På fängelset Tidaholmsanstalten pågår sedan i måndags en strejk. Ursprungligen deltog 72 intagna, men nu har skaran växt till 120. Anledningen till strejken är kvaliteten på maten på anstalten, närmare bestämt på frukost och kvällsfika. I protest mot undermåligt ”mellis” vägrar nu 120 av totalt 260 fångar att utföra sina tilldelade sysselsättningar. Budskapet från samhället borde vara tydligt: strejka bäst ni vill, men ni som kriminella är inte längre vår högsta prioritet.

För tydlighetens skull bör det sägas att även den som är fängslad har rätt till näringsriktig kost. Det är dock det enda den som sitter inburad har rätt till i måltidsväg: kosten ska inte leda till svält, eller till vitamin- och näringsbrist. Vad som serveras och i vilka kvantiteter har man inte som dömd kriminell någon rätt att klaga på.

I det här fallet handlar det om att antalet ägg per person minskas från 7 till 5 i veckan. Mängden yoghurt och mjölk minskas från 2 till 1 liter per person och vecka. Lunch och middag har inte påverkats av förändringarna, som beror på att matpriserna stigit även för anstalterna.

Det är inte utan att man funderar på hur många äldre som gärna skulle acceptera att ”bara” få fem ägg i veckan och lite mindre mjölk, om det innebar att de likt de kriminella fick all sin mat lagad på plats – inte levererad i plastlådor av personal som ofta inte ens kan svenska.

På menyn i anstalterna står bland annat hamburgare (gjorda på plats, inte frysta), pizza, kebab och falafel. Ett liknande matuppror på fängelset i Halmstad sommaren 2022 ledde till att cheferna kapitulerade och menyn ändrades efter fångarnas önskemål. Den dåvarande kriminalvårdsinspektören förklarade att man måste ”lyssna på de som ska äta”. Med denna kuvade mentalitet som genomsyrat Kriminalvården är det inte konstigt att de intagna på Tidaholmsanstalten tror att de har goda chanser att vinna.

Det finns god anledning för ansvarig minister Gunnar Strömmer att uttala sig i frågan och uppmana anstalten att sätta hårt mot hårt. Det är viktigt att vid varje tillfälle som ges visa att sötebrödsdagarna för de kriminella är över, både som en markering mot de kriminella och för allmänheten.

Strejken på Tidaholmsanstalten sätter fingret på ett annat problem, nämligen bristen på disciplinära redskap. Den som vägrar att delta i den dagliga sysselsättningen bör inte bara som idag förlora dagpenningen, utan rimligtvis få sitt straff förlängt med motsvarande tid som strejken varar, samt förlora möjligheten till villkorlig frigivning.

Maten på anstalterna borde, istället för att utgå ifrån fångarnas önskemål, utgå ifrån vilken sorts mat man har råd med om man lever på försörjningsstöd, på garantipension eller lägsta sjukpenningen. Ingen som sitter i fängelse ska äta bättre än fattiga, hederliga människor. Ett fängelsestraff är ingen kulinarisk nöjesresa, och tiden då Sverige prioriterade de kriminellas livskvalitet över rättvisan måste nu definitivt få ett slut.