Internet och smartmobiler gör det lätt för hela världen att se hur bekvämt livet i väst är, och berättar precis vad man ska säga och göra för att få uppehållstillstånd. Internet och smartmobilerna gör det sedan också svårare att integreras i det nya samhället, eftersom det gamla aldrig är mer än ett knapptryck bort.
Att internet revolutionerat samhället och ekonomin behöver knappast skrivas. Vad få har tänkt på är hur internet förändrat invandringen. Jag vill mena på att internet, och i synnerhet smartphones och sociala medier, gjort det svårare för invandrare att integreras, och samtidigt bidragit till att invandringen blivit större.
Om vi börjar med integrationen: Idag återfinns billiga smartphones till och med på Mogadishus gator. För inte alltför länge sedan så innebar utvandring att man var ”död” för de som var kvar i hemlandet. Visst, kanske kunde man skicka ett brev vart och vartannat år, men där stannade kontakten. Så var även fallet för alla de svenskar som utvandrade till Amerika under 1800-talet. I Irland höll familjer och släkter till och med en sorts ”likvakor” för medlemmar som snart skulle utvandra. De skulle ju aldrig mer få se dem i livet.
Hur sorgligt detta än var, så innebar det också att utvandring gav en helt ny start, inte alls nedtyngd av det som varit. Genom att tappa kontakten med hemlandet så tappade man också alla förväntningar ens kultur hade på en. Detta gjorde assimilering betydligt enklare.
Faktum är att assimilering, åtminstone i någon utsträckning, tidigare var helt nödvändigt för att inte bli helt socialt isolerad. Om du inte anpassade dig efter ditt nya lands normer och lärde dig språket så blev det väldigt svårt att skaffa en umgängeskrets.
Möjligheten att hålla kontakt via internet med folk i hemlandet minskar denna sociala isolering dramatiskt, även om man inte bor någonstans där det finns andra människor som utvandrat från samma land (vilket de flesta såklart gör).
Många invandrare i Sverige kan idag också vittna om att det kan vara svårt att klippa banden och komma bort från sin gamla kultur även när man vill det. Familjen i hemlandet håller koll på vad man gör via Instagram och andra sociala medier. Tjejer som klär sig ”västligt” kan få arga kommentarer och telefonsamtal. Hjälper inte det så kan familjen kontakta någon annan landsman i Sverige och be dem söka upp avfällingen. Möjligheterna att övervaka utvandrade släktingar på det här sättet fanns inte före internet, och gör det svårare även för den som vill assimileras.
Internet har också lett till att fler utvandrar. Givetvis förstod folk i Afrika och andra fattiga regioner att de var fattiga även innan de fick tag på smartphones. Men som man säger på engelska: ”Comparison is the thief of joy”.
Genom sociala medier matas invånare i Libyen, Syrien, Irak och andra länder med bilder, filmer och inlägg från Europeiska och Amerikanska influencers, som – såklart oavsiktligt – marknadsför livet i Europa. Samma sociala medier bidrar garanterat också till att höja förväntningarna på levnadsstandarden här i väst. För om vi ska vara ärliga, så är vi väl inte fullt så rika och välmående som vi kanske ger intrycket av att vara när vi postar på Instagram.
Via sociala medier sprids också instruktioner för potentiella utvandrare för hur man ska ta sig till Europa, och vad man ska säga för att få asyl, alternativt hur man kan gå under jorden. Vi får alltså, summa summarum, fler invandrare och sämre integration.
Finns det någon lösning? Jag måste erkänna att jag inte är helt säker. Det är dock viktigt att förstå internets roll i att invandringen blivit större och integrationen blivit sämre, eftersom det innebär att så kommer att vara fallet även i framtiden eftersom internet och sociala medier är här för att stanna.
Mitt enda förslag (utöver det självklara ”håll gränsen”) är att Sverige, helst tillsammans med EU, börjar använda sociala medier till att köpa annonser som kan visas på sociala medier för användare i länder många invandrare kommer ifrån. Dessa annonser bör faktakolla påståenden från flyktingsmugglare och andra allmänna missförstånd som finns om livet i Europa i tredje världen.
Via internet skulle vi kanske på sikt kunna se till att det blir allmän kännedom för alla som funderar på att invandra till Europa hur svårt det är, och exakt vad som kommer att förväntas av dem om de mot förmodan lyckas komma hit och får rätt att stanna. Ingen ska komma till Sverige och sedan bli förvånad över att han förväntas skaka hand med kvinnor eller arbeta för en kvinnlig chef.
Med tanke på hur ivriga myndigheter och politiker vanligtvis är på ”faktakoll,” så borde det här initiativet rimligtvis kunna få brett stöd. I det läge Sverige och Europa befinner sig i, så är det åtminstone värt ett försök.
