Sverigedemokraternas vitbok säger mycket, inte bara om SD:s förflutna, utan även om de som nu kommenterar innehållet. Det är bara så oerhört synd att SD tycks ha fegat ur i sista sekund.

Vad menar jag nu med detta? Jo, Sverigedemokraterna har inte publicerat vitboken på internet. Den har istället tryckts på papper, och enligt uppgift endast i 100 exemplar. Det är som att partiet å ena sidan vill vara ärliga med sitt förflutna, men å andra sidan inte vill att alltför många ska få veta om sagda förflutna.

Detta håller såklart inte. Det är en tidsfråga innan någon av de journalister som fått ett exemplar läcker hela vitboken på internet. Och då kommer intresset för att läsa boken att bli mycket större, eftersom den då kan marknadsföras som information SD försökte ”dölja”. Att boken inte finns i sin helhet för vanligt folk gör det också lättare för journalisterna som har fått exemplar att fulcitera och plocka de värsta exemplen ur sina sammanhang, utan att vanligt folk kan kolla upp vad som egentligen står.

Hade SD bara lagt upp en länk till vitboken från alla sociala medier, och dessutom sålt tryckta exemplar i partiets nätbutik, så hade boken varit bortglömd om en vecka. Alla vet att ju mer man försöker dölja eller göra något oåtkomligt, desto mer intresserade blir folk. Detta är så välkänt att fenomenet har ett namn: Streisandeffekten.

Att SD:s kommunikationsavdelning inte förstår sådana här basala saker är ännu ett tecken på att partiet måste få in nytt blod på avdelningen. SD har inte råd med ännu en valkampanj likt den från förra året, då partiets PR-folk på fullaste allvar trodde att ”Mitt Europa bygger murar” var ett inspirerande budskap att sätta på valaffischerna, istället för något som skulle föra tankarna hos gemene man (som inte minns Löfvens tal om murar från 2015) tillbaka till Östtyskland.

Med det sagt, så är det ändå talande hur vitboken bemötts av de som läst den (eller läst om den). Svenska Kommittén mot Antisemitism köper inte Åkessons ursäkt, med motiveringen att Sverigedemokraterna inte tar avstånd från all ”rasism”, vilket enligt SKMA inkluderar islamofobi. Eftersom SD fortsatt är kritiska till en religion (islam) vars följeslagare hör till de mest antisemitiska grupperna i Sverige, så är SD:s avståndstagande mot antisemitism inte trovärdigt enligt SKMA.

Frågan är om det inte snarare är SKMA som saknar trovärdighet. Vi talar om en kommitté vars medlemmar inkludera Malena Ernman, som fick sitta kvar trots att hon uppmanade Eurovision Song Contest att utesluta Israel ur tävlingen. Kanske är det inte så konstigt att SKMA inte uttalat sig om Ernmans dotter, Greta Thunbergs, olika upptåg (som hennes deltagande i Ship to Gaza).

Lika talande är hur vissa SD-fientliga personer inom Tidöpartierna reagerat. Dit hör Niklas Wykman, som under sin tid som MUF-ordförande filade bort de hårda, nyliberala kanterna och satsade på att MUF skulle värva medlemmar från ”orten”. Wykman spelade på fullt allvar in en rap-låt (!) för att rekrytera förortskids från utanförskapsområden. Att Wykman gottar sig över SD:s ”sunkiga förflutna” är därför inte oväntat, men det är åtminstone inte lika pinsamt som hans eget förflutet som hip-hoppare, straight outta Stureplan.

Faktum kvarstår att vitboken alltid skulle bli jobbig för SD. Om partiet inte ändrar kurs och släpper boken för allmänheten, så lär det tyvärr bli hundra resor värre. I en sommar som borde domineras av debatt om tvångsblandning och antisemitism inom vänsterns led, så vore det minst sagt tråkigt.