Fackets syn på strejker har sakta med säkert förändrats. Traditionellt var syftet med en strejk att pressa företag med usla löner och villkor att förbättra lönerna och villkoren, vilket är något de flesta kan stå bakom.

Idag ser vi i stället militanta strejker och blockader mot företag som Klarna och Tesla där de anställda redan har både höga löner och goda arbetsvillkor.

Läs även: Hjort: Varför har inte skolan en guldålder?

Istället för att fokusera på faktiska förhållanden, så ligger fackets fokus nu enbart på att företag ska ha tecknat kollektivavtal. De löner och förmåner som erbjuds spelar egentligen ingen roll. Detta är en ideologisk maktkamp där facket inte tycks ha något emot att försämra medarbetarnas villkor bara företagen kapitulerar och tecknar kollektivavtal.

I Klarnas fall kan fackets krav leda till att personalen förlorar hundratals miljoner, vilket skulle varit obegripligt sett utifrån fackföreningsrörelsens ursprungliga mål. Även arbetsgivare som erbjuder bättre villkor tvingas idag till kollektivavtal genom strejker och blockader som få kan stå emot i längden.

Obligatoriska kollektivavtal riskerar att skada högteknologiska branscher och försämra Sveriges konkurrenskraft. Många företag som idag undviker kollektivavtal är ändå villiga att erbjuda höga löner, men vägrar avtal eftersom de förlegade reglerna inte passar deras moderna tillväxtbranscher.

Kollektivavtal kom till i en tid då giriga brukspatroner tvingade statare och backstugusittare att jobba för svältlöner. De tjänade sitt syfte, men vår tids utmaningar skiljer sig från den tidens. Säga vad man vill om Tesla och Klarna, men de kan inte anklagas för att betala dåligt.

I moderna och kunskapsintensiva industrier kompenseras medarbetare ofta med en mix av lön, optioner och bonusar kopplade till prestation samt till att medarbetare stannar i företaget en viss tid. Kontrakt med den här typen av prestationsbaserad ersättning har använts i merparten av världens mest framgångsrika företag, inte minst inom riskkapitalfinansierade It-bolag, som exempelvis Google.

Att tvinga en tvångströja på dessa företag riskerar att leda till att inhemska toppbolag flyttar verksamheten utomlands. Rädsla för fackliga attacker kommer också leda till att utländska företag ser Sverige som ett mindre attraktivt investeringsland, och detta i ett läge där Sverigebilden redan försämrats av brottsligheten.

Varför agerar facket så här när inga uppenbara vinnare finns? Och varför möter man så lite motstånd från Svenskt Näringsliv, som man ju tycker borde backa upp Tesla? Som så ofta handlar det om pengar.

Idag styrs över 2000 miljarder kronor i pensions- och försäkringsfonder gemensamt av fackföreningarna och Svensk Näringsliv. Aftonbladets Andreas Cervenka kallade nyligen detta “Maffia-upplägget som hotar din pension”. Genom kollektivavtal tvingas företag och deras anställda in i ett system där det mesta hamnar i fonder kontrollerade av facket och Svenskt Näringsliv. Bara Alecta förvaltar ensamma hissnande 1200 miljarder, med ytterligare 750 miljarder i AMF pension.

Alecta har nyligen varit i blåsväder på grund av katastrofinvesteringar i amerikanska banker och krisdrabbade svenska fastighetsbolag. På pappret är det svårt att förstå varför Alecta förvaltar så mycket pengar trots dessa skandaler. På en fri marknad borde ju dåliga förvaltare naturligt bli bortsorterade och utkonkurrerade. Orsaken är att kollektivavtalen gör Alecta till det automatiska alternativet för hela 2.8 miljoner svenskar. Ett liknande upplägg finns mellan LO och AMF pension.

Idag går 72 procent av berörda anställdas pengar till Alecta och 80 procent till AMF-Pension, genom vad Andreas Cervenka kallade “en form av tyst tvångsanslutning”. Få svenska anställda orkar sätta sig in i det snåriga systemet kring tjänstepensionsförvaltning. Vissa perioder har Alecta också såklart haft god avkastning, men på senare år har det gått betydligt sämre.

Läs även: Hjort: Alecta borde ha visat ansvar

Kontroll över 2000 fondmiljarder kronor ger facket inflytande över näringslivet bakvägen, något som ironiskt nog ger eko från löntagarfondsstriden. Visserligen är detta en långt mjukare kontroll; ingen tror att Alecta eller AMF-pension försöker detaljstyra svenska börsbolag. Däremot leder systemet till ineffektivt förvaltande och tycks som bieffekt göra facket aggressivare i sina försök att tvinga alla företag att teckna kollektivavtal, helt oavsett om det gynnar de anställda eller inte.

Är det rimligt att genom strejk pressa tusentals att ansluta sig till fackets och Svenskt Näringslivs fondlösningar? Få skulle ifrågasätta om facket och Svenskt Näringsliv skapar egna bolag i konkurrens med det fria näringslivet om pensionspengar. Kan de göra det bättre, så varför inte? Det är dock inte vad som hänt. Istället har konkurrensen satts ur spel med hjälp av kollektivavtal och strejkvapen.

Svenskt Näringslivs roll är att skydda företag och entreprenörer, men självintresset ljuger sällan. Därför stödjer en organisation som säger sig främja fri företagsamhet vad som i praktiken är ett monopol backat av strejkhot och kollektivistisk arbetsmarknadslagstiftning.

Denna typ av maktkoncentration göder också korruption. Vinnarna är inte de anställda, utan ett relativt fåtal byråkrater och näringslivstoppar som jobbar för eller sitter i styrelsen för LO, fackliga tjänstemannaorganisationer, Svensk Näringsliv, Alecta eller AMF-Pension.

Den tysta tvångsanslutningen av 2000 miljarder i fondmedel ger möjlighet att ge varandra generösa villkor, styrelseuppdrag och märkliga avtal som allt oftare leder till skandaler i affärspressen. Det ökar också risken för direkt olämpliga investeringar, något inte minst Alecta gett prov på.

Länge var detta kvasi-monopol för invecklat för att på riktigt engagera allmänheten. Kanske kan fackets tydliga övertramp i den helt onödiga striden mot Tesla föra upp ämnet på agendan? Den som lever får se.

Läs även: Sandström: Att strejka mot Elon Musk för partiets skull