
Ukrainas JAS Gripen-affär är ingen svensk gåva utan Putins ofrivilliga investering i svensk försvarsindustri. Frysta ryska tillgångar finansierar köpet som ger Sverige över 100 miljarder kronor i export, skriver John Gustavsson.
Nyligen tillkännagavs att Ukraina avser köpa över 100 JAS Gripen-flygplan från Sverige. Som ett brev på posten kom anklagelser från ryssvänner om att flygplanen i själva verket utgör en gåva: Sverige har ju gett pengar till Ukraina, och Ukraina har väl knappast råd att betala för dem på egen hand. De har, som vanligt, helt fel.
Hur ska köpet finansieras? I avsiktsförklaringen nämns faktiskt en möjlighet: Frysta ryska tillgångar. När kriget i Ukraina bröt ut, så frystes motsvarande över två och ett halvt tusen miljarder kronor i ryska tillgångar av EU.
I det längsta har EU inte velat använda tillgångarna för att finansiera kriget i Ukraina, men under det senaste halvåret har man sakta rört sig i frågan, inte minst efter påtryckningar från USA.
Samtliga plan, även om Ukraina köpte 150 stycken, skulle inte ens kosta en tiondel av de ryska tillgångar som EU redan har i sina händer.
Här är det viktigt att lägga till att Sverige inte kommer att leverera (och Ukraina inte heller behöva betala för) 100–150 plan imorgon. Leveranser påbörjas tidigast nästa år, och lär fortsätta över tio eller fler år. Eftersom de tillgångar EU fryst (ofta) är räntebärande, så kan en del av kostnaden för planen finansieras bara genom att använda ränteavkastningen som tillgångarna ger varje år.
Sammanfattningsvis: Nej, Ukraina får inte planen gratis. Detta är en långsiktig injektion på över 100 miljarder kronor rakt in i Sveriges exportindustri, och denna investering sker i ett läge där ekonomin länge gått knackigt. Om man som svensk inte jublar, så får man finna sig i att få sin patriotism ifrågasatt.
Att JAS Gripen får visa upp sig i strid mot ryssar – vilket ju är vad planen är designade för – kommer också att dels stärka svensk försvarsindustris varumärke, och stärka vår egen försvarsförmåga då vi får möjlighet att lära oss av Ukrainas erfarenheter av att använda planen i skarpt läge.
Låt oss nu ändå säga att en del av EU:s stöd till Ukraina skulle gå till att köpa stridsflygplan av Sverige. Som nettobidragsgivare skulle Sverige såklart vara med och bekosta det stödet. Ändå är detta ett bättre scenario för Sverige, än att EU ger stöd till Ukraina som används för att köpa vapen från någon annanstans. I det ena scenariot bidrar Sverige till några procent av EU:s stöd, och får en mycket större summa i vapenexporter tillbaka. I det andra scenariot, så bidrar Sverige fortfarande lika mycket till EU – men utan att detta får någon positiv effekt för svensk ekonomi.
Är det då inte riskabelt att likvidera och konsumera frysta ryska tillgångar? Ryssvänner har sedan kriget började varnat för en ”eskalering” som ska dra in Sverige och Europa i kriget. Underförstått måste vi akta oss så att Putin inte börjar bomba oss också. Ändå har både Sverige, Europa och USA gång på gång trampat rakt över Rysslands ”röda linjer” utan att Kremlin gjort någonting mer än skickat arga brev. Detta beror på att Ryssland befinner sig i ett militärt underläge gentemot NATO, och inte har råd att eskalera konflikten bortom Ukraina.
I synnerhet har man inte råd med en större konflikt, så länge man har så gott som hela sin offensiva krigsmakt uppbunden i Ukraina. Och just därför är det viktigt att Sverige, tvärtemot vad putinisterna vill, inte pressar Ukraina att snarast möjligt sluta fred, utan hjälper Ukraina fortsätta nagla fast den ryska krigsmakten långt från Sveriges gränser.
Ju fler ryssar Putin kastar in i köttkvarnen i Donbass, desto färre har han kvar att en dag kasta mot Musköbasen.
För detta syfte är JAS Gripen perfekt. Alla svenska patrioter bör ställa sig bakom affären.