Under hårt tryck från Palestinaaktivister har regeringen nu tillkännagett att man kommer att arbeta för att frysa handelsdelen av EU:s associationsavtal med Israel. I praktiken skulle detta göra det svårare för EU att exportera till Israel, och vice versa. Detta är inte bara ett moraliskt, utan också ett stort strategiskt felsteg av regeringen.

Först, moraliskt: Ja, det finns en humanitär kris i Gaza. Den är inte så extrem som vissa journalister gör gällande; färre än 150 invånare i Gaza har dött av svält eller undernäring sedan oktober 2023. Därmed inte sagt att krisen är påhittad. Enligt FN:s egna siffror så har under de senaste två månaderna hela 87 procent av deras lastbilar med humanitär hjälp kapats av Hamas eller andra väpnade grupper.

Gaza Humanitarian Foundation (GHF), Israels egen biståndsorganisation för Gaza, lyckas med militär hjälp skydda sina transporter och distributionscenter från Hamas. Tyvärr har GHF ännu inte tillräckligt stor kapacitet, och FN vägrar envist att samarbeta och låta GHF distribuera FN:s humanitära nödhjälp. Detta trots att bara GHF kan skydda nödhjälpstransporterna från att kapas och beslagtas av Hamas.

Enskilda rapporter där militär tvingats öppna eld för att stoppa upplopp vid distributionscentren, eller där enskilda soldater haft dålig elddisciplin, har av media blåsts upp till rena skrönor där Israel anklagas för att ha satt upp sin nödhjälpsorganisation enkom för att locka ut civila palestinier så att man kan skjuta dem. I själva verket är det Hamas som skjutit flest personer som försökt ta emot nödhjälp från Israel, då det av dem anses vara förräderi.

Som politisk strategi är regeringens drag oförståeligt. De flesta svenskar bryr sig lite om utrikespolitik, och kommer inte att basera sina röster på en utomeuropeisk konflikt. De väljare som gör det utgörs uteslutande av utpräglade vänsterröstande invandrare som regeringen inte har en chans att vinna över.

Övriga svenskar bryr sig inte särskilt, men ser nu ännu ett exempel där regeringen viker ner sig och kompromissar med våldsvänstern, vilket inte ger ett förtroendeingivande intryck.

Det finns i grunden bara två alternativ: Antingen så begår Israel ett folkmord. I så fall borde landet isoleras och utsättas för sanktioner. Eller, så begår Israel inte ett folkmord. I så fall finns det ingen anledning för EU att ändra i eller frysa sitt associationsavtal.

Regeringens linje är en halvmesyr: Man vill inte säga att Israel begår ett folkmord, men samtidigt blidka Palestinaaktivisterna och journalistkåren.

Det kommer såklart inte gå. Budskapet till svenska folket är att Israel gör fel, och då blir ju den logiska slutsatsen att vänstern har rätt. Regeringen kan aldrig vinna en ”överbudspolitik” mot Nooshi Dadgostar om vem som är mest kritisk eller mest villig att agera mot Israel.

Tidigare i somras blev Jessica Stegrud (SD) överfallen av Palestinaaktivister utanför Riksdagens entré. För någon vecka sedan hängdes en docka föreställandes en judisk koncentrationslägerfånge i Umeå. Det regeringen gör nu, är att ge dessa aktivister blodad tand. Deras metoder fungerar ju uppenbarligen, så varför sluta?

Många svenskar är skeptiska till Israel. Ännu fler är skeptiska till illegala manifestationer med jihadister. Om regeringen överhuvudtaget ska markera mot Israel, måste man samtidigt också en gång för alla krossa samtliga demonstrationer som inte har tillstånd, och skicka in kravallpolis så fort någon skriker ett antisemitiskt slagord. Annars riskerar vi att situationen eskalerar till kaos, med öppna gatukrig och upplopp lagom till valårssommaren 2026.