Gustavsson: Tonårsutvisningar – låt oss lära av Danmark

Plötsligt handlade allt om tonårsutvisningar. Mycket tyder nu på att vi får en omsvängning, med en ny ”säkerhetsventil” som säkrar att den som bott här med uppehållstillstånd innan 18 års ålder inte utvisas så fort han eller hon fyller 18. Svängningen är motiverad, men skulle aldrig ha behövt ske nu om regeringen inte släpat benen efter sig.

SE ÄVEN: Rödgröna kravet på S: Stoppa tonårsutvisningar

Till att börja med: Det sker ingen våg av utvisningar av unga just nu. I princip alla utvisningar gäller kriminella och människor som i flera år undanhållit sig utvisning. Ändå utgör fallet med tonåringarna ett problem, både humanitärt och politiskt.

Många som invandrar till Sverige, även arbetskraftsinvandrare från andra västländer, tar med sig barn hit. Barnen får uppehållstillstånd som anhöriga. När barnen fyller 18, så räknas de inte längre som anhöriga, utan måste söka uppehållstillstånd ”på egna ben”.

Problemet är att en 18-åring sällan kan få jobb direkt, och i synnerhet inte ett jobb som betalar så mycket som man numera under nya (helt rimliga) regler måste tjäna för att få uppehållstillstånd.

I Danmark är reglerna rimligare. Den anhöriginvandrare som fyller 18 blir beviljad permanent uppehållstillstånd, förutsatt att personen bott i Danmark i minst 8 år, inte begått några brott under den tiden, antingen arbetar heltid eller studerar och har gjort så sedan personen gick ut grundskolan, och såklart talar danska.

SE DANSKA REGLER HÄR: New to Denmark

Att regeringen strypt möjligheterna för Migrationsverket att ge uppehållstillstånd på grund av ”särskilt ömmande skäl” är i grund och botten förståeligt. Risken var annars uppenbar att aktivister på Migrationsverket hade använt denna ”ventil” för att kringgå skarpare regler om asyl och uppehållstillstånd.

I fallet med anhöriginvandrare har man dock gjort en miss. Här hade det varit smartare att bara kopiera regelverket från länder där vi vet att migrationen fungerar mycket bättre, som Danmark.

Frågan är varför man inte gjorde det från början?

Regeringens stora problem har varit att kontroversiella politiska åtgärder, som avskaffande av spårbyten, restriktioner kring särskilt ömmande skäl och indragande av permanenta uppehållstillstånd, fördröjts till sent under mandatperioden.

Hade man avskaffat spårbyten och särskilt ömmande skäl 1 januari 2023, så hade man kunnat spendera de senaste tre åren med att räta ut frågetecken och ”finslipa” lagstiftningen i takt med att problem uppenbarade sig.

Nu har man istället gett ett slagträ åt invandringsförespråkare, lagom till valet. Istället för att spendera valkampanjen med att prata om alla kriminella som utvisats och om hur asylinvandringen är lägre än på 40 år, så riskerar Tidöpartierna att få förklara varför människor som bott i Sverige sedan de var små, vars föräldrar kom hit och är här lagligt, plötsligt ska skickas hem. Det går inte att förklara – för det finns ingen bra förklaring.

SE ÄVEN: Sparf: ”Bebis utvisas till Iran!!” – Eller?

Den enda lösningen nu är att snabbutreda och rätta till detta omedelbart.

De ”Sverigevänner” som reflexivt hyllar varje utvisningsbeslut och ropar ”ut med packet”, borde förstå att den invandringskritiska opinionen är skörare än man tror: De flesta svenskar har, i grund och botten, inget emot människor födda i andra länder.

Vi svenskar har också ett otroligt starkt rättvisepatos. När människor blir behandlade orättvist enkom för att de kommer från andra länder, så bär det emot för majoriteten av svenskar. Flyktingkrisen 2015 gav oss en folklig motreaktion, eftersom utnyttjandet av de då generösa reglerna – med exempelvis ”ensamkommande barn” som vem som helst kunde se var över 30 – gjorde det uppenbart att systemet misslyckats. Ingen ska inbilla sig att folkliga motreaktioner inte kan gå åt det andra hållet lika snabbt – ”Live by the sword, die by the sword”, som det heter.

Om Tidöregeringen tillåter att tonåringar uppväxta i Sverige blir ”martyrer” för en generösare invandringspolitik, så sjunker utsikterna för omval dramatiskt. Alla vi som vill fortsätta på inslagen linje, med en sund, restriktiv migrationspolitik, borde inse att detta hänger på att man nu gör om och gör rätt.