Sverigedemokraternas konferens Landsdagarna påbörjas idag. Av totalt 478 motioner som skickats in till Landsdagarna, så yrkar Partistyrelsen bifall på endast 2. I de flesta fall har partistyrelsen goda skäl till att vara kritiska till de hundratals inte särskilt genomtänkta förslagen, men några motioner som partistyrelsen yrkar avslag på förtjänar faktiskt att godkännas. Här är min lista över motioner ombuden bör bifalla nu under helgen:

Motion SK15 – Skattekvittot

”Vad fan får jag för pengarna?” frågade Leif Östling. Denna motion syftar till att svara på det. Varje skattebetalare får ett årligt ”kvitto” på papper och digitalt, som visar 1) hur mycket pengar de betalat i skatt under det gångna året och 2) hur pengarna fördelats mellan olika budgetar.

Ett kvitto skulle kunna visa att en genomsnittlig inkomsttagare bidrar med cirka 1000 kronor i månaden till grundskolan, ungefär det tredubbla till sjukvården, runt 250–350 kronor till kulturen, och så vidare. Många skattebetalare har dålig koll på hur deras pengar används, och detta förvrider den politiska debatten.

Partistyrelsens argument – att detta är administrativt komplicerat – håller inte. Det är enkelt att räkna ut hur mycket en person betalar i skatt (Skatteverket har redan större delen av infon); sedan är det bara att multiplicera med andelen offentliga medel som går till varje budgetområde. Att låta skattebetalare få veta vad deras pengar går till är en perfekt fråga för SD att driva.

KU09 – Andrahandsval till Riksdagen

Detta är en gammal hjärtefråga. Stödröster är dåligt för demokratin, då valutkomsten inte helt speglar hur många som faktiskt stöder varje parti. Än värre, det största blocket kan förlora valet på grund av fyraprocentsspärren: Om Tidö blir större än vänsterblocket, men Liberalerna missar spärren, så kan vänsterblocket faktiskt få flest mandat eftersom Liberalernas röster då inte ”räknas”.

Med andrahandsval skulle alla väljare få en extra valsedel, där de får ange vilket parti de vill att deras röst ska tillfalla om deras förstahandsval inte klarar spärren. På så vis stannar röster på små partier inom ”familjen” eftersom deras väljare skulle ange en koalitionspartner (M för de flesta Liberaler) som andrahandsval.

Partistyrelsen tycks oroliga över att förslaget skulle göra att fler väljare vågar rösta på partier som AfS, MED och dylikt. Att undvika en demokratisk katastrof där det block med flest röster inte vinner valet måste anses viktigare.

FBC07 – Avskaffa laglotten

I Sverige har alla människor rätt att ärva sina föräldrar, via det som kallas ”laglotten”. Frågan är varför? I det gamla bondesamhället var det vettigt att alla barn fick ärva en del av gården eftersom alla arbetat på den och på så vis byggt upp sina föräldrars tillgångar under sin uppväxt. Idag lever laglotten kvar, trots att barn idag inte kan göra något moraliskt anspråk på sina föräldrars tillgångar.

För att visa hur absurt detta är: Om du har en son som (Gud förbjude) blivit pedofil, så är du tvungen att låta honom ärva pengar som han kan använda för en ”nöjesresa” till Thailand. Du kan försöka spendera alla dina pengar innan du dör, men de flesta av oss vet inte när vår tid är kommen. Om du ger bort dina pengar innan du dör för att undvika att han får ut ett arv, så kan han kräva tillbaka pengarna av de som fick dem (att kringgå laglotten på det viset är nämligen olagligt).

De pengar som äldre människor har är redan beskattade, och tillhör dem till hundra procent. Det är absurt att gamla människor infantiliseras genom att berövas rätten att välja vem som efter deras bortgång ska få deras tillgångar.

FH16 – Beslagta inte fattiga brottsoffers skadeståndspengar

Som brottsoffer är det svårt att få upprättelse. Ännu svårare är det om man är fattig och lever på försörjningsstöd (socialbidrag): Om du utsätts för ett brott och tilldöms skadestånd, så dras skadeståndet av från det belopp socialen annars betalat. Ett våldtäktsoffer med 10 000 i månaden i försörjningsstöd som får ett skadestånd på 60 000, förlorar rätten till försörjningsstöd i sex månader. Skadeståndet blir alltså inget ”extra”, inget plåster på såren för den som befinner sig på samhällets botten, utan konfiskeras till sista öret av socialkontoret.

Redan idag undantas vissa inkomster och tillgångar vid beräkningen av rätt till försörjningsstöd, och det är fullt rimligt att skadeståndspengar läggs till på den listan.

Det är såklart rimligt att partistyrelsen är restriktiv med att bifalla motioner, i synnerhet när man står inför ett valår. Samtidigt tyder den låga bifallsprocenten (0,5 procent) på att systemet för motioner måste göras om i grunden, med exempelvis krav på medmotionärer eller begränsning av hur många motioner ett ombud kan lägga.

Med all respekt för Sverigedemokraternas partistyrelse, så bör ombuden hursomhelst välja en annan linje och bifalla de fyra ovan nämnda motionerna.