Gustavsson: Rensa Migrationsverket på utländska medborgare
Är det passande att folk som själva har invandrat till Sverige ska få bestämma vilka som ska få invandra till Sverige? Nej, skriver John Gustavsson, risken för både positiv och negativ diskriminering är för hög.
Under mandatperioden har flera ämnen, som en gång var tabubelagda, sakta men säkert blivit acceptabla att diskutera. Plötsligt kan vi prata om sänkt straffmyndighetsålder, om vikten av återvandring och – ibland – till och med ifrågasätta vissa klimatmål. Nästa tabubelagda ämne som bör föras upp på agendan är antalet utlänningar som jobbar på samhällskritiska myndigheter – som Migrationsverket.
Här ska jag vara tydlig med att jag inte känner till någon officiell statistik över etnisk härkomst och medborgarskap bland Migrationsverkets anställda, och jag tvekar på att sådan förs. Alla som någonsin haft kontakt med Migrationsverket, vet dock att en stor andel av deras anställda själva är invandrare.
På pappret är detta logiskt: Kunskap i andra språk än svenska är starkt meriterande för den som vill jobba på Migrationsverket. Kunskap om andra kulturer och länder är också meriterande, och kan vara till hjälp när man ska bedöma ett asylärende. Sådana kunskaper är vanligare bland de som invandrat från andra länder.
Jobbet som handläggare på Migrationsverket ger dock en ovanligt hög grad av autonomi, och mycket hänger på handläggarens egen bedömning: Är personens berättelse trovärdig? Finns det, eller finns det inte anledning att genomföra en djupare bakgrundskontroll? Hur många följdfrågor ska jag ställa, och om vad?
Att ha handläggare som själva är migranter innebär uppenbara nackdelar. Dels eftersom de bör betraktas som i det närmaste jäviga till fördel för de som invandrar. Dels finns det risk för familje- och klankorruption av myndigheten, om en handläggare tar steg för att skydda de som står dem nära (antingen genom att försvåra utvisningar, eller bevilja uppehållstillstånd på felaktiga grunder).
Samtidigt finns det en stor risk för en partiskhet emot vissa invandrare. Många kristna asylsökande har vittnat om att de fått avslag direkt av muslimska handläggare på Migrationsverket. Vi pratar alltså om konvertiter som lämnat islam, antingen före eller efter de kom till Sverige, och omvänt sig till kristendomen.
Inom islam är apostasi belagt med dödsstraff. En rättrogen muslimsk handläggare på Migrationsverket, som får i uppdrag att behandla en asylansökan från en ”avfälling” som lämnat islam, lär inte ha överdrivet mycket sympati.
Självklart förekommer falska konvertiter, som låter döpa sig bara för att kunna söka asyl. Självklart har många kyrkor i Sverige varit alltför blåögda med att acceptera nya konvertiter in i flocken.
Det innebär dock inte att problemet inte finns. När Migrationsverket nu ska börja dra tillbaka uppehållstillstånd och uppmuntra till återvandring, finns det en uppenbar risk att handläggare med dubbla lojaliteter väljer att rikta in sig inte på de som kostar mest för samhället, utan på de invandrare som kommer från grupper (som kristna) som handläggarna själva helst vill bli av med. Tekniskt sett bryter ju detta inte mot direktiven, även om det vore ett solklart fall av ”malicious compliance”.
Hur förhindrar man det här? Givetvis kan och bör man se över regler, rutiner och uppföljning, och täppa till kryphål där det är möjligt. Enklast vore dock att inte tillåta den med dubbelt medborgarskap att arbeta på samhällskritiska myndigheter. Bland dessa ingår Migrationsverket, men såklart också Polisen, Försvarsmakten och liknande. Att de flesta med dubbelt medborgarskap sköter sina jobb är tyvärr inte tillräckligt när myndigheterna integritet och trovärdighet står på spel. För att regeringens politik ska genomföras korrekt, så måste vi våga satsa på att ha svenska medborgare på svenska myndigheter.
