Svenska kyrkans kapell i Röbäck i Umeå ska bli ”religionsneutralt”. Korsen i kapellet, samt all kristen konst, ska nu tas ned för att skapa en inkluderande, välkomnande miljö. Det är tydligt att Svenska Kyrkan inte förstått att ”woke” är ute. Det är faktiskt traditionalisterna som nu vinner konvertiter.

Idén bakom Svenska kyrkans ”sekularisering” är, något förenklat, att fortsätta vara relevanta i en tid då få (icke-invandrade) svenskar är religiösa. Genom att rulla ut regnsbågsmattor och flaggor och sjunga psalmer om klimatkrisen, så hoppas man få en ny generation att stanna kvar i kyrkan, som i årtionden blött medlemmar.

Istället gör man sig själva irrelevanta. Varför ska man vara med i Svenska kyrkan? För att ni bedriver välgörenhet? Det finns dussintals välgörenhetsorganisationer. För att ni erbjuder en gemenskap? Det har vi allehanda hobbyklubbar till. För att ni erbjuder pingisbord, bordshockey, TV och snacks i källaren åt ungdomar? Det finns fritidsgårdar.

Det enda som kan ge en kyrka en unik ”selling point” över all sekulär underhållning och organisationer, är om kyrkan har ett frälsningsbudskap: Vi har den sanna tron, nedärvd från generation till generation över 2000 år, kom hit och hör den predikas. Aldrig förut har så många människor känt att livet, trots materiellt välstånd, är meningslöst. Det finns ett andligt vakuum som bara kan fyllas av en modig, rakryggad kyrka.

Detta är också sant när man tittar på statistiken. De kyrkor som växer idag, är de som går emot tidsandan; konservativa kyrkor som inte bryr sig ett dugg om att samhället sedan länge accepterat både homosexualitet, abort, skilsmässor och sexuella relationer utanför äktenskapet. Och, viktigast av allt, så är det de kyrkor som inte köper snacket om att ”alla religioner är lika bra”, utan står för att kristendomen ensamt har hela sanningen.

Under hundratals år förföljdes kristna i det romerska imperiet, eftersom man vägrade ge offergåvor åt romarnas gudar. Romarna hade inget emot andra religioner, men krävde att alla skulle respektera de romerska gudarna genom att då och då ge offergåvor. För de flesta som hörde till icke-romerska religioner var denna symbolhandling ingen stor grej. För kristna så var det däremot uteslutet: ”Vår Gud är sann, era är falska, vår tro är frälsande, er leder till fördömelse. Och vi dör hellre martyrdöden än offrar ett halmstrå till era avgudar”.

Det är tydligt att framtiden tillhör de kyrkor som har kvar den attityden: Samtidigt som Svenska Kyrkan blöder medlemmar, så växer Katolska kyrkan i Sverige snabbare än någonsin. Jag, som växte upp i frikyrkorörelsen, är själv en av tiotusentals konvertiter.

På 1500-talet, när reformationen genomfördes, så plundrade och beslagtog svenska staten alla katolska kyrkor, och gav dem åt den då nygrundade, statskontrollerade Svenska kyrkan. Det är därför inte lite ironiskt att det idag är Svenska kyrkans kyrkor som köps upp av Katolska kyrkan, eftersom SvK inte lyckas fylla kyrkbänkarna och inte har råd att ha kvar dem i drift. Samma trend syns över hela västvärlden: Församlingar som försöker ”hänga med” i tiden dör ut, medan inte minst unga ansluter sig till katolicism eller till ortodox kristendom.

Att Svenska kyrkan vägrar inse detta visar på hur infiltrerad kyrkan blivit av vänsterliberala aktivister som aldrig haft något intresse för, och än mindre tro, på kristendomens grundläggande frälsande budskap.

Lyckligtvis finns det alternativ.

I Katolska kyrkan kommer kapellen alltid att ha kors på väggarna.