Sveriges erfarenhet visar att demografi är ett dåligt argument för invandring. Trots att invandrare är yngre har senaste årens massinvandring av okvalificerad arbetskraft pressat upp arbetslösheten, pressat ned BNP per invånare och belastat välfärden. Att dra igång flosklerna om att Sverige på grund av sjunkande födelsetal “behöver” invandring är vansinnigt nu när ekonomin utöver invandringens existerande underskott börjat genomgå en AI-revolution som automatiserar bort alltfler jobb.
Statistik som visar att invandring har varit en ekonomiskt och social nettokostnad för Sverige har över tid blivit allt svårare att förneka. Även de mest faktaresistenta har på senare år fått allt svårare att hålla ute ljudet från skjutningar och sprängningar.
Samtidigt fortsätter dock de mest fanatiska vänsterliberalerna sitt ideologiska projekt att skönmåla invandring som en ekonomisk vinst. När gamla floskler inte fungerar längre försöker man hitta nya argument, där DNs ledarsida nu pekar på minskat födelsetal som ett argument för att Sverige ”behöver” ännu mer invandring.
Att invandrare har en lägre snittålder än svenskar innebär såklart på pappret att fler potentiellt kan arbeta och bidra till ekonomin. Problemet är att invandrare – speciellt de från utanför Europa - i genomsnitt har haft lägre utbildning, högre andel utan jobb, fler med deltids- och subventionerade jobb och låg självförsörjningsgrad. På grund av detta har demografiska fördelar inte räckt till för att uppnå lönsamhet. Detta inte minst då invandrare också åldras och därtill lämnar arbetsmarknaden tidigare än svenskar.
Samtidigt genomgår ekonomin en teknologisk revolution i form av robotisering och artificiell intelligens (AI). Journalister och politiker erkänner visserligen att AI kommer att förändra arbetsmarknaden, men tycks inte ha reflekterat över vad detta innebär för migrationspolitiken. Det finns alltid en osäkerhet kring teknikens samhällspåverkan, men effekten av AI är inte längre teoretisk nu när teknologin utvecklas skrämmande snabbt. Anledningen till att diskussionen om AI förblir ytlig i Sverige är delvis tveklöst att implikation för invandringspolitiken är förödande från ett vänsterliberalt perspektiv.
En hög volym av lågutbildad invandring blir nämligen en sämre och sämre idé i takt med att ekonomin blir mer högteknologisk. Detta var redan ett problem före AI, och en stor del av anledningen till att invandrare i Sverige idag har så mycket högre arbetslöshet jämfört med invandrare förr i tiden och i andra länder: Sverige har, till skillnad från länder som USA, inte någon stor låglönesektor med okvalificerade jobb som inte kräver språk eller utbildning, utan vår ekonomi präglas av kunskapsintensiva jobb. I internationella mätningar såsom PIAAC har vuxna med svensk bakgrund högst kunskapsnivå i Europa, samtidigt som gapet mot invandrare också det är högst.
Skillnaden mellan svenskar och invandrare, i synnerhet nyanlända sådana, kommer bara att accelerera i takt med AI-revolutionens automatisering. AI kommer såklart inte bara att ersätta lågutbildade jobb, även många andra som journalister, programmerare och jurister påverkas.
Men det är ingen tröst för de som jobbar inom lågutbildade yrken, där personalen dessutom har ännu svårare att ställa om. Hur länge tar det innan självkörande bilar ersätter tiotusentals taxichaufförer, en grupp där de med invandrarbakgrund är överrepresenterade? Vi vet idag inte om det tar fem, tio eller femton år – men vi kan vara säkra på att det kommer att ske. Foodora lyfte tillfälligt efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft utan språkkunskaper, men i andra länder har man redan börjat gå över till att använda drönare för att leverera pizza. Även Amazon har börjat experimentera med drönarteknologi.
Återigen är detta inte bara spekulativ science fiction, utan en transformation som vi kan se med våra egna ögon. McDonalds och ICA har redan färre medarbetare än de hade för några år sedan, trots att deras försäljning ökat. Att försöka stoppa denna utveckling låter sig inte göras. Robotar i alla dess former ersätter personal för att de är billigare, och att tvinga ICA, McDonalds, taxibolagen och alla andra att behålla sin i hög grad invandrade personal skulle bara göra invandringen en ännu större ekonomisk börda än den redan är.
