Gustavsson: Självklart ska Tidö lägga gemensam budget

Över sex veckor har gått sedan valet, och vi har fortfarande ingen regering. Situationen är inte helt olik den efter valen 2014 och 2018. I båda fallen så vann högerpartiernas budgetmotion, trots att Socialdemokraterna till slut fick statsministerposten. Tidö bör nu lägga en gemensam budget så att åtminstone den första biten kan få samma utfall även denna gång.

Spontant kan det tyckas att Tidöpartierna bör använda friheten som kommer med att vara i opposition till att profilera sina egna partier mer tydligt, något man gör inte minst med just en egen budgetmotion.

Om Magdalena Andersson hade varit statsminister idag, så hade det argumentet vägt tungt. Nu är hon lyckligtvis inte det. En gemensam Tidöbudget, designad för att kunna få Centerpartiet att åtminstone trycka gult (vilket gör att budgeten vinner, som skedde 2018), skulle bespara Sverige ett helt år av rödgröna skattehöjningar och annat ekonomiskt självskadebeteende. Det vore oansvarigt att i det läget betrakta budgetmotionen endast som ett skyltfönster för det egna partiets idéer och särart.

Ur ett rent strategiperspektiv skulle det också ställa till det på vänstersidan om en Tidöbudget gick igenom. Vänsterpartiet lär bli mindre benäget att ge eftergifter till Centerpartiet, om det sistnämnda redan ”svikit” de rödgröna genom att låta Tidös budget gå igenom. Kravet på ministerposter blir ännu svårare att frångå för V om C visar sig ”opålitliga” i sakpolitiken. Centerpartiet å sin sida kommer att betrakta sin förhandlingsposition som starkare, när de visat att de är villiga att låta Tidöpolitik gå igenom. Låsningen blir således värre, och chansen för extraval ökar.

Vad ska då en Tidöbudget innehålla? Låt oss börja med det uppenbara: förlängningar av existerande skattesänkningar på drivmedel, samt en sänkning av skatten på el till EU:s miniminivå (som är 0,6 öre per kWh, att jämföra med dagens elskatt på 36 öre/kWh). Energimyndigheten har flaggat för förhöjd risk för höga elpriser i vinter, och Tidö har en plikt mot väljarna att dämpa smällen så mycket det går. Bränslepriserna kommer också snart att gå upp rejält när den tillfälliga skattesänkningen går ut 1 december, och ännu mer en månad senare när bränsle börjar omfattas av EU:s handel med utsläppsrätter.

Om Centerpartiet röstar nej till en Tidöbudget som räddar svenska bilägare – och svenskt jordbruk – från en skattechock, så är de välkomna att göra det. Priset skulle tveklöst bli att många av partiets återstående landsbygdsväljare lämnar partiet. Vill Tidö vara ännu mer kreativa, kan man damma av förslaget om bränsleskattezoner.

Klimatpolitik är ett område där Tidö varken kan eller bör matcha vänstersidans entusiasm. Däremot kan man med förhållandevis lite pengar återinföra den gamla miljöbilspremien, samt en riktad subvention på leasing av miljöbilar som inte, som idag, endast finns för låginkomsttagare. Utbyggnad av laddinfrastruktur, som ju redan pågår, är också en enkel eftergift.

Sänkt arbetsgivaravgift för väldigt små företag (exempelvis upp till 10 anställda) och för arbetsgivare som anställer unga och/eller långtidsarbetslösa är också klassisk C-politik som är politiskt ”billig” för Tidö att gå med på, men dyrare för vänstersidan. En budget som innehåller högre skolpeng för elever på glesbygdsskolor blir också mer politiskt kostsam för C att rösta nej till. För Centerpartiet kontroversiella bitar som återvandringsbidrag blir kvar, men expanderas inte.

Fortfarande är det högre sannolikhet att Socialdemokraterna till slut får ihop en regering, än att vi i början av nästa år får ett extraval. Detta kan alltså mycket väl vara sista chansen på minst fyra år för Tidö att få igenom en budget, och bromsa den kommande vänstersvängen. Den får man helt enkelt inte försumma.