Långt i bakgrunden – medan vi alla varit fokuserade på höstbudgetar, USA-val och angiverilagar – så har rättsprocessen mellan Tesla och Postnord fortgått. Förra månaden avslogs Teslas stämning av Postnord av tingsrätten, som också ådömde Tesla att betala Postnords rättegångskostnader. Tesla har sedermera överklagat.

Det hela bottnar i konflikten mellan Tesla och IF Metall, som protesterade mot att Tesla vägrade skriva kollektivavtal. Här är det viktigt att påminna om att Metall ingrep trots att Teslas egna anställda var nöjda med att arbeta utan kollektivavtal. Fackförbundet ST, dit Postnords anställda är anslutna, beslöt sedan att vidta sympatiåtgärder och blockera postutdelningen till Tesla. Detta innebar att Tesla fick mycket svårt att få sina registreringsskyltar levererade.

Varför Tesla har rätt i konflikten med Metall har jag skrivit om tidigare. Att ST blandade sig i är dock värt ett eget kapitel. Sympatiåtgärder är till att börja med tveksamma. Ingen skulle acceptera att en branschorganisations arbetsgivare organiserade en lockout i sympati för en annan branschorganisation som utsatts för en strejk. Oavsett vad man tycker om Tesla eller om Elon Musk, så är prejudikatet mycket besvärande.

Genom att inte leverera registreringsskyltar omöjliggörs i praktiken Teslas verksamhet. Detta är, enligt tingsrätten, helt okej. Detta trots att Tesla inte har något otalt med Postnord. Betänk att det handlar om ett annat företag, och ett annat fackförbund: En restaurang hamnar i bråk med hotell och restaurangfacket. Chefen för hotell och restaurangfacket ringer då chefen för livsmedelsarbetarförbundet, och helt plötsligt portas restaurangen från att köpa ingredienser som den behöver för att bedriva sin verksamhet.

Eller varför begränsa sig till råvaror? Betänk en friskola som hamnar i onåd hos Lärarförbundet. Ett samtal till fackförbundet Elektrikerna senare, och skolan kan i värsta fall stå utan el.

Nu tänker ni kanske att ovanstående exempel låter långsökta. Kanske, men samtidigt kanske inte: Att ta strid mot Tesla handlar mot facket i grund och botten inte om att skydda arbetarnas rättigheter. Anställda på Tesla är som sagt emot strejken och vittnar om att de har utmärkta villkor, trots (eller på grund av) bristen på restriktiva kollektivavtal. Striden mot Tesla är för facket en ren maktdemonstration.

Genom att ge sig på ett gigantiskt företag, och vinna, så skickar man en signal till alla andra svenska näringsidkare om att det alltid är LO som bestämmer i landet, även när Socialdemokraterna inte sitter i regering. Om facket vågar utmana Tesla på det här sättet, så går inget företag säkert när LO drar fram ett kollektivavtal. Avtalsfriheten till trots tillåts LO komma med ”an offer he can’t refuse”.

Dylika maffiametoder bör givetvis ingen högerregering tillåta. Facket kan inte tillåtas att bli (förbli?) en ”stat i staten”. Fackförbunden är idag inte längre några folkrörelser och representerar inte de anställda (särskilt inte de som röstar på SD). Istället är facken toppstyrda organisationer som allt mer tycks agera som torpeder åt Socialdemokraterna, som tillåter de sistnämnda att sabotera för politiska motståndare, som Elon Musk får anses vara. Socialdemokraterna har ett inflytande på samhället som inget parti som väljarna tydligt röstat bort från regeringsställning bör tillåtas ha. Om hovrätten inte går på Teslas linje, så måste strejklagstiftningen uppdateras för att reflektera denna nya verklighet.

I Storbritannien paralyserades den tidigare högerregeringen av strejkande fackförbund och myndighetsaktivism som man i det längsta vägrade att konfrontera, tills man till slut efter 14 år blev av med makten. Det är av yttersta vikt att Tidöregeringen inte gör samma misstag, utan redan nu under sin första mandatperiod sätter tonen och tydligt konfronterar fackförbunden. Inte för Elon Musks skull, utan för Sveriges.