Även äldrevården och hemtjänsten har börjat genomgå teknologisk omvandling som underlättar arbetet. Det räcker som exempel att titta på äldreomsorgsrobotar i Japan, ett land med en betydligt äldre befolkning och lägre födelsetal än Sverige. Teknik som mobiltelefoner, larm, fjärrmedicin och nya läkemedel har redan minskat personalbehovet i vården, något som såklart är positivt eftersom bristen på vårdpersonal varit – och fortfarande är – mycket stor.
Sverige har alltså ingen allmän arbetskraftsbrist, vilket ska skiljas från brist på kvalificerad arbetskraft i vissa specialiserade roller. Sveriges arbetsmarknad präglas tvärtom av hundratusentals personer utan jobb, varav merparten med invandrarbakgrund. Floskler om att äldrevården har ”arbetskraftsbrist” och Sverige därför ”behöver” mer invandring har ingen trovärdighet så länge det finns hundratusentals arbetslösa invandrare i arbetsför ålder.
Anhängare av en generös invandringspolitik invänder kanske här att Sverige i framtiden kommer att sätta dessa människor i jobb, och därefter få svårt att fylla enkla och medelenkla roller, och att vi därför redan nu borde fylla på befolkningen från andra länder, alltså i förebyggande syfte.
Är detta ansvarsfullt givet inte arbetslösheten, utan det teknologiska utveckling vi ser fortsätta i oförminskad takt? Finns det något som tyder på att Sveriges inom kort kommer att ha satt alla i arbetsför ålder i arbete? Eller är det mer troligt att AI och robotar ersätter fler jobb och att invandrare (och lågutbildade svenskars) låga självförsörjningsgrad och höga bidragsberoende blir till ett allt mer växande samhällsproblem?
Till allt detta bör tilläggas finns både för- och nackdelar med en växande befolkning. Den som tittar på listan på världens rikaste länder kan se att de allra flesta har en liten befolkning. Det är ingen slump att de rikaste länderna ofta är små, homogena länder med hög produktivitet där ett relativt fåtal delar på värdefulla resurser. Sverige är här inget undantag, där välstånd och hög livskvalitet delvis beror på att skogen, malmen, vattenkraften, naturen, sjötomter, jordbruksmark och annat inte måste delas på tiotals miljoner.
Givetvis finns det negativa konsekvenser med låga födelsetal, både ekonomiska men kanske främst sociala. De ekonomiska och sociala problemen som invandringspolitiken medfört har dock varit ojämförbart större. De som genuint bekymras över sjunkande födelsetal bör istället för invandring fokusera på att öka Sveriges födelsetal, exempelvis genom traditionell familjepolitik, säkerställd tillgång till mödravård i glesbygd och minskad bostadsbrist, osv.
Man kan också fråga sig om vissa av invandringens effekter såsom ökade problem med kriminalitet, större bostadsbrist och kanske även lägre framtidstro inte har bidragit till att minska barnafödandet.
Det är fullt möjligt att AI, likt internet, överlag kommer att vara bra för ekonomin och att många – till och med de allra flesta – av de människor vars yrken automatiseras bort hittar nya arbetsuppgifter. Men för lågkvalificerade med dåliga språkkunskaper lär detta vara en klen tröst. Vinster av ny teknik tenderar att bli ojämnt fördelade – och sällan till lågutbildades fördel. Ökad arbetslöshet innebär i sin tur större kostnader för det offentliga och större isolering av redan dåligt integrerade grupper.
Det är såklart omöjligt att helt säkert förutspå framtiden, och det är teoretiskt möjligt att ett åldrande Sverige i framtiden skriker efter lågutbildad arbetskraft och ångrar att man inte tog in ytterligare miljoner invandrare. Det är samtidigt ganska lätt löst eftersom andra och tredje världen bokstavligen har miljarder invånare. Om Sverige någonsin behöver fler invandrare, så kommer vi kunna locka hit ett nästan obegränsat antal bara genom att erbjuda visum.
Det är däremot, som vi redan sett, avsevärt svårare att lösa motsatt misstag, alltså ta emot för många. Och ett betydligt mer tänkbart framtidsscenario är att AI fortsätter utvecklas, efterfrågan på okvalificerad arbetskraft sjunker och massarbetslöshet bland invandrare består. I så fall är det mer sannolikt att Sverige snarast kommer att diskutera politik som uppmuntrar till frivillig återvandring till länder där lågutbildade är mer sannolika att få jobb. Hur framgångsrik en sådan återvandringspolitik skulle bli vet vi inte. Vi kan dock med säkerhet säga att den kommer att bli svårare att genomföra ju längre den dröjer och ju fler som är här.
