
Efter avslöjandet om ett hemligt klimatnätverk bland statstjänstemän framstår Sverigedemokraternas kritik mot myndighetssverige i nytt ljus skriver John Gustavsson.
Dagens ETC avslöjade i slutet av mars att Björn Söder går runt med en ”svart lista” över sossiga, opålitliga tjänstemän med sig. Sverigedemokraterna, menade ETC, sysslade med en typ av åsiktsregistrering där de med fel åsikter fick svårt att göra karriär.
Efter gårdagens avslöjande i Dagens Nyheter om ett hemligt tjänstemanna-nätverk bestående av klimataktivister som på sina myndigheter arbetar för att underminera regeringens politik, så framstår Björn Söders ”svarta lista” betydligt mer förståelig.
Att Sverigedemokraterna har samarbetssvårigheter med Myndighetssverige är såklart inget nytt.
Efter valet 2018 skrev 261 statstjänstemän på Regeringskansliet under ett upprop där de ifrågasatte hur kansliet skulle kunna jobba med ”människors lika värde” om en sådan som Björn Söder plötsligt fick inflytande.
Att det hela rörde sig om en krigsförklaring där tjänstemännen deklarerade sig villiga att underminera en eventuell SD-stödd regering i ”värdegrundens” namn var det få som tvekade på, även om de som skrev under i efterhand försökt tona ner syftet.
Tidigt under mandatperioden försökte Sverigedemokraterna också få en rad myndighetschefer uppsagda, med motiveringen att de var ideologiskt opålitliga. Underförstått, att de hade tillsatts till sina poster eftersom de hade rätt partibok, inte rätt kompetens.
Övriga Tidöpartier ställde sig på tvären, och även om vissa chefer bytts ut, så är de flesta kvar – och med dem den kultur som skapats av ett sekel av socialdemokratisk dominans av statsapparaten.
Detta är det hemliga klimatnätverket ett bevis på. Inte bara att nätverket existerar, utan att medlemmar i intervjuer till DN upprört klagar på att de omplacerats till sämre tjänster när deras klimataktivism blivit känd.
Vanliga människor med vanliga jobb som ertappades av sin arbetsgivare med att uttryckligen motarbeta arbetsgivarens vision skulle ”omplaceras” till Arbetsförmedlingen, men i den värld statstjänstemännen lever i är det en skandal att ens degraderas till ett lite mindre kontor när man underminerat den folkvalda regeringens politik.
Och låt oss vara tydliga med en sak: Det handlar om att underminera regeringen.
Om ”nätverket” bara var en grupp som påminde varandra om att sopsortera och organiserade samåkning till jobbet, så skulle det inte behöva vara hemligt.
Regeringen har en miljöpolitik, om än inte lika aggressiv som företrädarna, och ingen behöver vara rädd att tappa jobbet för att han eller hon tar med sig en vegetarisk, ”klimatsmart” lunchlåda.
Istället handlar det om det som på engelska kallas för ”malicious compliance”: Att lyda direktiv på pappret, men på ett sätt som kringgår syftet.
Om regeringen ger ett direktiv till myndigheterna som tonar ner klimatet, så kan man tänka sig att ”nätverket” ändå listar ut sätt att genomföra radikal miljöpolitik på ett sätt som inte *tekniskt sett* går emot direktivet, även om det strider mot andemeningen.
Det är inte heller en slump att det är just klimataktivister som bildat ett nätverk. Om man inbillat sig själv att civilisationen står på randen till undergången, så är det ju lätt att för sig själv rättfärdiga vilka metoder som helst.
Detta är faran med ideologier som varnar för en förestående apokalyps: Vad som helst – inklusive att trotsa den regering man arbetar åt – kan rättfärdigas för att stoppa apokalypsen.
I takt med att en generation unga som växt upp med den sanktionerade Greta-ideologin i skolan börjar på arbetsplatserna – och myndigheterna – kommer detta problem att bli större.
Betänk att en samling invandringskritiker under 2010-talet varit anställda på Migrationsverket. Betänk att de i ett hemligt nätverk med chatgrupper diskuterat hur man skulle kunna komma runt regeringens ”öppna era hjärtan”-politik och, trots den förda politiken, ändå utvisa så många som möjligt. Hade någon av dem fått behålla jobbet?
Självklart inte.
Avslöjandet i DN ger Sverigedemokraterna sin kanske sista chans denna mandatperiod att lyfta frågan om myndighetsaktivism. Det är en chans man måste ta för att inte framstå som impotenta inför nästa års valrörelse.
Svenska väljare har faktiskt röstat på Tidöregeringen, medan ingen har röstat på tjänstemanna-aktivisterna. Det är dags att de sistnämnda påminns om detta.