den som inte gillade att se Jesus avbildad som homosexuell kunde helt sonika låta bli att gå på utställningen, och på samma sätt kan den som inte vill se koranen lindas i bacon och brännas till aska låta bli att gå på en koranbränning.

Det går inte att i en sekulär rättsstat ha olika regler för olika religioner. Precis som Elisabeth Ohlson Wallin inte åtalades för Ecce Homo, så borde Salwan Momika aldrig åtalats för hets mot folkgrupp.

Med risk för att förekomma utredningen så går det inte att undvika att fundera på om hanteringen av Salwan Momika inte bidrog till att uppmuntra de som under natten gjorde Momika till martyr.

Momika fick, till skillnad från Lars Vilks, inga livvakter av SÄPO. Myndigheterna åtalade honom och hotade honom med utvisning.

De som gjorde sig skyldiga till våldsamma upplopp under hans koranbränningar fick milda straff, om de lagfördes överhuvudtaget. Det verkade helt enkelt som att Sverige knappt brydde sig om Salwan Momika levde eller dog.

Självklart kan detta delvis härröras till att Salwan Momika utförde sina koranbränningar samtidigt som Sverige sökt medlemskap i NATO. Protesterna från Turkiet, som länge stod i vägen för Sveriges anslutning, var högljudda.

Om regeringens motvillighet att tydligt stå upp för Momikas yttrandefrihet och ge honom det personskydd han borde haft rätt till från början kan motiveras med att den nationella säkerheten som ett NATO-medlemskap innebar vägde tyngre, så är det ändå ingen ursäkt för varför Momika inte skyddades i natt.

Sverige har ändå varit medlemmar i över ett halvår.

Terrorism definieras allmänt som olagligt våld mot civila som har ett politiskt eller religiöst motiv. Under den definitionen så är mordet på Salwan Momika sannolikt ett terrordåd, och bör behandlas som ett sådant.

Att samtliga som var inblandade i dådet, vare sig de höll i vapnet eller hjälpte till på annat vis lagförs är nu en säkerhetsfråga som angår oss alla.

Ytterst är såklart bara mördarna -- terroristerna -- ansvariga. Regeringen har dock ett ansvar gentemot alla medborgares säkerhet.

Under den senaste månadens våldsvåg har man svikit detta ansvar. Och mest sviken av alla blev Salwan Momika.

John Gustavsson

Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet.
Skriver även på sin egen substack The Hepatica
Twitter: @JGustavssonPhD