I Sverige har vi länge accepterat politikers rätt till privatliv. Att trakassera politiker i deras hem har därför alltid ansetts oacceptabelt. Ändå är det just sådana trakasserier som Benjamin Dousa och Johan Forssell nu utsatts för – till applåder från Vänsterpartiet i Malmö.

De som försvarar tilltaget där äpplen med påmålade hitlermustascher lämnats utanför ministrarnas ytterdörrar säger att det ju bara var äpplen (samt en blodig docka). Det var ju inte direkt bomber. Problemet är att tilltaget går ut på att, likt en italiensk maffia, skicka ett budskap: ”Vi vet var du bor. Vi vet var dina barn sover. Vi kan hitta er. Denna gång lämnade vi äpplen. Gör som vi säger – annars kanske nästa leverans blir mer explosiv.”

Det fattas bara att Nooshi Dadgostar ska vandra upp till Kristersson och säga att det ju var en jättefin ny bil han köpt till sin dotter, och visst vore det synd om något skulle hända den… en olycka händer ju så lätt, capisce?

Här invänder kanske vän av ordning att Nooshi Dadgostar faktiskt tagit avstånd från tilltaget. Gott så. Problemet är att hennes parti inte verkar helt med på noterna: Vänsterpartiets lokalförening i Malmö gör nu öppet uppror och försvarar Showan Shattak som nyligen debatterade mot Carl-Oskar Bohlin och försvarade aktionen. Flera ledande vänsterpartister har ”gillat” inlägg som hyllar tilltaget.

SE ÄVEN: Showan Shattak sågas efter Aktuellt-framträdande: ”Fullständig rappakalja”

Parallellt med hembesöken har även SD Örnsköldsvik fått sin lokal vandaliserad, samtidigt som Moderaterna i Göteborg fått en säck blodiga sedlar lämnade utanför partikansliet. Att aktivistgruppen Rojavakommittéerna ligger bakom både hembesöken och angreppet mot kansliet i Göteborg är klarlagt. Om de, eller någon annan autonom vänstergrupp också ligger bakom vandaliseringen av lokalen i Örnsköldsvik återstår att se.

Nooshi Dadgostar vill bli minister, och förstår såklart hur den här typen av tilltag minskar hennes chanser att bli det. Andra i Vänsterpartiet, rent av de flesta, bryr sig mindre om ministerposter och mer om att få värdesignalera.

Inget parti har en så våldsam historia som Vänsterpartiet, som bildades av den utbrytarfalang inom Socialdemokraterna som efter 1917 vägrade fördöma den bolsjevikiska revolutionen och ta avstånd från politiskt våld. Att Vänsterpartiet nu har en hög andel aktiva medlemmar från länder där politiskt våld anses vara en helt legitim metod att ta och utöva makt, har inte gjort dem fredligare.

Nu måste Nooshi Dadgostar välja att antingen konfrontera partiföreningen i landets tredje största stad, eller sopa under mattan och hoppas att inget mer händer.

Det kommer det såklart göra. Det är fortfarande vinter, och väldigt få orkar vara ute och demonstrera eller hitta på tokigheter likt de som Rojavakommittéerna nu i veckan ställt till med. Det är för kallt, till och med för de flesta radikala dårar. Om några månader, när snön töar bort, så kan vi räkna med att de aktivister som förpestade stora delar av förra sommaren också töar fram. Att det är valår ger bara nötter som Showan Shattak ytterligare motivation att ställa till med sattyg.

Minst lika viktigt som hur Nooshi Dadgostar nu agerar mot Malmö, är frågan om huruvida Socialdemokraterna kan regera med ett parti som så uppenbart har internaliserat gatupolitiken i sin partikultur? Sannolikt kommer valåret att kantas av incidenter som ställer frågan på sin spets, och Magdalena Andersson är svaret skyldigt.