Julen är den enda tiden då man i Sverige får prata om religion i det offentliga rummet. Ofta är diskussionen banal, och religion – kristendomen i synnerhet – används bara för att göra billiga politiska poänger (”Jesus var ett flyktingbarn!”).

De senaste veckorna har dock bjudit på ett intressant meningsutbyte mellan Aftonbladets Erik Rosén och Expressens Joel Halldorf. Tyvärr har diskussionen mest påmint mig om att svenskar överlag är religiösa analfabeter, och läroplanen för religionskunskap i skolan behöver reformeras drastiskt.

Redan nu kan jag förutspå att några läsare hoppat till kommentarsfältet för att skrocka om att ”sagor får man läsa på fritiden”, ”avskaffa religionskunskapen helt istället” eller ”tror gör man i kyrkan”. Religionskunskap, precis som samhällskunskap, handlar inte om att lära ut vad man ska tänka eller tro, utan om att förstå omvärlden. Sverige är närmast världsunikt i vår höga andel ateister, men globalt så tillhör runt sju av åtta människor någon religion.

Att förstå religion är därför nödvändigt för att förstå världen. Miljarder människors dagliga liv, vanor, traditioner och värderingar påverkas av den religion de följer. Nästan alla länders politiska system och kulturer är påverkade av ländernas religion(er). Att ha en blind fläck när det kommer till kunskap om religion gör det svårt att förstå omvärlden. Särskilt illa är det med de som tror att de vet något om religion, men i själva verket inte gör det.

Detta för oss till Erik Roséns första artikel. Rosén religionsexpertis grundar sig i att han – trumvirvel! – har konfirmerat sig. Eftersom han konfirmerat sig är han klart kvalificerad att avfärda alla argument för Guds existens, och detta utan att ens kommentera dem.

Det som många svenskar inte förstår att konfirmationen, i synnerhet i liberala församlingar som Svenska Kyrkan, bara skrapar på ytan: Precis som du inte kan kalla dig vetenskapsman bara för att du läst NO på högstadiet, så blir du inte teolog för att du en gång åkt på konfaläger eller gått i söndagsskola.

Roséns starkaste ”argument” för att, som hans rubrik gör gällande, ”tron på en helig skrift bör betraktas som hitte-på”, är att alla religiösa tror att Gud har exakt samma värderingar som de religiösa råkar ha, vilket vore oerhört självupptaget och osannolikt. Varför skulle en evig Gud råka ha de värderingar som är ”inne” just nu?

Detta är möjligen ett argument mot vänsterliberala kyrkor som Svenska kyrkan, där teologin vart- och vartannat år anpassas efter vad som råkar vara ”inne” politiskt. (Koldioxidutsläpp är därför numera att betrakta som en dödssynd). De flesta kristna i världen hör dock till kyrkor som är betydligt mer traditionella, och där medlemmar förväntas både stå emot rådande kulturella normer och göra uppoffringar som man inte skulle göra på eget bevåg.

Att Rosén inte förstår att hans beskrivning av religion och religiösa inte håller utanför kontexten Svenska kyrkan (och andra vänsterliberala församlingar) är ett tecken på att hans text är ett uttryck för hans egen frustration och negativa upplevelser med religiösa människor.

Texten ger vibbar av en förvirrad tonåring som just börjat ifrågasätta och göra uppror mot det han växt upp med. Erik Rosén skriver att han som tonåring bar en ”Bad Religion”-tröja till sin konfirmation, i tyst protest mot att han var tvungen att konfirmera sig för att få presenter. Jag beklagar att Rosén hade tråkigt på sitt konfirmationsläger, men om han nu 30 år senare ska skriva texter om religion så borde han ändå försöka lämna den där tonårsateistiska attityden bakom sig.

Roséns andra text doftar om något ännu mer av ”upprorisk tonåring som just upptäckt Richard Dawkins”. Att han inte i någon av sina texter känner sig nödgad att faktiskt bemöta några argument för Guds existens innan han avfärdar konceptet som humbug är symptomatiskt för den bristande religionsundervisningen. Religionskunskapen i skolan är idag helt centrerad kring att eleverna ska memorera fakta om olika religioner, inte förstå varför en majoritet av världens befolkning tror på någon av religionerna.

Istället för att memorera tio Guds bud eller vad som menas med Ramadan, så borde eleverna lära sig designargumentet, moralargumentet, medvetandeargumentet och det kosmologiska argumentet. Att de flesta som läser detta sannolikt inte har en aning om vad jag pratar om nu bevisar min poäng om religionskunskapens undermålighet.

De här fyra argumenten är ett axplock av dussintals filosofiska argument för Guds existens. Det finns såklart också religionsspecifika argument för varför vi som kristna tror att Bibeln är sann, och varför muslimer och judar tror detsamma om koranen och Torah, respektive.

Man behöver såklart inte tycka att argumenten är övertygande, men om man inte ens vet vilka argumenten är så kan man inte förstå varför 7 av 8 människor på jorden tror på någon religion. Och utan att förstå det, så kan man helt enkelt inte förstå världen.

Dagens bristande religionsundervisning har gjort svenskarna till religiösa analfabeter, och lett till att redaktörer i ledande tidningar utan att blinka släpper igenom texter i vilka miljarder människors världsåskådningar kan avfärdas utan att ens bemötas, eftersom författaren (Rosén) uppenbarligen inte är medveten om att det ens finns några argument för religion att bemöta. Det är något han – och alla andra svenskar – borde fått lära sig i skolan.