
Tisdagens massaker på en skola i Örebro var den värsta i svensk historia. Nu måste politiker visa att de kan föra en ansvarsfull debatt om vägen framåt för att förhindra att något liknande händer igen, skriver John Gustavsson.
De av oss som bor i Örebro känner oss såklart särskilt skakade. Jag själv bor ett par kilometer från Risbergska skolan, och min första reaktion när jag hörde om det då pågående attentatet var att ringa min fru som då just varit och hämtat våra barn från dagis. Jag kom ihåg att hon tänkte handla, och ringde henne för att försäkra mig om att hon inte gått till Lidl-butiken som låg i samma riktning som Risbergska. Det hade hon lyckligtvis inte.
Skolskjutningar är kanske den senaste kulturella importen från USA. Till skillnad från USA har Sverige inget utbrett lagligt vapenägande, och även om vissa kommer att vilja peka finger åt det hållet, så skulle strängare vapenlagar sannolikt inte gjort någon skillnad. De 39 personer som sköts till döds förra året mördades generellt sett inte av vapenlicenshållare.
Även om vårt land, och vapenkultur, ser annorlunda ut än USA:s så finns det ändå saker vi kan lära oss. Det första, och mest skrämmande, är att skolskjutningarna ofta leder till ”copycats”; andra mentalt instabila människor som inspireras att upprepa de fasansfulla dåden.
Efter skolskjutningen i Columbine i USA dröjde det bara åtta dagar innan en fjortonåring i Kanada sköt en tidigare klasskamrat och skadade en annan, iklädd i samma typ av trenchcoat som Columbine-mördarna Eric Harris och Dylan Klebold använt. Därefter dröjde det bara tre veckor innan ännu en ”copycat”-incident ägde rum i Georgia i vilken sex studenter skadesköts.
Hösten samma år arresterades en vän till Harris och Klebold som gick på samma skola efter att ha hotat att ställa till med ännu en massaker. Även skolskjutningar på den här sidan av Atlanten, som i Tyskland och Finland, har begåtts av gärningsmän som inspirerats och uttryckt beundran för Columbine-mördarna.
Vem om någon som Richard Andersson inspirerades av vet vi inte, och kanske får vi aldrig veta. Risken är dock uppenbar att han inspirerar andra. Ofta sker ”copycat”-incidenter på årsdagen för tidigare skolskjutningar, ett fenomen som är så vanligt att det på engelska fått ett namn; ”anniversary effect”. Skolor och myndigheter bör med andra ord ha skärpt beredskap den fjärde februari kommande år.
Finns det ens något man kan göra för att förhindra skolskjutningar? I USA har den debatten pågått i över 25 år. Forskningen är åtminstone överens om att skolor med låsta dörrar, som skolminister Lotta Edholm föreslagit, löper mindre risk att drabbas. Att hindra obehöriga från tillträde i skolan kan också hjälpa att förebygga annan brottslighet.
Alla vi som bor i Örebro vaknar numera till en stad som inte känns lika trygg som den gjorde för en vecka sedan. Nu är det upp till bevis för politiker att visa att de kan föra en ansvarsfull och konstruktiv debatt om vägen framåt. Allt annat vore att strö salt i såren på en stad som blöder.