Socialdemokraternas förslag om att riva hyreshus och blanda ut befolkningen riskerar att förvärra bostadsbristen och leda till att svenskar lämnar landet. Om det sistnämnda är vad Magdalena Andersson vill bör partiledaren åtminstone vara den första att lämna, skriver John Gustavsson.
Magdalena Andersson gick nyligen ut med att Socialdemokraterna vill riva hyreshus i utanförskapsområden. Dock inte som en del av något sorts radikalt återvandringsprogram, utan för att invånarna i sagda områden ska blandas ut i andra områden: Riv deras nuvarande hem, och ge dem nya i områden där förhållandevis få utrikesfödda bor.
Förslaget är ett exempel på ”too little, too late”, och de som verkligen skulle behöva få en mer mångkulturell tillvaro kommer ändå inte att få det.
Många är de väljare som retoriskt frågat om politikerna själva skulle vilja bo i de utanförskapsområden som deras politik skapat. Inget hade kanske förändrat svensk nutidshistoria som om fler politiker faktiskt när invandringspolitiken liberaliserades hade bott i de påverkade områdena.
Om politiker redan under 1990-talet i sin vardag upplevt de begynnande problemen som invandringen skapade, hade politiken sannolikt justerats mycket snabbare. Detta innebär inte att gränserna nödvändigtvis helt hade stängts, men att mycket mer gjorts mycket tidigare för att bekämpa hederskultur, betona svenska värderingar och utvisa kriminella.
Väljare är inte dummare än att de ser vad politiker gör. När politiker flyttar från mångkulturella områden, så signalerar detta att de, vad de än säger, inte på allvar tror att mångkulturen är ”berikande”. När politiker köper strandhus, så signalerar det på samma sätt att de kanske inte är fullt så oroliga för klimatförändringar med stigande havsnivåer som de inför väljarna hävdar.
Magdalena Andersson tänker inte flytta till något utanförskapsområde, även om slitna hus ersattes av nybyggda. Det är nämligen inte husen det är fel på, utan invånarnas värderingar.
Risken är också uppenbar att det inte byggs i samma takt som det rivs. Vilken kommun vill, även med statliga finansiella incitament, ge bygglov till ett hyreshus om sannolikheten är hög att de som kommer att ta det nybyggda huset i besittning är människor vars hyreshus i Rinkeby just rivits ner?
Redan idag är kommuner minst sagt kinkiga när det kommer till bygglov, i synnerhet till hyresrätter, vilket är en starkt bidragande orsak bakom den kroniska bostadsbristen många kommuner lider av. Med Magdalena Anderssons program riskerar bostadsbyggande att tvärbromsa.
Självklart hade Sverige lyckats bättre med integration om vi från början hade spritt ut nyanlända över en större yta och inte tillåtit att de ordnade eget boende. Idag finns det tyvärr för många utrikesfödda som är alltför rotade för att detta ska fungera. Att flytta människor gör inte att deras värderingar och beteenden förändras, utan istället till att områden som hittills överlag skonats från ”kulturell berikning” drabbas.
Om så sker så ökar risken att Sverige snart får en betydande utvandring av etniska svenskar. Under lång tid har en väldokumenterad intern migration skett av svenskar som flyttar från områden med hög andel invandrare till områden som är mer homogena och – viktigast av allt – tryggare.
Om Sverige via Magdalena Anderssons plan sprider ut ”problem-migranterna” så att inga sådana områden finns kvar, så kommer sannolikt många svenskar att lämna landet för att få den trygghet de sökte när de först lämnade utanförskapsområdena för villaförorter och bostadsrätter. Det kan vi inte riskera.
Om Magdalena Andersson vill att svenskarna ska flytta, så bör hon åtminstone vara den första att packa väskorna.
